torsdag 30 september 2010

Kraftig minskning av besökare

Mamma och pappa är i Nice. Det märks på besökarstatistiken på bloggen också. Nu räknar den i och för sig bara unika besökare men det är åtminstone 3 besök som försvinner, mammas jobbdator, pappas jobbdator och deras hemdator.

Sen vet man aldrig - det kan ju vara så att de lyckats klura ut hur de surfar via mobilen också. Det är dock mindre troligt. Mamma blev en gång jättearg på pappa för att han spolade vatten i diskhon samtidigt som det låg en utdragen sladd i. Det kunde nämligen vara el kvar i sladden enligt mamma. Pappa är inte mycket bättre heller. Han ringde en gång och var förtvivlad över att det inte gick att göra en back-up på alla bilder på datorn. Han hade köpt ett USB-minne som minsann skulle räcka men när han försökte flytta hela C: till det så sa det bara att det inte fanns tillräckligt med minne. Med lite tålamod fick jag förklara att det kanske inte var helt lämpligt att flytta HELA hårddisken till USB minnet utan att det kanske räckte med enbart mappen där bilderna låg.

Utan att skryta så är faktiskt jag det tekniska snillet i vår familj.

onsdag 29 september 2010

Tandgnisslan

Jag har börjat gnissla tänder under natten. Igen. Det är inte så super sexigt faktiskt. Innan märkte jag inte av att jag gjorde det men numera vaknar jag och är typ öm i tänderna. Jag tänker ge mig på en inte allt för kvalificerad gissning att det har med sömnbrist att göra.

En gång i tiden hade jag ett tandskydd för detta som min dåvarande tandläkare T-rex provade ut åt mig. T-rex är kort för Torsten Rex men han var inte helt olik en dinosaurie. Minnesvärda stunder från hans sida var när han då och då jobbade utan handskar i munnen samt lurade mig och sa att skyddet kostade 1500:- för att sedan ringa upp en vecka senare och säga att det kostade det dubbla.

Problemet med tandskyddet var att man fick en sån sjuk salivproduktion av det samt att jag varje morgon vaknade upp utan det i munnen. Det kunde ligga precis jämte, det kunde ligga i ryggslutet, det kunde ligga under sängen eller bara precis hur långt bort som helst utan att jag hade en aning om hur det hamnat där. Med andra ord rätt bortkastade pengar.

Det är för övrigt fortfarande borta och jag har ingen lust för att gå och göra ett nytt så håll tummarna för att barnen börjar sova i hela 12h pass snart så jag inte sitter här som en tandlös tant.

Små samlade tankar

Här kommer lite osorterade tankar som inte är tillräckligt långa för att få ha ett eget inlägg.

  • Innan såg jag alltid fram emot att få gå och lägga mig på natten. Det gör jag inte längre. Det är något hopplöst över att veta att man när som helst kommer att bli väckt och behöver gå upp. Att dessutom veta att den vakna perioden kan vara från allt mellan 2min till 2h är inte heller speciellt upplyftande. Nä, bäst just nu är eftermiddagen när två barn sover som klubbade sälar i åtminstone 1h.

  • I Linköping cyklar typ 99% av befolkningen på trottoaren. Det är otroligt störande att möta en cyklist på en smal trottoar samtidigt som man är ute och går med barnvagnen, och dessutom verkar det liksom inte gå upp för dem att de kanske gör något fel heller. I Stockholm var det ju dödsstraff på att cykla på trottoaren och likaså att befinna sig på cykelbanan gående. De kanske inte är smartare här dock..

  • Idag har jag en tanke om att gå och träna. Var och kände lite på maskinerna i måndags men idag skall jag se om jag kan hitta något pass och gå på. Det blir lite bättre träning då kan man säga. Min självdisciplin är sådär i gymet nämligen.

  • Jag saknar Stockholm. Jag kan komma på mig själv att tänka på områden som jag saknar, typ Norra Bantorget. Det konstiga är dock att jag ytterst ytterst sällan någonsin befann mig där, men jag saknar det ändå. Fast jag saknar Stockholm mest från tiden innan vi fick barn. Efter satt jag mest fast på Södermalm kändes det som.. Jag hoppas vi kan få tummen ur och åka upp snart, antingen bara över en helg eller förhoppningsvis lite längre. Det är ju ungefär 1000 människor som man vill hinna träffa där uppe.

  • Jag saknar att jobba. Jag saknar att ha viktiga mail, viktiga telefonsamtal, viktiga möten, viktiga to-do listor och bara allmänt att känna mig lite viktig och behövd. Om ett halvår kanske det blir dags..

tisdag 28 september 2010

Easy peasy

Va och tränade i typ 30-40 min igår. Kände på maskinerna lite, inget direkt jättejobb sådär i början. Idag - 1kg i morgonvikt - obajsad. Med andra ord har jag bara 3-4 träningar kvar och sen är jag i hamn och kan fortsätta frossa som vanligt.

Enkelt det här.

måndag 27 september 2010

Vi testar egen mat del 29

video

Förstår ni nu att man inte orkar hålla på och kämpa? Det började bra med de första två tuggorna och sen gick det inte ens stadigt utför. Det gick lavinartat. Det är fan värt att lägga mer pengar på burkmat än att hålla på och sanera honom (och henne för hon var inte bättre) efter varje måltid.

No turning back


Idag börjar mitt nya liv. Och Björns.


UPDATE: Jag har nu varit och köpt träningskläder och skor för lite för mycket pengar. Men det var det eller att dyka upp i ett mysbyxor från Björn och något grått gammalt linne som egentligen är vitt från början.

söndag 26 september 2010

Hörs man inte finns man inte

Det är nya mottot här hemma. Åtminstone från Dinos sida. Jag är så trött på honom och hans skrik så jag tror jag håller på att bli döv. Det är inte skrik som i gråt utan ett gällt stridsrop som påminner om någon exotisk fågel - bara det att här hemma utan sol och en tidig söndagsmorgon så finns det inget exotiskt i det. Alls. Det spelar ingen roll om man säger till honom, hyssjar eller något annat. Jag har funderat på att specialbeställa en liten gag-boll till honom så att det blir tyst på det hela men det är kanske inte så snällt. Ett annat alternativ jag klurar på är ett sånt där hundhalsband som ger en liten stöt varje gång hunden skäller. Det borde funka fint även på barnskrik kan jag tycka.

För att toppa och bygga på lite på deras redan ohotade plats på shitlist så vaknade en viss person på D kl 03 och var sedan vaken till 05, ömsom glatt jollrande ömsom galet skrikande.

Toppen på den här dagen är att Björn precis åkte iväg och skall spela fotbollsmatch. Härligt med samling kl 13 tycker jag. Man hinner liksom med sååå mycket innan och sååå mycket efter. Man kan också tro att det är en La Liga match i spanska ligan som skall spelas. Men det är bara Malmslätts AIK som skall spela en vanlig seriematch i div 4 som för övrigt inte ens betyder något eftersom de redan gått vidare.

Men jag är inte bitter.

fredag 24 september 2010

Utjämningsprincipen

Jag har sorgligt nog börjat inse att dagarna då man kunde fläska i sig precis vad som helst verkar vara förbi. En liten kalaskula har satt sig på min mage och trots att jag rör på mig mer än någonsin så sitter den som en stor degbulle och den verkar inte ha några planer på att minska.

