måndag 28 februari 2011

Fisk-spa



Vart: Fotsmedjan, Smedjegallerian i Jönköping
Pris: 450:- per person för 45 min
Känsla: Som någon kittlar dig under fötterna till en början. Gör inte ont på något sätt. Plågsamt dock att fiskarna inte vill vara i varmt vatten så efter 45 min i typ 25-30 graders vatten är man lite frusen.
Betyg: Visst blev fötterna mjukare men inte någon direkt WOW-känsla. Då skall man nog ha riktigt äckliga fötter från början. När det var klart så var det bara att stoppa i fötterna i strumporna och skorna igen. Ingen kräm eller ens antydan till lite massage från hon som hade det. Lite tråkigt. Man kunde köpa till typ 15 min massage men för 450:- kan jag tycka att det skall ingå. Betyget blir 3/5. Kul att ha testat men inget jag skulle göra igen.

Kaos på Ågatan

Björn var och tränade och jag behövde verkligen gå på toa. Lämnar i vanlig ordning dörren öppen eftersom jag efter den 8 dec 2009 inte verkar ha ett privatliv alls längre.

In kommer nakenfisen Dino och ställer sig framför torktumlaren, fnissar som Beavis&Butthead och slår sedan en drill rakt på golvet. Passar på att gosa runt i det med händerna och går sedan fnissande vidare till tvättmaskinen och UPPREPAR hela proceduren igen. Kul.

Sen kommer Polly in med blod över munnen och hakan samt på händerna. Jag har inte hört något skrik eller annat och kan efter lite torkande konstatera att hon fått näsblod. Polly har nämligen kommit på att hon har en näsa med två hål i och hon tar ungefär varje minut i anspråk för att utforska dem extra noggrant. Förmodligen har hon grävt så långt in att hon till slut fick näsblod.

Nästa gång får jag ju hålla mig helt enkelt.

Fisk-tajm

Hänger i Jönnet. Skall strax iväg på fisk-spa och låta fiskarna äta på våra fötter. De kommer inte behöva matas på flera veckor framöver.

Imorgon - jobb.

fredag 25 februari 2011

Förtydligande

Bra diskussion på nedanstående inlägg - sånt gillar jag! Jag vill bara klargöra att jag inte på något sätt känner mig "påhoppad" av kommentaren gällande att låta barnen vara med mer. Det låter väldigt sunt i mina öron och så fort barnen blir äldre är jag helt öppen för detta men just nu är det inget alternativ - åtminstone inte här hemma hos oss. Vad mina barn däremot mår bra av är att få komma ut och röra på sig, träffa nya människor - antingen hemma hos oss eller hos andra samt att få leka och springa av sig. Det händer kanske inte så ofta som de vill och inte så ofta jag vill heller, men man är inte alltid Superwoman som orkar gå ut och göra allt det här. Särskilt inte när tempen sällan legat över -5 grader den senaste tiden..

Nu tar dock Björn över som förhoppningsvis har lite mer energi och leklusta. Det kommer gå galant och jag är inte det minsta orolig över att gå iväg till jobbet. Snarare tvärtom. Jag tror att jag kommer ha mer tålamod när jag kommer hem efter jobbet och orkar kanske ta fighten på ett bättre sätt då.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om att det nog ser rätt dumt ut ifall jag sitter och bloggar och facebookar första veckan på jobbet. Förhoppningsvis så får jag en ny mobil som har bättre surfkapacitet än min nuvarande och då är det den som hänger med mig överallt!

Vad har ni för helgplaner? Vi drar hem till Jönnet en sväng och stannar tills på måndag. Har en suprise åt Björn nämligen. Världens bästa Björn som varit superduktig det första halvåret på sitt jobb och bara fått lovord från alla - inkl chefen. Hårt arbete lönar sig - tänk på det alla fjortisar som bara vill bli "något inom TV eller mode".

Idag skall det aktiveras

Fick en kommentar längre ner gällande det där om att barnen dunkar huvudet i golvet/väggen och lite allt annat. Enligt personen kräver barnen uppmärksamhet när de gör så. Det kan säkert ligga en poäng i det hela även om de oftast gör det när de är förbannade efter att de gjort något de inte fått. Kommentaren tipsade om att vi borde göra mer saker tillsammans, typ baka, städa, torka bord etc.

Det är en väldigt lockande tanke, tänk att ha två små troll som springer omkring och städar och bakar hela tiden. Tyvärr är deras största intresse just nu att äta upp disktrasan och slicka upp allt rengöringsmedel. Baka har vi ju inte testat men jag känner att vi inte skall gå där riktigt än heller...

Men visst skall de få hjälpa till mer hemma. Idag skall jag storstäda till exempel och då skall de få sitta bundna på en stol jämte och titta på.

torsdag 24 februari 2011

Två saker

Två punkter idag som förbryllar mig lite. Förbryllar är för övrigt ett härligt ord som vi borde använda mer i vardagen. Eller "Fö-brylla" som vi från Jönköping säger.

