onsdag 26 september 2012

Lättlurade

Vanligtvis är inte våra barn så glada i kyckling. Har försökt med allt, typ grytor, enbart steka, med och utan sås = ingen skillnad.

MEN igår trädde jag på det på ett grillspett och voila, vilka åt som aldrig förr? Nu skall jag göra samma sak med fisk, broccoli och allt annat som de vägrar äta.










måndag 24 september 2012

Till slut blev det en muta...

video

16.39

Idag är dagis stängt pga planeringsdag. Det betyder att barnen fick vara hemma en extradag. På dagis är tydligen våra barn väldigt lättsövda på vilan, hemma - not so much. Idag gav vi upp efter 1h, de får väl vara vakna då.

MEN som av en händelse var jag tvungen att gå ner en sväng på stan och vilka kände då att de gott kunde somna 10 min hemifrån? Jag har nu tillbringat 20min med att få liv i dem - lönlöst.

Frågan är om de skulle sova för resten av natten om jag lägger dem nu?


- Posted using BlogPress from my iPhone

döden. döden. döden.

Eller hur var det Astrid Lindgren brukade säga?

Min mormor var helt klar på att 90 år ville hon inte bli. Och absolut inte 91, 92 eller 93. Vi brukade lite skämtsamt fråga henne vad vi skulle göra åt detta, knuffa ut henne från balkongen?
Morfar dog för 10 år sedan och efter det levde mormor ensam varav sista 1½ åren var på ett hem. Ett alldeles fantastiskt ställe för övrigt, men ändå - att bo på hem när man är helt klar i huvudet är inte optimalt. Mormor var nämligen inte så sugen på att vara med på alla samlingar eftersom hon:
a) alltid hamnade jämte en senil som dessutom var döv
och
b) när hon väl träffade en gubbe som visade sig varit uppvuxen i Värnamo så dog han efter 3 veckor.
Alltså - ingen idé att gå utanför rummet. Nu var ju å andra sidan det åtminstone alltid 4-5 besök i veckan för henne ändå. Mormor kanske inte var så rik ekonomiskt, men det är inte många på äldreboende som har så många besök. Personalen var lika förundrade varje gång de klev in och såg att det satt 10 personer runt ett litet bord och försökte fika. Mormor var liksom kittet som höll ihop släkt och familj, den naturliga samlingspunkten för vår annars något dysfunktionella (sagt på ett snällt sätt) familj.

Mormor dog i sömnen i lördags. Jag är så glad över att jag hann dit en snabbis på eftermiddagen för att klappa lite på henne. Under alla sina levnadsår så har mormor egentligen aldrig varit sjuk, förutom någon förkylning eller liknande. Toppvärden på allt som finns, och som sagt en hjärna som fortfarande var skarp och klar. Hon hade järnkoll på vilket barnbarns-barn som fyllde år när, vem som bodde var och vilken plats J-södra låg på i tabellen. Därför blir det så tragiskt att se henne tyna bort i en säng på ett hem. Jag tror att vi alla känner en lättnadens suck att det gick så pass fort som det gick, men det hindrar ju inte att man ändå kommer sakna henne.

Jag har dock bestämt mig för att sudda bort de sista bilderna av henne i sängen och istället komma ihåg;
- Den bruna, runda och goa mormorn som hade första tjing på en speciell plats på Axamos badstrand. Nära och bra till parkeringen, ständigt i solen och också perfekt överblick på parkeringen. Det var ju liksom där man fångade in vilka som kom förbi. Titt som tätt brukade jag rida förbi och då ställde sig hela gänget upp och vevade och vinkade för fullt. Mormor stannade dock på behörigt avstånd, det där med djur var väl inte riktigt hennes grej..
- Jag kommer komma ihåg när man fick sitta i hennes knä och hon spelade dragspel på magen tills man kiknade
- Jag kommer komma ihåg när hon skrattade så hon grät över något som hon råkat säga eller gjort. Mormor hade otroligt rolig humor, en ganska ironisk sådan - undrar vad jag fått min från?
- Alla mormors braiga ord. Kasta sillögon, ont i skånken och slänga sig på någon tillhör favoriterna.
- Hennes bestämda åsikter om mat. Det skulle vara en Wienersnitzel UTAN sås. Eller vanlig husmanskost men definitivt inget "jox" i. I så fall blev det servettricket, dvs man lägger en servett över hela maten och låtsas vara klar. Funkar alltid.
- Hennes öron. Det var något märkligt med dessa nämligen. Man kunde sitta jämte henne och prata när hon helt plötsligt frågar den som sitter längst bort "Vad säger hon?". Som i att hon inte hört ett skit man sagt. Men om mamma gick iväg och försökte viska något om hennes allmäntillstånd så hörde hon ALLT.