Min taktik med utjämningsprincipen verkar därför vara ett minne blott. Utjämningsprincipen tänker ni? Ja här kommer en redogörelse för hur den funkar.

Jag äter till exempel fil till frukost och kvällsmat. Till det har jag en nyttig egengjord müsli. Då tänker jag att jag gott kan hälla på lite socker på det utan att skämmas. Allt annat är ju nyttigt liksom = utjämnat. (Björn uppskattar dock min sockermängd till ca 1dl per dag men det tror jag är en överdrift.)

Om jag går och fikar och är sugen på något riktigt fläskigt bakverk - ja men se då får man dricka the istället för varm choklad. Ta-daa - utjämnat.

Mumsig gräddsås eller varför inte lite bearnaise till middagen? Ja men tryck i dig lite broccoli också så kommer de andra kalorierna att utjämnas.

Do you get it? Är det inte fiffigt? Nu verkar det dock som om jag får ta och tänka över det här lite. Kanske att jag bara kan utjämna varannan måltid.

torsdag 23 september 2010

Mat och sovstrejk

Är det inte härligt med barn? Jag har precis utkämpat det stora matkriget med båda barnen. Just nu är det bara spott, spy och stoppa fingrarna i munnen som gäller. I vanlig ordning skyller jag på att det nog måste vara tänder på gång. Det har jag skyllt på i samtliga sammanhang de senaste 6 månaderna.

Min taktik för att få i dem mat är följande:
- Vara jävligt snabb när de gäspar eller skriker. Mindre populärt och dessutom risk för hostattacker.
- Blanda hälften av skeden med fruktpuré. Mindre populärt men funkar OK.
- Ta varannan sked fruktpuré och varannan mat. Mindre populärt.
- Tvångsbända upp munnen. Funkar nästan aldrig.

Har ni några tips att dela med er av? Såna där "åh här kommer flyget med mat till Polly" funkar inte. För övrigt antar jag att det här är det perfekta tillfället att introducera egen lagad mat eftersom de ändå inte äter burkmaten nu heller.

Nu kanske ni tänker - åh va jobbigt det måste vara med två barn som håller på, hon måste önska att hon bara hade 1 barn. Där har ni fel, i dessa lägen önskar jag att jag inte hade barn alls. Vare sig ett eller två.

När det gäller sömnen är det en blandad kompott. I förrgår sov de till 5 men då vaknade jag och fick någon briljant idé att det nog var lika bra att mata dem innan de vaknade till alldeles för mycket och inte skulle somna om. Sagt och gjort - jag matade och båda vaknade till och blev skitpigga vilket resulterade i att vi var vakna mellan 5-6.15 för att sedan somna om i någon timma till. Å andra sidan hade de förmodligen vaknat strax efter 5 av sig själva och då hade jag förmodligen suttit i samma sits igen.

Återigen kanske ni tänker - 2 barn - gud va jobbigt, hon måste önska att hon bara hade 1 barn i dessa lägen. Nej - i dessa lägen när det handlar om sömn (läs hela natten) så önskar jag att jag inte hade barn alls.

Terror-Tommy

Alla bör akta sig när Dino är i farten i sin Bus-O-mobil. Han kör över allt och alla. Helst Polly och hennes fingrar. Rätt ofta hittar man henne hängande eller släpandes efter medan han i godan ro fortsätter köra på. Vi har ett fint vitt sideboard med såna där tryck-luckor. De står ständigt på vid gavel numera och jag misstänker att det stackars vita högblanka skåpet snart kommer vara ett minne blott.

Nedan ser ni en vanlig färd i mobilen där han lyckades med bedriften att plocka upp babygymet på vägen.


video

onsdag 22 september 2010

En sekund senare


Då bockar vi av toaletten på listan över saker och platser det numera inte går att lämna barnen ensamma på.

Arga lappen


YES! Äntligen händer det lite grejer här i huset. Denna lapp såg jag i trappuppgången jämte oss. Jag hoppas kunna hitta ett svar inom en kort framtid från den som "drar/skjuter saker över golvet" i tid och otid. Bara det inte är hon i rullstol de är arga på. Det blir ju jättejobbigt för henne att bara sitta still hela tiden.

tisdag 21 september 2010

5 saker om Björn

Det här visste ni inte om vår allas lilla favorit Björn.

  1. Björn har ett fantastiskt morgonhumör. Fantastiskt dåligt. Det har förvisso blivit bättre sen barnen kom men det är inte mycket som behöver gå fel för att följande ramsa skall komma fram: Satansförbannadehelvetesjävlak*kskitfanhelvete. Typ. Jag har påpekat att han snart kommer behöva hitta på lite mer barnvänliga ord innan vi kommer ha två små troll som går runt och skriker "Satan" hela tiden.

  2. Björn är sjukt händig. Det finns inte ett verktyg som Björn inte har testat eller vet hur det funkar. Utöver det är han sådär manlig och kan fickparkera med släp på bilen, laga mat och är dessutom en jävel på fotboll. (När han inte åker ambulans)

  3. Björn är min personal-shopper. Han kommer hem och säger "Jag har sett ett par byxor på Gina Tricot som nog skulle passa dig". Jaha säger jag och går dit och handlar. För har Björn sagt att det är snyggt så är det nog det. Han springer alltid runt i affärer och plockar plagg och hänger in i provrummet och sen får jag snällt gå och prova.

    Nu hör jag ju hur det här låter. Nej han är inte gay och tycker ni att jag har dålig klädstil - Blame Björn.

  4. Björn älskar att torka på diskbänken. Björn älskar inte att jag är dålig på att krama ur disktrasan. Detta är en av våra största diskussioner här hemma. Björn vill alltid torka av diskbänken även om resten av familjen står färdigpåklädda och håller på att svettas ihjäl. Och så fort disktrasan börjar lukta illa så är det alltid jag som inte har kramat ur den ordentligt...

  5. Björn kommer snart att få en iPhone med jobbet. Detta innebär problem. Nu kommer det nämligen finnas ÄNNU fler spel att spela medan Björn går på toaletten. Nu kanske ni tänker att han sitter där inne jättelänge - och precis så är det. Men inte för att uträtta behov utan för att smyga undan och spela. Jag har väl listat ut det för länge sedan. När vi träffades hade han nämligen inget behov av att sitta på toan och häcka, men sen barnen kom verkar det vara hans lilla fristad. Att en annan får sitta med dörren öppen och skrika NEJ så fort det blir oroväckande tyst finns det ingen förståelse för...


    (Och efter att ha avslöjat det här kommer Björn vara vansinnig på mig men då är det ju tur att hans bästa flickvän har köpt en svindyr parfym åt honom som plåster på såren!)