Jaja i alla fall så var det då så att vi har bjudit in till våffelkväll ikväll med våra kära vänner här i Linköping. Det togs emot positivt och nu förstår jag ju varför - ingen av nötterna äger ett våffeljärn. Inte en enda på 3 par förutom vi då. När jag ifrågasatte detta så fick jag svar som:
"Ingen under 40 år har ett våffeljärn hemma" och "Jag är emot att köpa saker som tar plats och som jag inte använder". Jag tycker ändå det är viss klass att ha ett våffeljärn hemma. Jag använder tex mitt till att göra varma mackor. Funkar alldeles utmärkt. Vid närmare eftertanke kan det nog bli en bismak av senap på dagens våfflor..

Och inför denna kväll så behöver jag ju naturligtvis städa lite. Vår ryamatta under köksbordet rymmer diverse saker som jag inte ens vill veta vad det är. När jag dammsuger så rasslar det så härligt så jag hoppas att det inte är något värdefullt. Naturligtvis så är ju barnen bovarna i dramat här - det är dem som kastar ner allt på golvet. Då kommer vi till min andra fråga - varför är det godare att äta mat som legat på golvet? För om barnen skulle fatta och veta om att det fanns en mindre måltid i mattan hade de ätit upp det direkt. Det är samma sak varenda gång. Så fort de får hoppa ner från stolarna efter att ha skrikit och vägrat sig igenom en måltid så är de som två dammsugare och äter upp precis allt i deras väg. Skitsamma om det varit inne i brorsans mun och vänt, eller om det legat i två dygn - mumma ändå. Hädanefter skall jag nog servera all mat på golvet.

Sakletare

Put on your happy face

De två senaste dagarna har jag fått två fantastiskt bittra kommentarer. Den ena var angående faktumet att jag valt att beställa en brudklänning från Kina. Ni hittar inlägget och kommentaren samt mitt svar HÄR.

Den andra dök upp idag gällande mitt senaste inlägg om Unicef. Va är det för tomte som sitter och kommenterar så här? Om det är samma person så måste det ju vara en av de bittraste någonsin. Jag som tyckte att jag ofta är på gränsen till överbitter men det här tar ju fan priset.

Så dagens kommentar lyder:
Anonym sa...

Det tråkiga är ju att allt man skänker ändå går till någon högavlönad VD.

24 februari 2011 09:52

Ja så kanske det är. Vem tror att en organisation går att driva helt gratis? Och varför skulle vi vilja ha precis vem som helst som VD för en sån organisation? Är det inte bättre att betala för att få bra kompetens som kan ge bäst valuta för de pengarna vi skänker?

Och sen beror det ju på hur man ser på saker och ting. Jag ser det så här: Om jag skänker 200:- som jag vet att jag klarar mig utan men endast 50:- av dessa faktiskt går till det välgörande ändamålet - ja då är det åtminstone 50:- mer än ingenting alls.

onsdag 23 februari 2011

Att trycka på rätt knappar

Fick ett samtal från Unicef idag. Jag är månadsgivare med 100:- sen cirka ett år sen tillbaka. Det är bara att inse, efter att man fått barn så gör det tusen gånger mer ont i hjärtat när man ser andra barn som har det dåligt. Så är det. Det gjorde ont innan också men det går inte att jämföra när man vet att det hade kunnat vara ens eget barn istället.

Well, hon ringde i alla fall för att tala om att de uppskattar att alla hjälper till och ville bara berätta att de gör enorma framsteg i olika delar av världen. När man är månadsgivare så skänker man inte till ett speciellt barn utan pengarna går varje månad dit de behövs mest. Det har tex varit ett stort fokus på Haiti den senare tiden.

Hon som ringde nämnde lite siffror om saker som gått upp, för att sedan i nästa andetag nämna att 25 000 barn i världen blir barnsoldater varje månad. Eh.. hallå jag trodde det här var ett positivt samtal? Sen gick hon också loss på att (en viss siffra som jag tyvärr glömt) får HIV varje månad. Och att (en viss siffra) dör på grund av brist på vatten.

Sen frågade hon om jag kunde tänka mig att skänka ytterliggare en hundralapp i månaden.

Det var ett lätt val för mig. Och det säger jag utan att slå mig för bröstet på något sätt, men 100:- slösar jag på skit i stort sett varannan dag. Så nu ger jag 200:- och lyckades stilla det dåliga samvetet lite till.

Hur mycket skänker du?

Bank Bonk Bonk

Sen ett par månader tillbaka har barnen haft som hobby att banka med huvudet i väggen/golvet/dörren/luckor eller vad de nu har närmast sig. I början tror jag de tyckte att det var lite kul för att det oftast lät lite grann. De gjorde det då i tid och otid, om de var mitt uppe i en lek kunde de springa iväg och banka lite. Det hade alltså inget att göra med att de var ledsna eller inte fick uppmärksamhet.