Mormor blev 93. Och ett halvt. Kanske hennes sätt att bestämt säga att 94 ville hon i alla fall absolut inte bli.


onsdag 19 september 2012

Annorlunda sökord

I den här bloggen kan man liksom se vad folk har sökt på för att komma hit. Det KAN ju naturligtvis vara så att min blogg inte var det de hade ämnat att hamna på i första hand, vilket jag hoppas med tanke på att följande sökningar har lett folk hit:

* Fish Spa Jönköping  (Inget att rekommendera, kallt vatten och äckliga fiskar)
* Alessandra Ambrosio Privat  (hahahaha va besvikna de måste blivit..)
* Elefanthud (????)
* Gravid modell (Gravid modell större möjligtvis)
* t.n.k service Sthlm (?)


Nu väntar jag på att min blogg kommer poppa upp högt på Google i samband med att någon skriver in ord i följd med "ashet", "intressant", "A-barn" eller "fantastiskt hus".

Ett extraliv


3 poäng för denna Nintendoinspirerande hjälm som svenska cyklistlaget envisas med att ha på sig.

tisdag 18 september 2012

Dagens bragdguld

I regn, motvind och snålblåst gav jag mig ändå ut på en runda runt Munkan på min lunch idag. Nu skall jag bara skicka ett internmail och skryta för alla kollegor också.





måndag 17 september 2012

Som bäst

I helgen hade vi BF och begav oss till Sthlm för att bara vara lite. Vi saknar Sthlm så oerhört mycket båda två, men sorgligt nog inser vi att flytta dit med två småbarn inte fungerar just nu. Det får bli senare. Man vill ju gärna se reaktionen på barnen om vi flyttar dit när de typ är 15 och har en utpräglad Jönnetdialekt - hej mobbning typ.

I vilket fall som helst så var planen att hinna shoppa en massa, hinna gå runt en massa, hinna sitta och fika och äta en massa och sedan hinna sova en massa på söndagsmorgonen. Vi hann en del av det ialfl. Björn hann shoppa en kostym, jag fick en partyoutfit, vi hann äta och vi hann...med ett besök på Gröne Jägaren..? Det blir inte alltid som man tänkt sig kan man ju enkelt sammanfatta det med.

Kvällen åt vi romantisk middag, bara jag och Björn. Varsin gigantisk portion risotto och en flaska vin. Någonstans där gick det lite fel inför kvällens festligheter för den där portionen la sig som ett stort lock i magen och allt jag egentligen kände för var att gå hem och sova. Eller möjligtvis gå på bio. Jag är liksom som bäst mellan 20-22 på kvällen tror jag. Det och när jag druckit typ 2 öl. Därefter blir det bara fel och jag blir trött och vill bara gå hem. Vi trotsade dock mitt humör och gick ut en sväng men var hemma runt halv två. Och i vanlig ordning vaknade jag kl 06.30 på söndagen men lyckades somna om till 9. Härlig brunch i solen med vänner på söndagen och sedan färd hemåt.

Idag - måndag. Veckans armhåla. Pissregn ute, barn som vill vara hemma och gosa, mamma som vill vara hemma och gosa, pappa som måste åka iväg till Linköping och stanna till tisdagen.

Tänker att vi snart måste vinna den där lottovinsten vi pratar om....

torsdag 13 september 2012

18.02






Barnen äter pyttipanna och mamma smygäter chokladboll bakom datorskärmen.

onsdag 12 september 2012

Oj va arg jag var

Jag brukar säga till folk att min graviditet knappt bestod av några hormoner alls. Jag var så lugn och beskedlig så. Tydligen inte om man skall tro gammalt inlägg.


Robert Perlskog

Kul klubb?

Jag får en massa mail från det där Fucbook på Hotmail. Är det något nytt ställe som öppnat i stan eller?

Mickan

Av någon märklig anledning har mina jobbarkompisar fått för sig att kalla mig Mickan efter hon den där überblonda i Solsidan. Jag vet inte jag...

Det är ju rätt sällan jag hänger på Schuterman. Inte ens om det är sjuttio på Schuttis. Utöver det är det inte så ofta jag har tid att åka runt på spa, va ute och powerwalka eller ligga hemma och bläddra i inredningstidningar.

Det är för övrigt också jag, åtminstone i vår gamla lägenhet, som oftast rensade avloppet, gjorde rent badrummet och .. eh säkert något mer äckligt. Sen icke att förglömma - i 10 fall av 10 är det jag som går upp när barnen skriker på natten. Detta av den enkla anledningen att Björn inte vaknar, och om jag puffar på honom så tar det 3-4 min innan han faktiskt fattar att han måste gå upp och då är barnen redan klarvakna för längesedan. Sen skulle jag säga att i 9 fall av 10 är det också jag som lagar mat. Det är dock oklart om det är positivt eller inte..

Sen är jag den första att erkänna att jag nog är lite bortskämd hemma i form av att Björn faktiskt städar väldigt mycket och är allmänt hjälpsam. Om det går åt skogen med mitt eller hans jobb så skulle jag kunna tänka mig att hyra ut honom som hemhjälp. Ni kan få honom för en billig penning när jag är trött på honom..

tisdag 11 september 2012

Ute

Har tänkt på en sak. Jag är så hopplöst ute - inom allt. Jag är sen på alla trender inom mode. Jag är helt lost när det kommer till teknik. Jag lyssnar på Mix Megapol vilket avslöjar ungefär hur uppdaterad jag är inom musikens värld.

