Jag har ett litet klagomål att framföra (som vanligt) på mina barn. Något konstigt har hänt med deras sovrutiner.
Ett tag kunde de nämligen tänka sig att sova mellan ca 19.30-06.30 vilket faktiskt får räknas som helt okej. Ibland till och med utan att vakna upp en endast gång mellan denna perioden. Deras mamma var då så nära utvilad man kan komma och tyckte att livet var rätt trevligt.
Sen 4 dagar tillbaka - ungefär sen den där härliga trotsperioden började så har de dock förflyttat tiden framåt. Det började med halv sex, fem, kvart i fem och för att sedan toppa det med halv fyra i natt?? Eftersom jag inte har något tålamod med dem alls just nu så fick de välling, och som de åt. De slukade flaskan på några sekunder. Om de somnade om eller inte efteråt vet jag inte riktigt för det var Björn som fick äran att hänga med dem.
Men varför gör de så här? Jag försöker verkligen att trycka i dem så mycket mat som möjligt under dagen men det tar liksom tvärstopp efter en burk barnmat var. De vill verkligen inte ha mer. Sen kan jag alltid lura i dem någon frukt också. Till mellis så äter de gladeligen nästan varsin macka och till det kräm/yoghurt. Sen slukar de en hel flaska välling när de skall sova PLUS att de får en refill runt 22-23 tiden.
Driver de med mig eller är de hungriga? Är det dags för mig att tjura tillbaka och låta dem stå och skrika ett tag? Så här kan vi ju inte ha det.
3 kommentarer:
Det där är så svårt och högst individuellt. Kanske äter de för mycket? Kanske ska ni försöka vänja sig av med flaskan vid 23? Jag vet egentligen inte vad man ska göra. Det verkar som att de små illbattingarna hetsar upp varandra med ;)
Har typ samma problem fast med ett litet ammande hungerbarn. Vaknar kanske en gång i timmen efter klockan 3. Äter lite och somnar om för att sen vakna igen. Att truga eller försöka få henne att somna om istället är omöjligt.. Snart tjurar jag också tillbaks!
Helt plötsligt har två nätter varit rätt OK.. Men det där 22 målet måste vi ju försöka jobba bort, det inser jag också.
Det lönar sig alltid att bråka tillbaka Jess, ibland går det på en dag och ibland tar det flera veckor men till slut fattar de.
Eller så orkar de bara inte jävlas längre och så tror vi vuxna att vi vann..
Skicka en kommentar