Nu kan jag dock märka att det nog har något med uppmärksamheten att göra ändå. Om jag tex tar ner dem från TVn där de mycket väl vet att de inte får vara så kan "protesten" mot detta bli att stå på alla fyra och köra ner huvudet i golvet. Vad de kanske inte räknade med är ju att detta naturligtvis gör ont. Efter det följer med andra ord stora tårar. Värst är när de får för sig att göra det inne i badrummet eller i hallen på klinkers.

Jag har testat att säga till på ett skojigt sätt, jag har testat att säga till på ett mindre skojigt sätt, jag flyttar på dem, jag har skrikit och jag har ignorerat och låtit dem banka sig trötta. INGET FUNKAR!

Vad är det för fel på våra barn?

Ond cirkel

Vi har ju sen någon månad tillbaka infört endast ett sovpass om dagen. Det funkade superbra i början och barnen sov som stockar nätterna igenom. Det gör de väl fortfarande till viss del så det är inte där problemet ligger. Däremot så vaknar de ju fortfarande vid typ 06 och känner att de är färdigsovda. Jag har testat att ge lite välling på morgonen men det verkar bara ge dem mer energi - inte den önskade effekten av 2h mer sömn. Eller varför begränsa sig till 2h...

Ett annat problem som uppstått på senare tid är att de blir hysteriskt trötta och gnälliga runt halv tio. I vanliga fall äter vi lunch vid elva tiden men jag har fått tidigarelägga den till halv elva istället, och då är de så trötta att de knappt orkar äta något.

Jag inser att de såklart blir tröttare nu när de går/springer omkring hela tiden men det känns lite som ett steg tillbaka om jag skall börja lägga dem igen en gång på förmiddagen och en på eftermiddagen. Särskilt eftersom de börjar dagis om typ 2månader och där kommer de ju bara att sova en gång om dagen.

Så min fundering är om jag bara skall försöka få i dem någon macka och lite yoghurt innan de somnar och sedan köra lunch när de vaknar. Men då blir det liksom lunch och sedan 3h senare middag. Lite mycket mat på mat kanske och återigen känns det inte som en bra lösning eftersom det inte kommer vara så på dagis.

Någon annan som har en bra lösning? Hur håller jag dem vakna och pigga? Hur får jag i dem så mycket mat som möjligt utan att ge dem lite då och då så de småäter? Hur får jag dem att sova minst 18h per natt?

tisdag 22 februari 2011

Checklista

  • Ringa Försäkringskassan och fråga hur jag anmäler en provisionsbaserad lön. Möts av telefonsvar som säger "Vi har tekniska problem just nu. Du kommer att bli framkopplad men vi kan kanske inte svara på din fråga". Hejja statliga instanser.
  • Ringa nya jobbet och höra hur första veckan ser ut och vad jag skall göra
  • Dammsuga upp grustaget som blev efter att jag dragit in vagnen.
  • Äta
  • Styra med bröllopsfotograf
  • Styra med sång i kyrkan. Björn spelar svår och vill inte sjunga.
  • Komma på ett fint färgtema.
  • Hitta skor och beställa rätt omgående så jag kan gå in dem.
  • Försöka luska ut vart Björn bokat restaurang på fredag för vår BF-middag. (Barn-Fri)
  • Tvätta
  • Peppa inför Body Combat pass ikväll trots världens snorigaste näsa. Är dock ej förkyld men blir ju bara supertäppt ibland.
  • Ge mig ut i det fina vädret och gunga med barnen.


Nu skall jag bara sätta mig och titta lite på TV först. Sen...

Kamera rensad

Vi har äntligen fått tummen ur och laddat batteriet till vår digitalkamera. Den har legat stendöd sen i maj 2010 så när vi nu kollade igenom korten igen så blev man ju nästan lite tårögd över att se hur små krypen faktiskt har varit. Titta bara nedan.



Sen kom det dock fram en bild som inte alls var särskilt liten. Snarare rätt äcklig. Och i samband med denna frågar jag mig - varför fick jag aldrig något Bragdguld för detta? Troligt att det skulle vara lika jobbigt att åka lite skidstafett jämfört med att gå runt på de här fötterna i en månad.

måndag 21 februari 2011

Då håller vi tummarna!

Skall precis skicka iväg mina mått på brudklänningen till Kina. Kina tänker ni nu? Japp, jag har fått tips om en sida där man kan beställa en massa märkesklänningar eller bara sin drömklänning och sedan få den måttsydd för en tiondel av priset de tar i affären. Först var jag lite skeptisk men nu har jag läst en massa recensioner från andra svenskor som har beställt så det känns faktiskt ganska tryggt. Och sen kommer klänningen kosta typ 2000:- och då är frakten inkluderad så OM det vore så att den blir apful så får jag väl köpa något annat..