Förslag till Reinfeldt

Följande är förslag på hur vi kan undvika att SD får något att säga till om:


  • Skit i att bjuda in dem till sammanträden, möten, röstningar och andra typer av möten
  • Om de lyckas luska ut att det är ett möte, prata på sjörövarspråket vovilolkoketot dode inontote kokomomomeror foförorsostotå.
  • Använd svåra svenska ord
  • Ändra automatiskt alla möten till 1h tidigare - men tala för guds skull inte om det för dem.
  • Lura in dem i ett rum och häng ett hänglås på dörren utanför
  • Lagstifta att man måste ha burka alternativt måla ansiktet med skokräm varje gång man går upp i talarstolen.
  • Flytta regeringen till Rinkeby. Eller Södertälje. Eller Rosengård så lille Jimmy och hans vänner slipper åka så långt.


    Fler alternativ godtages tacksamt.

Börje Salming och sprucken häl

Så var valet över. Eller inte än kanske men typ. Som vår vän Patrik uttryckte det på Facebook:
" Tänker att MENSA är ett bra register över Sveriges 2% mest intelligenta människor och nu har vi begåvats med ett register över Sveriges 5.7 % största idioter". På något sätt känns ganska många som förlorare i det här valet..

Vår valvaka blev kanske inte riktigt den succén som vi hade tänkt. Två rätt trötta och gnälliga barn, en mamma som inte riktigt hunnit fixa med all mat och framför allt en pappa som ringde från en ambulans på väg in till sjukhuset. Böna hade varit och spelat fotbollsmatch och lyckats med bedriften att reta upp sig på en kille i andra laget som varit på och stämplat honom ett par gånger. I en nickduell tänkta nog Björn att han hade sin chans men tyvärr verkade den andres skalle vara gjord av järn vilket inte Björns var och därav fick han åka in och sy 8 stygn i huvudet. Nu sitter jacket som tur var i början av hårfästet och bak i huvudet så så länge Björn behåller lite hår på huvudet så kommer det inte att synas. Det blir värre när han blir flintis. Jag försökte få till en bild på spektaklet men då fanns det inga batterier i någon av kamerorna. Men tänk er en snyggare variant av Börje Salming minus 458 stygn ungefär.

Men nu över till något viktigare. Jag har fått en spricka i min häl!!
Igår påpekade Björn att jag har farmors fötter. När han såg min sårade min skulle han försöka släta över det och säga att det inte var något fel med farmors fötter. Nä det är ju skitmysigt. Lite avskavt nagellack är väl sexy? Inte? Nähe. I vilket fall som helst så fick jag syn på något som såg ut som en spricka i hälen och särade liksom på hälen för att se ifall det verkligen var en spricka och efter det gjorde det skitont. Nu kommer jag behöva gå på sån där fotbehandling som verkligen bara gamla människor gör när de filar bort hud med en såg.

söndag 19 september 2010

En liten skopa

Barnen har sovit så himla bra de senaste nätterna. Knoppat någon gång runt sju - halv åtta på kvällen och sen sovit nonstop till halv fem - slurkat en flaska mjölk och sen somnat om till typ halv sju. Jag har känt mig som en helt ny människa och varit superpigg. Eller det har jag ju inte, jag har känt mig mindre död än vanligt.

Igår gjorde jag dock det ödesdigra misstaget att försöka lite med fullkornsvällingen igen. Vi har nämligen lämnat den åt sitt öde då det verkade som att de fick så himla ont i magen av den. Detta är ju lite konstigt eftersom de äter fullkornsgröt varje morgon utan problem. I vilket fall som helst så testade jag att blanda 1 skopa fullkorn och 4 skopor vanlig välling, alltså knappt märkbart. Men Polly märkte. Och istället för att sova som ett ljus som hon alltid gör annars så har hon typ drömt mardrömmar och vridit sig som en liten mask fram och tillbaka. Och istället för att somna om till kvart i sju så var kvart i sex tydligen mer lämpligt. Den där timman är väldigt väldigt värdefull.

Men de kanske bara är spända inför dagens val till stadsminister. Pollys skrik är mer annoying än att höra på Lars Ohly.

fredag 17 september 2010

Tack Polly.

Klåfingret Polly har varit i farten. Jag skulle in och ändra ett mindre stavfel i föregående inlägg men var tvungen att avbryta för att trösta Dino som föll i backen efter lite för avancerad dans stående mot soffbordet. Då passade lilla Polly på att komma och banka lite på datorn och vips! - där var inlägget borta. Oklart hur hon lyckades och jag hittar inte så det kommer tillbaka.

Summa sumarum - jag tycker synd om alla som verkligen är sjuka och som ändå blir utförsäkrade från sjukpenningen. Jag tycker inte synd om dem som utnyttjar systemet. Typ.

Jullan delar med sig

Jag tänkte behålla det här för mig själv först. Jag kände att jag kunde utnyttja min bloggtorka genom att få inspiration härifrån och kanske rent av kopiera inlägg rakt av och sedan låtsas att jag helt plötsligt blivit akut humoristisk. Men sen insåg jag att det inte är så snällt och framför allt rätt lätt att genomskåda - så istället ger jag er här den roligaste bloggen jag läst på väldigt länge. Tycker ni att jag jobbar med ironi så är det inget mot den här tjejen.

Läs och njut.

http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogspot.com/

torsdag 16 september 2010

Get a job!

Håll till godo - här kommer den ultimata jobbsökarguiden från mig. Inte för att skryta men jag är 100% på de jobb jag har sökt under min livstid så något kanske jag kan lära ut. Utöver det har jag suttit med i intervjuer, läst CV:n och hört skräckhistorier men framför allt så har jag ett sunt förnuft vilket underlättar. Here we go!

  1. Hitta jobbet!
    Vad vill du jobba med? Naturligtvis är det önskvärt att hamna i den typ av sektorn man är intresserad av men det kanske inte alltid går att bli zoo-skötare, advokat eller banktjänsteman direkt. Vad gör man då? Jo man tar ett liknande jobb, eller ett jobb som gör att man kan ta sig uppåt eller så får man helt enkelt ta vad som helst FÖR DET SER ALLTID BÄTTRE UT ATT HA JOBBAT ÄN INTE JOBBAT ALLS. Dagens viktigaste läxa.

    Vart hittar man jobbet då? Läs tidningsannonser, gå till arbetsförmedlingen - antingen direkt eller kolla via nätet (www.ams.se) , kontakta Manpower/Proffice och alla andra typer av rekryteringsbolag, skicka ut spontanansökningar till företag du tycker verkar roliga och bra, gå in i butiker och presentera dig och ring ring ring.


  2. CV
    Ett CV kombineras fördelaktigt av två delar - en del som är lite mer personlig där du kan skriva fri text och en del som innehåller årtal. siffror och diverse fakta. Anpassa detta CV efter vilket jobb du söker. Det är INTE OKEJ att skicka massutskick till alla utan se till att du har ett som passar för butiksjobb, ett för industri, ett för personlig assistent osv. Svarar du på en annons så läs igenom annonsen noggrant och se vad det är de söker. Vill de ha en seriös person är det inte lämpligt att använda slangord eller lägga in smileys. (Detta har jag sett på riktigt..) Lägg gärna in en bild på dig själv och då menar jag inte en Facebook bild från din semester på Kos.

  3. Intervjun
    Grattis - har du fått komma på en intervju så har du halva inne. Det är här du sätter ett avtryck och verkligen har chansen att imponera på din förhoppningsvis kommande arbetsgivare.