Vi mätte själva hemma även om det var så att de rekommenderade att man skulle gå till en skräddare/sömmerska. Jag hittade dock bara manliga här i Linköping och eftersom måtten var av typen "över bröst" "under bröst" "nipple to nipple" osv så kändes det inte helt okej. Jag tänker så här: om vi missar på någon centimeter hit eller dit så är det ju ändå så att måtten kanske inte stämmer i augusti ändå. Kanske har jag gått ner i vikt eller gått upp så då måste jag ju ändå fixa till klänningen lite. Hoppas de lämnar lite utrymme för ändringar.

Om någon mer är inne på samma spår så kan jag tipsa om: Landy Bridal

Ni får dock inte se någon bild på klänningen. Sånt betyder otur.

1 vecka kvar

Jaha. Då går jag in på sista veckan som hemmamamma. Nästa tisdag börjar jag jobba. Det känns bra. Jag känner mig peppad. Barnen hade precis ett psykbryt som gjorde mig ännu mer peppad. Jag vill svara på mail. Jag vill svara i telefon. Jag vill känna mig viktig. För mitt eget ego.

Men - jag kommer sakna att hasa omkring i mysbrallor fram till 11. Jag kommer sakna att busa med barnen på morgonen. Jag kommer sakna de där mysstunderna vi har när de precis vaknat efter att ha sovit middag.

Jag kommer inte sakna att gå upp på natten. Det lämnar jag med varm hand över till Björn. Jag kommer ju dock fortfarande få vakna och väcka honom för att han i sin tur skall gå upp och sen kommer jag förmodligen ligga vaken och höra honom svära sin sedvanliga ramsa över att barnen inte somnar om. Men då skall jag ligga och njuta i sängen och tänka - det är MIN tur att sova nu.

Det är fint med skadeglädje.

fredag 18 februari 2011

Celebert besök

Ikväll dyker min kusin Helena upp tillsammans med sin sambo som passande nog har namnet Björn. Celebert besök från den kungliga hufvudstaden alltså, och inte bara det - Helena har även fått det ärofyllda uppdraget att vara tärna på bröllopet tillsammans med min brors tjej Alexandra. Det kommer bli kanon.

Jag hoppas de uppskattar intorkad mat på bordet och att ryamattan som ligger under bordet kan dölja precis vad som helst. Har inte tid att städa. Jag är nämligen fullt upptagen med att planera vilket sorts godis jag skall gå och köpa och hur jag skall få det att räcka tills det att de dyker upp.

Accident waiting to happen...




PS: De där röda pallarna ni ser är till salu. Finfina pallar från Indiska, dina för endast 1000:-!

Åtgärd?

Idag när jag kommer in till barnen på morgonen, eller nej - natten (06.15) så är Polly i full färd att klättra ut från sängen. Hon har slängt upp ett ben över spjälsängen och hänger med magen i full färd att fortsätta över på andra sidan.

Vad gör vi när hon börjar klättra över?

torsdag 17 februari 2011

Bajs.

I brist på mer intelligent rubrik får dagen helt enkelt illustreras med ordet bajs. Som i en skitdag.

Den började förvisso ganska okej med sömn till halv sju och sedan vaknade jag av att barnen stod och skrattade. Det gör ju att det känns lite piggare att gå upp. Sen snabbspolar vi fram lite till 11 tiden när barnen skulle äta. Det ville de ju förstås inte så det blev att försöka trycka i dem så mycket som möjligt och sen pulsa på alla kläder, i vagnen och ställa ut dem på balkongen. De somnade på 2 min, så långt allt fint.

Tyvärr verkar det pågå något avancerat flygtest försök här i Linkan. Jag har skrivit om det förut men rätt som det så bara bullrar det till på himlen. Det går inte att se något flygplan så det kan väl i princip vara vad som helst men ljudet håller i sig i någon minut eller två. Vanligtvis vaknar inte barnen av detta men när det för 10e gången började låta så blev till och med de trötta på det. Facit - barnen vaknade efter 40 minuter istället för 2h. Fick dem till slut att somna om efter att ha stått ute på balkongen och fryst halvt ihjäl. Då går det tio minuter och sen börjar något stolpskott att slänga saker från taket på grannfastigheten ner i en container. Och där vaknade barnen igen.

Jag som inte ens hann lägga ner huvudet och vila lite. Hade verkligen behövt det. Nu kommer det istället tävlas i VM i gnäll fram till barnen skall somna. Så bara för det kommer jag bli tvungen att gå ut och gå med dem i en timma och hoppas på att de somnar eller åtminstone vilar lite.

Min plan för dagen var följande:
- sovande barn i minst 5h
- ett hem som städade sig själv
- ett oändligt förråd av godis som aldrig tar slut skulle märkligt infinna sig
- en pojkvän som helt plötsligt slutade 2h tidigare

Men det verkar ju inte hända...

Fula fiskar och fötter

Mina fötter är inte i toppkondition nu. Hur mycket jag än smörjer och filar så ser man liksom ändå den där vita huden som ser ut som någon slags gammal död hud. Jag har förstått att det finns SPA där de har såna där små fiskar som äter upp all död hud. Det finns dock två problem med detta:
a) De finns bara i Stockholm alt Thailand
b) Min gigantiska fiskfobi gör att jag inte känner att det här alternativet känns särskilt avkopplande

Så. Har ni några husmorstips där hemma? Typ blanda upplöst alvedon med mango. Havregryn med russin. Blodkorv?

Jag känner mig som en 89-åring och behöver styra upp det här NU.

onsdag 16 februari 2011

Helt otroligt!

Sitter här och har precis ätit med två barn - och håll i hatten nu - men vilka två åt upp varsin hel portion med HEMLAGAD köttfärs? Ni som hängt med ett tag vet ju att barnen hårdnackat vägrat allt som inte kommit i sörja istoppat i en glasburk. Men helt plötsligt.. Jag gjorde makaroner till och lät dem sitta och pilla med dem själva medan jag då och då stoppade in en sked med köttfärs. Inga problem alls förutom när det kom lite stora tomatbitar så det är faktiskt förlåtet.

Eller nu kanske jag inte skall dra för stora växlar av det här. Imorgon är vi väl tillbaka på ruta 1 med enbart mjölkersättning istället.

En sak till

Jo jag har kommit på lite mer saker som irriterar mig.

Idag var vi på öppna förskolan. Då var det en tjej - och enda sättet att se att det var en tjej var för att hon hade klänning, i övrigt - Skalle-Per. Hon kan väl ha varit typ 16-18 månader och sprang runt medan hennes pappa lugnt satt och gjorde absolut ingenting. Det hade väl varit okej, om det inte vore för att ungen uppenbarligen hade någon slags ögoninfektion. En massa gult gegg i hela ögonen och on top of that, jättesnorig. Det var som om hon klämt i sig en hel prästost som i sin tur sprutade ut genom näsa och ögon. Det irriterar mig att de valde att beblanda sig med folk när hon uppenbarligen borde fått husarrest ett par dagar framöver. Jag gjorde dock väldigt odiskreta manövrar och flyttade undan Polly och Dino varenda gång hon närmade sig.

Sen är det en annan unge som är helt dum i huvudet där också. Hon är 4 år och pratar bara tyska. Hon och hennes mamma är där. Ungen lägger beslag på ett rum där alla köksgrejer är och så fort någon annan (läs bebis) försöker gå in så står hon i dörrposten och skriker "NEIN NEIN".

Chilla ner lite säger jag, är man tysk skall man hålla en jävlig låg profil när det kommer till såna där diktatorfasoner!

tisdag 15 februari 2011

Saker som irriterar mig

  • Folk som inte kan dricka eller svälja ordentligt. Det finns INGET värre än att behöva lyssna på någon som försöker få i sig vätska och det ända man hör är stora, djupa klunkar. Just det där att man hör när det kommer in i munnen, slår emot gommen, strilas igenom tänder, passerar struphuvudet och sedan hamnar i magen. Särskilt irriterande är det på film och reklam när de känner att de måste lägga på det där ljudet, som om vi tittare inte fattar att de sväljer.

  • På gympasset jag tränat på sistone så avslutar man med att springa två varv runt i lokalen för att bli av med lite mjölksyra. Då finns det ALLTID folk som skall springa i 190km/h i innerfilen. Eller så skall de sick-sacka sig fram för de bara måste ju springa fortast av alla. Flaxar med armbågarna och tvingar oss andra att stanna upp eller hoppa åt sidan för att de skall komma fram. Jag får alltid en grov tvångstanke om att sätta ut ett ben när de springer förbi.

  • När det finns alldeles för lite kvar i ett mjölk/fil/juice/you name it -paket för att åstadkomma något alls.

Gästbloggare

Hej!

Idag jobbar vi hårt på att ge mamma grå hår i förtid. Varför äta maten när man kan kasta den på väggen liksom? Vi brukar båda veva med våra små knubbiga händer så mycket som möjligt precis när mamma skall stoppa in skeden i munnen. Då far maten överallt, helst på mammas kläder samt väggarna och då skriker mamma så där kul på oss. Vi blir liksom inte rädda för henne som hon verkar tro..

Till dagens lunch trodde hon att hon skulle få i oss varsin burk med grönsakslasagne. Ja vi brukar kanske tycka om det men idag bestämde vi oss för att inte göra det. Istället åt vi upp en avocado och en halv banan.

Hon (mamma) skall inte komma här och tro att hon kan bestämma över oss liksom.

Hälsningar
Polly och Dino

måndag 14 februari 2011

Inte utan min snuttefilt







Starring: Dino Hugo William Nero-Runfeldt (Ja det skall bara bli ett efternamn sen)
samt Snuttefilten från Ullared

Dagens dansuppvisning



Det är ju jättekul att Dino tror att de säger "Nej nej nej" och inte som de egentligen sjunger "Name name name". Gillar också Pollys stamp med hälen. Det har hon efter mig.

Hur gör man?