    Lämpligt är att förbereda sig lite inför den här intervjun. Kolla upp vad företaget sysslar med, hur många anställda är de, vad har de för omsättning, vilka kunder jobbar de med etc. Finns det något du inte förstår eller något du undrar över så tar du givetvis med dig den frågan till intervjun. Det finns inget tråkigare än folk som inte undrar över något utan som låtsas att de fattat allt. Det gör man inte och det vet alla.

    Svara så ärligt du kan på deras frågor. Det finns ingen vits med att säga att du är världsbäst på Excel om du inte har jobbat med det sen årskurs 9 i skolan. Om du som jag läst tyska i 5 år men ändå inte kan läsa en text eller formulera en mening så har du inte "god språkvana". Du behärskar knappt tyska på sin höjd. Egentligen så är det lika bra att säga eller skriva att du skulle behöva börja om på nytt. Vad man däremot kan säga är att man gärna skulle vilja ta upp studierna/lära sig mer/är snabblärd vilket visar på intresse från din sida.

  4. Glöm inte att de behöver dig!
    Något som är väldigt vanligt vid intervju är att man går dit med mössan i handen och praktiskt taget ber dem om att anställa dig. Fel fel fel.

    Här gäller det att ta på sig det stora självförtroendet och faktiskt inse att de har tagit dit dig för att de söker folk. De (arbetsgivaren) sitter i lite samma båt som du. De behöver ju också folk och vill naturligtvis ha dit rätt person på rätt plats. Passa på att utmärk dig lite och fråga vad just dem kan göra för dig. Vad har du för utvecklingsmöjligheter på det här jobbet? Kommer de att erbjuda dig kurser? Finns det möjlighet för mer ansvarstagande? Vad erbjuder det här jobbet dig? Är man riktigt fräck och känner att kemin funkar (läs man har kunnat skämta lite under intervjuns gång) så kan man till och med säga något i stil med; "Och varför skall jag tacka ja till ert erbjudande?". OBS - här gäller dock god självkännedom och som sagt var, läs av stämningen lite. Det kan nämligen uppfattas som ganska kaxigt.

    Visa att du är villig att jobba hårt för att nå högre höjder - om det är vad du vill. Är du nöjd med att bara "få" ett jobb och sitta på samma plats så kan du glömma ovanstående punkt.

  5. Vänta på löneanspråk
    Här har jag tyvärr inte så mycket tips eftersom jag tillhör kategorin "jag-tänker-minsann-inte-gå-med-på-vilken-lön-som-helst-men-av-någon-anledning-tackar-jag-ja-till-deras-första-bud". Jag anser att om man får en lön som man kanske inte är helt nöjd med till en början så kan man anmärka på detta och säga något i stil med "OK det här var inte riktigt vad jag förväntade mig men jag kommer jobba så hårt jag kan under provanställningen och sen vill jag att vi har ett nytt lönesamtal efter 6 månader där jag förväntar mig en höjning". Typ. Detta gäller folk som kanske inte har något jobb alls. Sitter du som VD nu (vilket du förmodligen inte gör för då har du inte läst den här bloggen) så kan du säkert kosta på dig att vara lite mer kräsen.
Små tips som förhoppningsvis kan hjälpa någon. Eller så blir ni bara irriterade.
  • Är du punkare så ger du fan i att komma med tuppkam, säkerhetsnålar i ögonen och trasiga jeans på intervjun bara för att du absolut måste hävda din rätt att klä dig som du vill - ingen kommer anställa dig.
  • Ta på dig ett leende, det finns inget tråkigare än att sitta med någon som ser ut som ett ösregn.
  • Kom i tid men inte för tidigt. Det är inte OK att dyka upp 15 minuter för utsatt tid. Stanna i så fall utanför och öva lite inför intervjun, tänk igenom potentiella frågor som kan dyka upp eller ta en kaffe och lugna ner dig.
  • Erbjuder de dig kaffe/the/vatten så tackar du ja till något av det även om du inte är supersugen. Man gör bara det.
  • Försök småprata lite medan jacka hängs av, skor snöras på/av, kaffe hämtas. Beröm lokalerna, fråga hur länge de har suttit där, prata om vädret eller vad fan som helst. Säg INTE "åh vilken fin kjol" eller något sånt till den som skall intervjua dig - det kan uppfattas som ganska eller väldigt fjäskigt.

Så nu är du redo för arbetsmarknaden - lycka till!

onsdag 15 september 2010

Mindre taktiskt

I måndags skulle jag gå och handla lite fil och sånt där som vi gör åt ungefär 13 l i veckan av. Jag var hungrig vilket är samma sak som godissugen men tänkte att jag minsann inte alls skulle handla något godis. Det gjorde jag inte heller. Ingen choklad i alla fall. Vad som däremot råkade slinka ner var det ett paket hallongrottor. Björn tycker inte om hallongrottor så jag visste att jag garanterat skulle få ha dem i fred.

I måndags fanns det 4 hallongrottor. Nu finns det en stackare kvar i frysen. Frågan är om det inte hade varit bättre att unna sig en chokladbit i måndags istället för att gå och småäta hela veckan? Men hallongrottor måste ju ändå innehålla åtminstone lite spårämnen av c-vitamin. Eller?

Sammanställning

Tack för alla fina kommentarer. Det är kul att 11 st av de 163 som besökte mig igår behagade att lämna en kommentar. För att svara på lite frågor;

1. Det hade varit fantastiskt om jag och Björn hade kunnat dela den här bloggen. Typ skriva ett inlägg var varje dag om hur vi ser på saker och ting. Björn är faktiskt väldigt rolig och har lätt för att uttrycka sig skriftligt också men det här med bloggar är inte riktigt hans grej. Jag brukar reta honom och säga att han är lite för "kultur" för att läsa bloggar men sanningen är att han inte har något som helst intresse för skvaller och annat. Därför gav jag honom istället möjligheten att skriva ett gästinlägg. Jag lämnade förslag på olika teman som jag tyckte kunde vara kul, typ - "Julias 10 bästa sidor" "De här 5 gulliga sakerna visste ni inte om världens bästa flickvän" unt so weiter. Han nappade inte riktigt på det heller så det återstår att se om ni får läsa något från den torrbollen.

2. Nej jag har inte haft en tanke på att lämna in mina små betraktelser till en tidning. Stavfel - knappast aldrig. Särskrivningar - det händer. Syftningsfel - all the time baby. Därav är jag inget ämne för redaktionella tidningar så länge de inte har någon som orkar gå igenom varje inlägg. Utöver det känns det lite som att man då verkligen måste leverera perfekta inlägg varje dag. Men fantastiskt kul att ni tycker att det vore något för mig!

3. Om jobb. Där slog "Anonym" huvudet på spiken. Det är klart jag skall berätta hur man lättast får ett jobb. Efter att ha suttit med i diverse intervjuer, läst diverse ansökningar och hört diverse historier om skräckexempel på arbetssökande tror jag att jag kan ge dig lite tips. Håll utkik!