Jag måste skryta lite och säga att jag de senaste 3-4 veckorna tränat riktigt bra. Mycket smidigare att skippa LCHF och koncentrera sig på att försöka röra sig lite oftare istället. Jag har försökt att träna pass så mycket och ofta som möjligt eftersom det ger lite mer än att träna själv. Åtminstone för mig för det är så här, när jag tränar själv så är det ju ytterst ytterst sällan jag pressar mig själv tills jag verkligen håller på att dö.

På löpbandet till exempel. Mina tankar brukar gå så här: "Ameh.. vaddå har jag bara sprungit i 3 min? Jag är ju dödstrött redan nu. Okej jag skall springa i 15 minuter. Eller åtminstone 12. Tolv är ett bra tal - jämt och så. Åh va dåliga program det är på TVn, kan de inte ta tillbaka kanal 3 och 5 så det är något att titta på? Nä nu måste det väl ha gått 12 minuter i alla fall? VA? Bara 7 min?"

Och så fortsätter det. Det är inte så att jag tänker positiva tankar i stil med "Åh va bra, tiden går inte så fort - då hinner jag springa längre" utan för mig är det enbart en fråga om att bli klar med skiten så fort som möjligt.

Så nu är min fråga till er som springer - vad tänker ni på för att koppla bort hur lång tid det gått?

söndag 13 februari 2011

Söndagsbus



Jättekul. Verkligen. Ända till Polly tryckte till dörren så den inte gick att öppna mer.
Pluspoäng till mig som höll kameran på rätt håll.

fredag 11 februari 2011

Släkt på släkt

I onsdags kväll kom Björns föräldrar och stannade tills igår eftermiddag. Idag kommer mamma runt lunchtid och pappa efter sitt jobb och stannar tills imorgon. En riktig släktvecka med andra ord.

Skillnaden är att med mamma och pappa kan jag ligga i soffan och slappa, surfa och be att få maten serverad. Ser väldigt mycket fram emot detta.

Björns morgon

Björn är lite utav en tidsoptimist. Har han en chans att sova 10 min extra så gör han det. Sen tycker han att det är märkligt att saker och ting tar längre tid än förväntat, att saker inte ligger där han tror att de skall ligga och till slut så klämtar klockan och han står i kalsonger och stryker skjorta när han egentligen borde vara på jobbet.

Idag gick hans tåg till Stockholm 07.24. Klockan 06.05 vaknade Polly så då tog jag över henne i vår säng. Passade på att fråga Björn när han hade tänkt att gå upp och fick svaret "inte än på ett tag". Nähe. Det tar ca 10 min, (5 om man springer) till stationen. Då har han inte packat, duschat, rakat sig, strykt skjorta eller ätit frukost. Runt halv sju vaknar Dino och då stiger Björn upp.

Runt 07.13 springer Björn runt och svär och härjar. Han hittar inte den där rollern som tar bort smuts och damm från kläder.

Till slut hinner han iväg. Jag skickar ett meddelande om vilken perrong tåget går ifrån och tillägger att nästa gång kanske han skall gå upp 10min tidigare. Får tillbaka "Ja om 1 1/2h inte räcker så får jag ju göra det." (Hade inte hjärta att skicka tillbaka att han inte någonstans var uppe så tidigt)

När jag sedan runt åtta tiden är inne på toaletten ser jag att hans necessär fortfarande står kvar där inne. Med tandborste, klocka, parfym, rakgrejer etc. Dessutom skickar han ett meddelande att tåget är trasigt och att han får stå upp resten av delen till Stockholm.

Synd om stackars Björn - MEN - han får åtminstone sova en natt helt ostörd så så himla synd är det inte om honom vid närmare eftertanke.

torsdag 10 februari 2011

Upptagen

Hänger med svärisarna. Kan inte blogga. Vill inte framstå som en mamma med grovt datorberoende.

onsdag 9 februari 2011

Orkar inte

Barnen verkar vara dödströtta och har sovit i mer än 2h nu. Själv är jag också dödstrött men har inte kommit mig för att lägga ner huvudet. Jag har inte heller städat eller handlat vilket hade varit bra med tanke på att Björns föräldrar anländer vilken minut som helst. Det är inte katastrofstökigt här hemma men hemmet hade inte dött av att få sig en omgång.

Men jag orkar inte. Jag har fullt upp med att surfa på ingenting. Jag har varit kissenödig i 1h också men det har inte kommit mig för att gå på toaletten.

Så trött är jag.

Hehe..

Mörbultad

Var och tränade Body Combat igår igen. Har ju en liten plan att försöka kunna träna det varje vecka samt ett annat pass, tror det ger mig mer än att jag skall gå ner och springa lite halvhjärtligt ensam.

Igår stod det en kvinna bakom mig och skrek och var allmänt galen. Ledaren vill att man skall skrika när man gör en viss övning. Jag mimar bara för det är ju sånt som jag tycker är typiskt pinsamt. I vilket fall som helst så tog den här kvinnan till vara på detta och fortsatte att skrika sig igenom hela passet. Rätt jobbigt och framför allt blev jag ju lite rädd. Tänk så skulle det slå slint och att jag rätt som det hade en knytnäve i bakhuvudet.

Idag är jag i alla fall helst slut i kroppen vilket jag inte har varit de andra gångerna. Jag misstänker att mina före detta Mowgli slag har utvecklats till riktiga Rocky-slag.

Nu skall vi till öppna förskolan - frågan är om Dino kommer sno precis alla leksaker från andra barn idag också?

tisdag 8 februari 2011

Omröstning



Vem är det mest synd om?

a) Grannen under som behöver lyssna på det här ljudet 9h om dagen?

b) Våra trägolv som får ett x-antal repor i sig

eller

c) Polly själv som blir totalt vansinnig om jag eller Björn försöker tvinga henne att gå med vagnen så som den skall användas.



Och ja, jag vet - fel håll på filmen igen. Nu håller jag ju liksom ändå telefonen rätt upp så då kan man ju tänka att det skulle bli rätt men icke..

måndag 7 februari 2011

En riktig familjedag!

Idag var Björn ledig så vi har haft en sån där riktigt idyllisk familjedag. Den hade naturligtvis börjat bättre om barnen kunnat tänka sig att sova lite längre men non-stop till 06 får ändå räknas som okej antar jag.

Dagen började sedan med att jag gick hemifrån för att fixa lite grejer för mig själv, bland annat en väldigt välbehövlig urklippning av håret. Inte en centimeter på längden men ungefär 10kg på bredden. Nu kanske jag till och med kan ha en frisyr som inte inkluderar ett diadem i åtminstone två veckor.

Sen har vi lagat god lunch, vi har varit på öppna förskolan där Dino hade stor show och vi har lekt hemma. Nu är Björn och tränar och jag kollar Top Model.

Betyg 5/5 på den här dagen!


Ja eller kanske 4/5, fick jaga en bajskorv i badvattnet innan och det var INTE MIN.

lördag 5 februari 2011

Copy cat

Ååååh så här skulle jag också vilja förvara mina skor. Ser ju superchict ut och såna där gamla skåp går ju få tag på precis vart som helst om man sedan orkar måla och fixa lite.

Mitt problem är att jag inte har några skor att fylla med. Åtminstone inga som tåls att visas upp. Ett par kackiga fejk-Uggs som är helt snetrampade efter den här vintern, ett par svarta stövlar (som inte ens får plats) som dessutom har hål i sulan vilket gör att det alltid blir väldigt blött, några pumps med helt utsliten klack, slitna converse samt alla dessa sommarskor som har någon slags unken fotsvetts-aura runt sig.

Med andra ord - vi behöver en ny hall där en sån här garderob får plats och jag behöver låna Björns kreditkort så jag kan börja bygga på en lite snyggare skosamling.

Whats going on?

Jag har ett litet klagomål att framföra (som vanligt) på mina barn. Något konstigt har hänt med deras sovrutiner.

Ett tag kunde de nämligen tänka sig att sova mellan ca 19.30-06.30 vilket faktiskt får räknas som helt okej. Ibland till och med utan att vakna upp en endast gång mellan denna perioden. Deras mamma var då så nära utvilad man kan komma och tyckte att livet var rätt trevligt.

Sen 4 dagar tillbaka - ungefär sen den där härliga trotsperioden började så har de dock förflyttat tiden framåt. Det började med halv sex, fem, kvart i fem och för att sedan toppa det med halv fyra i natt?? Eftersom jag inte har något tålamod med dem alls just nu så fick de välling, och som de åt. De slukade flaskan på några sekunder. Om de somnade om eller inte efteråt vet jag inte riktigt för det var Björn som fick äran att hänga med dem.

Men varför gör de så här? Jag försöker verkligen att trycka i dem så mycket mat som möjligt under dagen men det tar liksom tvärstopp efter en burk barnmat var. De vill verkligen inte ha mer. Sen kan jag alltid lura i dem någon frukt också. Till mellis så äter de gladeligen nästan varsin macka och till det kräm/yoghurt. Sen slukar de en hel flaska välling när de skall sova PLUS att de får en refill runt 22-23 tiden.

Driver de med mig eller är de hungriga? Är det dags för mig att tjura tillbaka och låta dem stå och skrika ett tag? Så här kan vi ju inte ha det.

fredag 4 februari 2011

04.50 - pip

Morgonstund har guld i mund...

Inom loppet av 2h, alltså mellan 04.50 - 6.50 så har barnen hunnit bajsa 4 blöjor. Polly 3 och Dino 1. Trots välling, ignorans från min sida, gull från min sida och precis allt annat så har de inte haft någon som helst ambition att somna om.

Och nu förstår ju alla vad som kommer hända. De kommer vara aptrötta vid 9-9.30. Då har jag antingen som val att lägga ner typ 30 min på att få dem och sova i kanske en halvtimma. Sen får de sova en sväng på eftermiddagen också och sen kommer de inte vilja somna på kvällen.

Eller så får jag försöka hålla dem uppe till typ halv elva och ge dem mat då. Det kommer sluta med matkrig.