4. Ja men nu kör vi. Blir det ett inlägg om dagen är det fint. Blir det flera är det ännu bättre. Men det blir inga "..i helgen gjorde jag.." för det är ointressant. Med andra ord går helt plötsligt kvalitet före kvantitet vilket i vanliga fall inte är mitt ledord någonstans.

tisdag 14 september 2010

Det börjar lida mot sitt slut

Hörrni, jag börjar bli lite trött på det här med att blogga. Inspirationen finns liksom inte riktigt där längre och det känns som om att jag hade kunnat lägga de 15 minuterna varje dag på att göra något annat. Sit-ups till exempel..

Sen känns det lite som om att alla har koll på vad jag gör men jag vet inte något om vad ni gör. Eller dem jag känner som läser. Lite alla känner apan men apan känner ingen. Så när jag ringer och pratar med folk så vet de redan vad jag har gjort och jag sitter bara och upprepar mig. Sen kanske det inte är helt politiskt korrekt att hänga ut sina barn som massmördare i vart fjärde inlägg heller.

MEN - det här är mitt 947e inlägg. Jag kör till 1000. Ända in i kaklet liksom, men då behöver jag tips om vad jag skall skriva om. Annars kommer det bli ett gäng eländiga inlägg i stil med folk som skriver om sina katter och har blinkande små stjärnor på sidan av bloggen.

Så hit me - vad vill ni veta? Vad skall jag skriva om? Behöver ni en fullständig beskrivning om vart i Linköping man kommer in med barnvagn? Vill ni veta mer om Björn? Vill ni se bilder på lägenheten? Skall jag lista allt jag skulle vilja göra innan jag dör?

Ni bestämmer - jag skriver. Eller typ. Jag kommer ju självklart censurera ifall ni vill ha allt för smaskig fakta om Björn.



PS: Idag är en bra dag.

måndag 13 september 2010

Skitdag

Idag är en jävla skitdag. Det är oklart varför men det bara är det. Jag är trött på allt som har med att gå hemma och göra. Jag är trött på gnälliga barn, trött på att säga NEJ ungefär 180 ggr i minuten, trött på att truga med maten, trött på att blanda välling, trött på att byta bajsblöjjor, trött på att brottas med kläder och trött på att det alltid är ett projekt att ta sig någonstans med barnvagnen.

Nu är inte allt barnens fel. Jag är trött på mig själv också. Trött på att jag inte tar tag i någonting. Trött på att jag inte tränar så mycket som jag borde. Trött på att jag inte lagar mer mat hemma. Trött på att jag inte har några fritidsintressen. Hur patetiskt är det inte att vara 28 år och fortfarande lista "Fika med vänner" som sin enda hobby? Jag skulle önska att jag hade något som typ måla en tavla eller ännu hellre "springa och träna" men nej, jag tycker inget sånt är kul. Jag kan känna att det är lite lyx att få sitta ner och läsa en bok men just nu har jag inget att läsa så det går bort också. Jag tycker inte ens det är kul att köpa kläder längre. Då är det riktigt illa.

Imorgon är det tisdag och då är allt säkert mycket roligare men idag är det veckans armhåla.


Trött på oss? Hur är det möjligt?

Helgen som gick

Lördag: Efter att ha haft barnen i typ 3 dagar ensam pga diverse kick-offer, träningar och matcher på Björn så fick jag lite välförtjänt sovmorgon efter att barnen hade ätit sin frulle. Björn gick iväg på shopping och jag däckade i sängen i typ 2h. När han kom tillbaka var det festfrulle med lyxvarmchoklad, färska ciabattas och annat smått och gott. Dessutom hade jag fått en supermysig halsduk och såna där höga fina raggsockor med små tofsar på. Skall genast hitta något i gadden som kanske går att kombinera med detta. (Vilket betyder att jag med full rätt får gå ut och shoppa lite)

På eftermiddagen var vi bjudna till Björns farbror och faster som också bor här i Linköping. Farbrorn går under smeknamnet DJ Död efter en katastrofal insats bakom mixerbordet på sin frus 60 års dag. Dock var det mycket trevligt och vi fick äta ""riktiga" revbensspjäll vilket var mycket fint.

Söndag: Besök av finaste Millan och Åsa. Två små Stockholmspärlor som tog en liten utflykt till Linkan för att hälsa på lilla familjen. Jag pluggade med dem båda i Växjö vilket väl var en av de stora anledningarna till att jag stod ut där nere i två år för ni skall veta att det var inte för att utbildningen var så fantastiskt rolig. Vi hängde lite på stan, tog en lunch och promenerade lite allmänt.

Och sen var det helt plötsligt söndag kväll och dags för en ny vecka. För mig spelar det ingen större roll eftersom alla dagar är lite likadana. Men för alla andra innebar det kanske lite måndagsångest. Snart kommer jag också att ha det, skillnaden är att jag nog längtar lite dit.

Valvaka

Mycket politik på mig nu men jag tänkte berätta att vi har bjudit in några vänner till valvaka på söndag. Min tanke är att den skall ske i sann amerikansk anda med ballonger, chicken wings och ...? Ja vad har de mer för något? Skyltar med allas namn på som man kan vifta med. Nu kommer vi inte vara mer än 7st så det känns kanske lite overkill. Jag hade planer på att bygga upp ett litet röstbås också (typ ett lakan i ett hörn) där det enbart finns 7 röstsedlar. Får man gå in först får man välja på alla 7 men om man råkar hamna sist så måste man rösta på det partiet som finns kvar. Rätt ologiskt med tanke på att det naturligtvis skulle bli lika...

Det skall bli kul i alla fall men jag hoppas inte det håller på längre än till 23 för det verkar vara fysiskt omöjligt för mig att hålla uppe ögonen efter den tidpunkten.

fredag 10 september 2010

Glöm inte att rösta!




Alla känner vi någon trångsynt människa. Någon som skyller fiaskon, egna misslyckanden, våld, våldtäkter, stölder och nedskräpning på "dem dära". Dem dära som i invandrare. Eller blattar som kanske är det mer korrekta uttrycket i den trångsynta människans värld. Men med invandrare menar dem naturligtvis inte tyskar, amerikanare eller japaner. Nej dem dära är ju såna där irakier, asylsökande, mörka människor, människor som är lite för högljudda och kanske snart även alla ryssar. Det är för att dem trångsynta inte skall få något att bestämma om som vi "normala" måste gå och rösta. I dagens mätning står det att SD ligger på 6%. Det är åtminstone 5.5 % för mycket. Ett enfrågeparti som inte tycker om något annat än just invandrare bidrar inte med något till Sverige. Det gamla tröttsamma tjatet om att de är för många, de gör för mycket, de bidrar inte med något leder ingen vart. Den diskussionen har redan funnits i 10 år. Det kanske är läge att börja fundera på vad vi har gjort för att hjälpa dem istället?


Jag tar upp kampen....igen.

Ni måste vara så sjukt trötta på att höra min historier om hur barnen sover och inte. När vi var på semester på Gotland så sov barnen jättebra, sen kom vi hem, de var förkylda, vi var förkylda, de var förkylda igen och här är vi nu. Det har funkat mycket bättre sen vi bytte rum på dem och de sover längre perioder i streck vilket är positivt. Dock vaknar de (läs Dino) fortfarande på natten och är hungriga. Vi vet att de inte behöver det egentligen och därför har jag lite då och då en kamp med att få dem och somna om.