Jag undrar om jag fortfarande kan reklamera barnen? Det har ju knappt gått ett år.

torsdag 3 februari 2011

När katten är borta..

Björn är i Stockholm på kurs. Jag sitter här hemma ensam och har skittråkigt. Finns inget att titta på varken på datorn eller på TV. Det är nästan så att jag funderar på att väcka barnen.

Barnen har för övrigt varit lite mer lätthanterliga idag. Det kan också bero på att jag kämpat häcken av mig för att hålla dem sysselsatta och på gott humör. Det orkar jag ju inte med varje dag så imorgon är vi väl back to basics igen. Det kan också ha berott på att de vaknade 05.20 idag och sedan vägrade somna om. Björns tåg gick kl 06 så han var uppe och härjade och sådär på morgonkvisten krävs det ju inte särskilt mycket för att väcka de där två.

Så därför blir det nog en extrem tidig kväll för mig. Man/Jag får ju en enorm respekt för ensamstående - hur f*n orkar de varje dag?

Restips!

Om ni skulle ha 3-4 dagar i slutet av augusti att åka någonstans i Europa utan barn, där det enda kravet egentligen är att det skall vara varmt och att det skall gå och bada - vart hade ni åkt då?

OBS! Behöver inte vara något av resmålen nedanför, det är bara förslag? Kanske finns det något trevligt i Italien? Grekland? Turkiet? Portugal? Poängen är att vi inte kan vara borta så länge så det får inte ta allt för lång tid att ta sig dit.


Palma?

Cannes?

Barcelona?

Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara att tillverka ett knäckebrödspaket där åtminstone 60% av bitarna är hela?

onsdag 2 februari 2011

Googla 1-års trots

Och du kommer garanterat hamna på en tråd på Familjeliv.se. Där diskuteras detta fenomen och i vanlig ordning är det ju ungefär 98% prettomammor som beskriver det som "Åh det är bara en utvecklingsfas och var glad över att ditt barn upptäcker saker". Sen har vi de andra mupparna som skriver saker i stil med "Åh mitt lilla monster är så söt när hon slänger sig raklång när vi skall klä på oss".

Låt oss klargöra - det finns INGET GULLIGT i detta beteende. Inte någonstans.

Är det bara jag som är nära att sälja barnen på Blocket? I två dagar har det varit skrik och gråt non-stop. Detta varieras med att pilla, klättra och riva i precis allting de inte får. De vet mycket väl dessutom att de inte får för innan de skall göra något jävelskap så är de mycket noggranna med att se till att de har min fulla uppmärksamhet. När jag sedan plockar ner dem, sätter dem på golvet och säger ett klart och tydligt NEJ så sätter showen igång. Det sprutas tårar och snor, det kastas till höger och vänster och när jag sedan inte orkar med dem mer utan lämnar dem på golvet så ligger de där i exakt 2 min tills de kommer på något annat att göra. Med andra ord - fejktårar.

Hur länge sitter det här i? När går det över? Kan man bota det? Om jag skall behöva stå ut med det här i 1 månad till så kommer jag ringa jobbet och be att få börja tidigare.

Nyfriserade


Äntligen har vi lyckats få till två små små tofsar på Polly och Dino satt så snällt och fint medan Björn rakade bort babyhåret på sidorna. Väldigt fräckt.

Deras mamma ser dock fortfarande för jävlig ut.

tisdag 1 februari 2011

På tal om datum

Datum är bestämt, kyrka är bokad och festlokal fixad.

Were getting married!!

1 månad kvar

Idag är det exakt en månad kvar tills dess att jag börjar jobba. Just idag känns det som en fantastisk lättnad. H-e vad barnen irriterar mig idag. På riktigt alltså, och jag vet att man inte "får" säga sånt som mamma men det gör jag ändå. Riktigt nära att låsa ute dem på balkongen nu.

De verkar ha hamnat i någon slags post-maginfluensa, dvs de är friska och magen verkar funka igen men nu gäller det ju att ta igen allt gnäll som inte hunnits med de senaste dagarna. Sjukt jobbiga och framför allt en av dem av kvinnligt kön. Det finns INGET som passar den damen idag, absolut ingenting. För att fira extra mycket har de dessutom bara sovit 1h idag vilket betyder att jag måste ge mig ut på en promenad i ett aptråkigt väder och försöka få dem att sova lite till. Jag var inte alls intresserad av att gå ut idag.

Till något roligare - vi har fått dagisplats. Den 11 april börjar barnen på ett dagis som ligger jättenära hemmet och framför allt Björns arbetsplats. Det är ett dagis som byggt ut och blivit större så de kan ta emot fler barn. Jag hoppas det betyder att det blir en ny avdelning och inte bara fler barn på samma yta. Det blir nog bra i alla fall och nu har Björn dessutom möjlighet att vara hemma med dem i lite mer än en månad. Han måste ju också få känna på hur FANTASTISKT KUL det kan vara ibland.