Så jag börjar kämpa med dem och låter dem inte äta något innan kl 05. Andra natten sover de kanske lite bättre och jag behöver bara bråka med dem i en halvtimma. Tredje natten vaknar de kanske 04.20 och då tänker jag "Äh men det är ju ingen idé att bråka med dem så att de somnar lagom till att de får äta igen". Natten efter det vaknar de 03.55 och jag tänker "Äh men det är ju nästan kl 05". Sen fortsätter det så tills klockan är 01 och jag står där och undrar om jag går i sömnen eller om de vaknade 2h efter att vi matade dem sist?

Men nu är det krig igen. Eftersom Björn har varit borta kommer han få ta bajspasset i natt. Grattis Björn. Han är ju dock begåvad med den manliga genen Jag-vaknar-inte-av-någonting så han kommer nog inte lida speciellt mycket.

torsdag 9 september 2010

Dagens öppna förskolan

Jag och två mammor till står utanför och väntar på att de skall öppna dörren till öppna förskolan. Då kommer det en tredje mamma med sitt barn. Tänk er urtypen för white trash - blonderat hår med utväxt, en vikt som lätt hade kunnat få henne att aspirera till Biggest Looser, massa smink och dessutom en ful unge. Han hette säkert Kevin också.

I vilket fall som helst så kom hon fram direkt och frågade om det var tvillingar jag hade i vagnen. Efterföljt av "Åååhh gud va jobbigt!" och sedan "Fast jag hade kunnat tänka mig att ha tvillingar också fast först när de är lite äldre. Eh.. ja för två 5 åringar är ju säkert lättare att ha och göra med. Jag kände bara att jag orkade inte med henne alls så jag ljög ihop en liten historia om att vi inte har några som helst problem, att våra barn sover hela nätterna och att de äter precis så mycket som de ska.

Ibland orkar man bara inte med att folk verkligen vill att man skall säga att det är skitjobbigt. Det är som att det triggar dem och framför allt så är det tydligen fruktansvärt provocerande att säga att det faktiskt inte är så jobbigt. Mår de bättre av att jag säger att "jo visst är det lite jobbigt ibland". Va fan, alla småbarnsföräldrar är ju helt slutkörda, det finns väl ingen som skaffar barn och förväntar sig att få sova 10h per natt? Att aldrig behöva uppleva skrik och snor? Och sen är det ju så att det är svårt att "välja att skaffa tvillingar". De kom ju liksom bara och det är lite svårt att välja bort en av dem. Jag kanske skall börja svara att jag brukar bara sköta en av dem per dag så det känns som om att man har ett barn.

När vi väl har satt igång med sången så ringer det helt plötsligt i en telefon. Gissa vem som fiskar upp sin mobil från den gigantiska klyftan mellan sina tuttar.... Very classy.

Mycket nu

Vi vill åka till Stockholm en helg. Vi vill åka till Paris en weekend. Vi är bjudna på 30 års fest på en Silja Line båt. Barnen fyller år. Björn fyller år.

Med andra ord kanske det blir så att Paris blir förlagt till våren istället. Det är kanske mysigare att möta våren i Paris istället för att möta vintern? Sen kan vi ta med barnen till Stockholm och så får mamma och pappa vara barnvakter åt dem när vi är iväg på 30 års festen. Jag är inte så mycket för båtar och det är inte B heller men vi såg genast en helnatts sömn framför oss.

Ta ALLTID i trä

Igår satt jag och berömde barnen inför Björn att de sover mycket bättre nu på nätterna och att jag känner mig mycket mer utvilad. Tyvärr glömde jag att knacka i trä på det och likt lagen om all jävlighet så hade Dino en härlig show i natt.

Han skrek förvisso inte vilket är skönt för öronen och säkert för han själv också, men han skulle bara inte somna om efter det att han fått mat vid 4 tiden. Nej då var det dags för lite snack, pilla med nappen, blåsa bubblor, vända sig på mage och pilla mamma i ögat. Jag vet inte vad som är värst. Efter vad som kändes som för alltid somnade han i alla fall men vaknade till runt 6 tiden igen. Jag buffade då lite och la honom i hans egen säng för jag tänkte att då skulle han nog kunna mysa lite till. Gick in och la mig i vår säng kl 6.10. Fem minuter senare är Dino klarvaken igen. Grattis Björn!

Björn har för övrigt lite lyx idag eftersom han skall iväg på kick-off med jobbet och får sova en hel natt på bortaplan. Kräftor skall han få äta också.. F-U-S-K.

Själv skall jag iväg på öppna förskolan med den kristna tanten med gitarren. Kan bli kul.

onsdag 8 september 2010

L-A-T

Jag är så lat. Så fruktansvärt lat. Jag orkar inte gå ut och gå på morgonen längre, eller åtminstone inte varje dag. Jag drar mig verkligen för det och funderar på om jag inte är lite trött istället och om jag inte skall sova lite när barnen sover. Fast egentligen är jag inte trött. Nätterna har nämligen fungerat rätt bra nu sen vi flyttade dem. De sover från 19 fram till 04 typ, får lite mjölk och somnar om till 06. Med andra ord får jag runt 6-7h sömn per natt vilket räknas som helt OK. Ta i trä nu att det här fortsätter, allra helst utan det där nattmålet.

Men tillbaka till min lathet. Jag får nog gå till någon hälsokostaffär och köpa på mig något för inte kommer jag att tappa de där sista kilona av att sitta här hemma och gnälla. Problemet med hälsokost är att jag börjar väldigt ihärdigt de första 2 veckorna för att sedan successivt glömma bort eller inte orka ta tabletterna/shotsen eller vad det nu är.

Hej jag heter Julia och jag är lat.
Hej Julia.

tisdag 7 september 2010

Snabbvisit

Björn slutar halv fyra idag och då tar jag bilen hem till Jönnet för att få krama och fira lite på världens bästa Mille. Mille som för övrigt lärde sig gå lagom till sin 1 års dag!
Det blir inget med att plocka med några barn eftersom dem behöver få öva lite mer på det där med att somna i sina egna sängar. Igår tog det "bara" 20 min så visst gör vi framsteg. Idag får Böna fixa det hela själv men det kommer nog gå kanon ändå.

I övrigt har jag helt plötsligt blivit fantastiskt träningssugen. Ett sånt sug infaller inte särskilt ofta hos fröken Nero så jag borde verkligen verkligen göra slag i saken och skaffa ett gymkort och köra skiten ur mig själv nu. Imorgon blir det mitt mission helt enkelt - gymkort it is!

Way to go Linköping

Linköping. Staden utmed E4:an där du ser ett gäng flygplan utställda på en åker. (Sen åker du också förbi det härliga pappersbruket som luktar sådär enligt andra men som jag faktiskt tycker luktar ganska gott. Det var dock inte det jag ville prata om utan om de där flygplanen.) Då och då bullrar det nämligen till på himlen i stil med att du står precis jämte ett godståg. Någon glad flygstudent roar sig förmodligen då med att provflyga ett JAS-plan på 50 meters höjd ovanför centrala Linköping. Detta inträffar ungefär 2 gånger i veckan. Ibland varierar de med en sån där stor bananhelikopter istället. Varje gång blir jag livrädd och tror att de provspränger i vår källare alternativt att järnvägen har kollapsat helt och hållet.

De är för roliga de där östgötarna.

måndag 6 september 2010

Paris it is!


Vi har bestämt oss, det blir Paris! Viva la France och allt det där. Lika bra att börja plugga in några fraser för någon engelska bjussar de ju inte på. Har kollat 3 hotell på nätet, ingen av dem har ens engelska som val på sin hemsida. Det är service!

I vilket fall som helst så har jag efter lite googlande förstått att det är området Marais som gäller. Har fått lite tips av en gammal granne som bott i Paris ett antal år men är det någon annan som har något klokt att säga är det bara att hojta till. Vi är mest sugna på att bo på ett OK hotell i ett område där det finns mycket mysiga restauranger och fik, lite second hand och mer billig shopping. Det där med att hänga på Chanel och Louis Vuitton är liksom inte aktuellt för vår del.

Björn har aldrig varit i Paris och min kunskap är minst sagt bristfällig då jag var där i 12 års åldern med familjen. Jag längtade mest efter Disney World och kommer följaktligen inte ihåg ett skit. Mamma och pappa är nog inte till mycket större hjälp. De tältade i Paris en gång 1975. 1976, ett år senare föddes min bror...

Så hotell, sevärdheter, restauranger, parker, museum, offentliga toaletter - give it to us!

Ny vecka, nya möjligheter

Förra veckan kan vi ju enas om att det var en himla skitvecka med förkylningar, gnälliga barn, barn som inte var på de ställena de skulle vara, barn som inte ville sova, föräldrar som inte orkade med sina barn och som dessutom var förkylda själva.

(Tillägg: Igår kväll kände jag att det stack lite i läppen. Idag - någon slags förkylningsblåsa på läppen. Tackar! )

Men nu är det en ny vecka och det här är veckan då både jag och barnen kastar nässprayen och förhoppningsvis kan börja andas normalt igen. Utöver det finns det en massa saker att ta tag i den här veckan;

  • Fixa färdigt barnens rum - kvar är att hitta en fin lampa, sätta upp ett hyllplan, spänna upp lite tyg till en tavla och nya växter.
  • Världens bästa Mille fyller 1 år på tisdag vilket naturligtvis skall firas, gäller att hitta en dag som funkar bara.
  • Björn åker på någon kick-off torsdag till fredag vilket lämnar mig ensam med barnen. Woho.
  • Måste börja leta efter dagis och framför allt besöka dem vi tittat på. Sedan gäller det att lista ut hur man går tillväga för att anmäla sig men det vet de säkert på dagiset.
  • Försöka komma iväg till Öppna förskolan på torsdag. Hade planer på att gå idag men då var det från 0-5 år istället för 0-10 mån så det kändes lite läskigt. Jag skyller på att barnen fortfarande är lite för snoriga.
  • Styra upp det här med jobb åt mig, har lite saker på G men inget jag kan prata om än.
  • Hinna med att gå ut och gå varje dag samt förhoppningsvis springa 2 ggr i veckan. Min dröm är även att fixa ett gymkort men har inte orkat engagera mig i vart jag skall gå än. Eller om jag ens kommer hinna gå dit.
  • Storhandla, tro det eller ej men maten till barnen börjar sina.
  • Få besök av Millan och Åsa till helgen.
  • Bjudna på släktmiddag till Bs faster och farbror på lördag.


Sen kan ni stryka hälften av punkterna ovanför för det kommer jag/vi aldrig hinna med ändå. Men det gäller att sikta högt!

Några kvällar senare

Vi har varit benhårda nu i tre kvällar. Det är välling på plats i sovrummet och sedan eventuellt en saga och därefter tack och hej. Första natten var ju lite kaos, båda höll på att garva ihjäl sig i 20 minuter åt detta påfundet. Sedan övergick det till gnäll tills det att Dino kastade in handduken efter typ 40 min. Polly kämpade glatt vidare och ställde sig nog upp i sängen ungefär 180 gånger. Till slut somnade dock hon också.

Andra kvällen insåg vi att vår taktik att brotta ner dem, speciellt Polly, i samma veva som de försökte ställa sig upp var lönlöst. Det blev nämligen ett himla kul moment att försöka ställa sig upp och sen så fort de såg att vi kom, slänga sig handlöst bakåt och låtsas sova. Tyvärr resulterade detta i ett antal fall rakt in i spjälorna på sängen så till slut lät vi henne stå upp så länge hon ville under förutsättningen att hon inte skrek. Det slutade med att det helt plötsligt inte var så kul att stå upp och hon somnade av sig själv. Resultat typ 1h.

Igår var de så trötta båda två att de somnade rätt omgående. Jag har insett att jag nog måste sitta och mata Polly ändå för annars äter hon absolut ingenting men däremot blir det inget med att sitta och vagga, utan i med maten och därefter bums i sängen direkt. Igår tog det kanske bara 30 min.

I övrigt så har Polly börjat fatta det där med NEJ. Hon stortjuter lite men hon rör inte vid det som är fy. Dino fattar inte riktigt det där än utan kör på ungefär 100 gånger innan han fattar. Han har dessutom fått upp en jävla fart på sitt krypande, eller hasande nu. Får han syn på något han vill ha kan inget stoppa den lilla bulldozern.

Tänk va smidigt livet var när de låg på det stället man la dem...

lördag 4 september 2010

Ny taktik

I natt var det premiär för sova-i-eget-rum för barnen. I och med den omställningen tänkte jag att nu går vi bananas och ändrar på läggningsrutinerna också. Vi har ju sedan de varit pyttesmå suttit med dem i famnen och matat dem den sista måltiden inför natten. I 98% av fallen har de somnat i samband med att de har ätit och så har det bara varit att lägga dem i sängen. De 2% av fallen som de varit vakna har vi lagt dem ändå och så har de pratat och fixat lite och sen somnat inom 10 min. Men det var tydligen på den gamla goda tiden.

De senaste veckorna har det INTE varit aktuellt att somna i samband med matning och utöver det så skall man sitta och vagga dem i typ 15-20 min innan de har kunnat tänka sig att blunda. Det är inte aktuellt eftersom jag lägger dem ensam 2-3 ggr i veckan så igår var det premiär för det nya tillvägagångssättet;
- Välling serveras i sängen
- 1 godnattsaga läses
- Tack och hejdå

Resultat: Båda var superstirriga och hade fullt upp med att studsa, rulla runt och skratta för fulla halsar innan vällingen kom. När vällingen väl kom var naturligtvis matvraket Dino nöjd medan Polly fortfarande hade fullt upp med att skratta. Då vart det ingen välling för henne förrän hon lugnat ner sig och jag fortsatte med att läsa en liten godnattsaga. Jag inser att de inte fattar någonting av det jag läser, allra minst Mästerkattens stövlar men jag tänkte att det kunde vara en liten trevlig tradition. Efter det var min tanke att de skulle vara så trötta att de bara somnade. Yeah right! I en timma brottades jag med dem att de skulle ligga ner och sova. Men varför göra det när allt annat är så mycket roligare? Till slut somnade de nog av utmattning och sov non.stop till 04. Då vaknade Polly av att hon hade en hostattack så vem vet hur länge de hade tänkt att sova egentligen? Nu är de ju dessutom förkylda också och sover inte som de brukar.

Med andra ord hoppas jag att dagens läggning inte tar mer än 40 min och att de sover lite längre i natt!

Vad kör ni för läggning?

fredag 3 september 2010

Nej eller inte nej?

Klåfinger 1 och 2 är på precis allt nu för tiden. Det kommer ju bli värre, det inser jag också men frågan är hur man skall ta itu med det hela? Först och främst vill jag klargöra att det inte handlar om att vi är rädda om några saker här hemma, vi äger inget jätteömtåligt så ifall något skulle gå sönder är det inte hela världen. Däremot är jag naturligtvis rädd för att de skall lyckas skada sig på något sätt.

Men frågan kvarstår, skall man flytta på allt som de kan skada sig på? Skall man säga NEJ ungefär 180 gånger i minuten? Skall man flytta på dem och hoppas på att de har sämre minne än en guldfisk så att de inte kommer ihåg vad det var som var så kul i just det hörnet?

Just nu kör vi på NEJ här hemma. Det verkar funka rätt bra. De tittar upp och börjar antingen lipa eller så går de faktiskt därifrån. I några fall har jag sagt nej rätt högt och "elakt" och sedan flyttat på dem. Det brukar hjälpa i en timma eller så.

Jag vill ju helst inte att deras första ord skall vara nej liksom men jag är inte särskilt sugen på taktiken "de måste få lära sig att det gör ont" heller.

Dags för något eget

Nu får det vara nog med barn i vårt sovrum, vi har ju ett tomt rum som mest fungerar som skräprum just nu - där skall barnen in. Idag är det jag som tar på mig inredningshandskarna och tar tag i det projektet. Ja mellan de små stunderna man kan vill säga.

Jag återkommer med före och efter bilder. Ifall det blir bra. För övrigt har jag nog bestämt mig för att lägga i såna där stora Duplo/Legobitar i taklampan som jag skrev om tidigare. Hoppas kunna hitta lite sånt på tex ÖB, eller måste man köpa på snordyra BR? Vi skulle behöva lite fina nattlampor också att sätta ovanför sängen men jag vägrar köpa på IKEA. Någon som har något roligt förslag på vart man kan få tag i det?

I övrigt är det storstädning som gäller hemma. Det ligger saker överallt och det vore himla skönt att slippa ägna helgen åt att städa. Eventuellt kommer Millan och Åsa ner från Stockholm på besök också - det blir trevligt!

torsdag 2 september 2010

Polaroidbilder



Fick tips av Alexandra om att man kan göra fina polaroidbilder av sina kort här.

Night from hell

Barnen har varit lite förkylda ett par dagar vilket naturligtvis märks av på deras sömn. När man precis tycker att man börjar få till det med lite längre sovpass så börjas det alltid om från början igen. I natt vaknade barnen typ 1 gång i timman om inte mer. Dino lyckades i vanlig ordning vända på sig och hamna på magen. Jag antar att det är OK om de sover på magen nu när de är lite äldre men han vill ju verkligen inte göra det, ändå skall han rulla över. Efter att ha vänt på honom ungefär 37 gånger hade jag god lust att bälta fast honom alternativt hänga honom upp och ner i en krok. Polly lät som hon skulle dö varje gång hon hostade och naturligtvis vaknade hon till varje gång och skulle bli tröstad.

Resultat - en helt slutkörd mamma som tvingade pappa att vara ledig några timmar på förmiddagen så jag kunde få sova lite. Nu efter 4h sömn känner jag mig piggare än någonsin. Märkligt.

Äntligen!

Det är inte ofta jag och Linda Skugge tycker lika. Vi tycker faktiskt ganska olika då och då. Jag tycker hon är lite väl radikal i sina åsikter men det kanske handlar om att hon känner att hon absolut måste synas då och då. Men i den här artikeln slår hon faktiskt huvudet på spiken.

Jag har jobbat sen jag var 12-13 år. Det började på Klämmestorp som någon slags stallvärdinna vilket innebar att man skulle dela ut hästar till alla, mocka, fodra, vara allmänt behjälplig och helst inte frysa ihjäl under tiden. Lön? Du fick rida gratis (en termin kostade runt 1000:-) och hade du lite lite lite tur kanske du kunde få "rida till" någon häst lite då och då som varit olydig. Inget glamoröst någonstans och om jag inte minns helt fel så jobbade man till typ 22 på kvällen. Ganska sent för en 13 åring.

Utöver detta har jag jobbat på något som hette Nordiska Undersökningsgruppen med att ringa runt till folk och ställa olika frågor. Oftast på uppdrag av Vägverket till en massa folk i Norrland som man knappt hörde vad de sa. Såhär i efterhand är jag osäker på om resultatet från den undersökningen var helt sanningsenligt..

Jag har jobbat i kiosker, jag har jobbat på Mc Donalds vilket jag för övrigt anser vara ett av de bästa jobben jag någonsin har haft. INGET förbereder dig bättre för arbetslivet än Mc Donalds. Det finns inte tid att stå med händerna i byxfickorna - det fanns alltid något att göra. Det var fullt med unga människor som man hade skitkul med och även om man luktade som en hel friterad pommes frites. Om inte annat kan man alltid trösta sig med att man förmodligen aldrig kommer ha en lägre timpenning.

Min poäng är att jag kanske inte haft de mest glamorösa jobben. Jag har inte rört mig i vårdsektorn för jag känner inte att det är min grej men om det inte hade funnits något annat så hade jag naturligtvis fått kavla upp ärmarna och gå in där istället. Lite likadant är ju situationen här i Linköping nu. Naturligtvis vill jag jobba med PR och Marknadsföring här också men jag inser att eftersom jag inte har någon utbildning och min erfarenhet inte är jättestor så får jag kanske börja med något annat och jobba mig upp.

Jag vägrar tro att det inte finns några jobb för ungdomar - eller vuxna för den delen, men man FÅR inga jobb, man söker dem.


onsdag 1 september 2010

Full fräs med Polly!

Det är inte många lugna stunder nu för tiden. Polly kryper runt i 190 och har helt plötsligt insett att lägenheten är ofantligt mycket större än vad hon har fått se. Lämnar jag dem i vardagsrummet och går in i köket är hon strax efter likt en hund. Eller så tar hon tillfället i akt att göra något som hon vet att hon inte får. Den där tystnaden som uppstår ibland är livsfarlig!

Andra roliga saker just nu är att ställa sig upp emot allt. Inget är för högt, för lågt, för brant eller för ostabilt för att balansera emot. Alla fall gör däremot precis lika ont vilket gör att krokodiltårarna går på övertid här hemma.

Dino sitter dock mest på sitt ställe och betraktar. Han skulle nog mer än gärna krypa runt och ställa sig upp också men han får ju liksom inte till det. Vi har krypträning med honom varje dag men enda gången han har lyckats ta sig framåt lite var när han verkligen verkligen ville ha tag på leksaken som låg en bit framför honom.

Å andra sidan är det rätt skönt att de inte är helt i fas. Det räcker liksom med att springa runt och rädda en i taget.