Jag hade en poäng från början med det här inlägget men efter att ha hindrat Dino från att tugga i sig Pollys arm (och efter det övertygat henne om att vi inte måste gå till doktorn) så försvann den. Det var något i stil med att jag åtminstone brukade vara rätt bra på kändisskvaller men jag har visst tappat där med. Innan hade man ju även järnkoll på det mesta i Jönköpings uteliv men där ligger jag verkligen i lä. Jag har inte ens varit ute sen vi flyttade tillbaka.

Numera vet jag det som står i Aftonbladet och som bekant är det sällan något om vem som legat med vem i Jönnet.

Jag har därför en utmaning till er - kom med ert bästa skvaller eller bjucka med en överpeppad tvåbarnsmamma på en utekväll!

Som en blixt från klar himmel




Chokladbud från kund som ville tacka för gott samarbete. Precis vad jag behövde.

Jag ger den en livslängd till och med onsdag.

måndag 10 september 2012

Saker jag vill fråga Schibbye och Persson


- Och vad lärde vi oss av det här?

Is this it?

Idag har jag haft en kris. En försenad 30-års kris. Jag har ifrågasatt hela mitt liv och allt jag gör på dagarna. Var det så här det var tänkt att bli liksom?

Är tanken att man varje vardagsmorgon skall vakna och hetsa, stressa, locka och pocka för att få två små stackars barn till dagis så att man själv hinner till jobbet i tid? Och sedan lite snabbt bända loss 20 par små knubbiga fingrar från benet och tappert vinka hejdå i rutan trots att tårarna sprutar? Nu är det ju dock så att jag knappt hinner vinka åt dem innan de är iväg och leker med sina kompisar men ändå. Borde man vara hemmamamma tills dess att de är 22? Kommer de få men för livet?

Är tanken att man skall ha hjärtat lite i halsgropen så fort en kund ringer som man inte riktigt vet om de skall skälla eller beställa något? Borde jag kanske inte istället alltid tolka det som en bra signal att folk ringer till mig? Vet ni, JÄMT när det ringer i min telefon så är min första impuls att skita i att svara. Möjligtvis att Björn, samt mamma och pappa slipper detta men resten - ni hamnar i mitt spamfilter och jag behöver anstränga mig för att släppa förbi er. Detta kan tolkas som lite oroväckande med tanke på att mitt jobb går ut på att prata i telefon...

Är tanken att man skall försöka hinna träna och springa, gymma och och köra bikramyoga samtidigt som man hinner med att göra skönhetsbehandlingar och ha perfekt rakade ben UTAN några celluliter? Och i så fall - när skall man hinna detta? Jag är glad om jag kommer iväg 2ggr i veckan och då snackar vi endast en springtur i grannområdet. Jag försöker intala mig att jag tycker det är skönt att springa för att rensa hjärnan men det enda jag tänker när jag hasar mig runt är mörka tankar om folk jag inte tycker om. Det hjälper mig dock på något konstigt sätt att springa lite längre. Kom ihåg det - använd mördartankar när ni tycker det går lite trögt i träningen, bara ett litet tips från coachen.

Är tanken att man aldrig skall hinna träffa eller prata med sina vänner för att man känner att så fort det blir tyst och lugnt hemma så är alltid första prio att bara få sitta ner och inte göra något alls? Jag älskar mina vänner över allt annat men jag är nog sämst i världshistorien på att höra av mig. Jag hoppas och utgår ifrån att de vet att jag alltid finns här om det är något och att det snart kommer bli bättre. Jag skall bara få barnen att bli lite äldre, sova lite bättre, få lite ordning på jobbet, och på huset och hinna hänga lite med Björn. Sen är jag er...

Är tanken att man skall ha 10 veckors semester varje år och hur får man i så fall ihop detta? Jag läser om vänner och bekanta som först är lediga mellan hela juni till augusti, för att sedan ta en höstlovsresa och toppa det med 3 veckor ledigt över jul. Har hela Sveriges befolkning blivit lärare helt plötsligt?

Är tanken att man skall veta hur en trädgård skall skötas? För vi fattar inte ett skit. För några veckor sedan körde vi high-five för att vi lyckats klippa häcken. Sen grävde vi ur en buske av något som mest såg ut som ogräs men nu är det istället ett stort hål mitt i något slags plantage. Det är oklart med vad och när vi skall fylla detta hål.

Amen ni vet - allt sånt har jag tänkt på idag. Vem skall lära våra barn åka skidor? Varken jag eller Björn tycker ju om snö. Eller när skall jag förstå vart kantareller växer bäst, löv eller barrskog?

Ni förstår ju - djup existentiell kris.

söndag 9 september 2012

Våga vägra...

...retuscherade bilder. Vem blir inte snygg i motljus och dimfilter liksom? Så här ser man ut när man varit vaken sen 06.20.

















- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 7 september 2012

Så svårt

Ibland gör det så ont i hjärtat att tänka på hur det måste kännas att förlora din bästa vän och största kärlek. Vissa saker skall man helt enkelt aldrig behöva vara med om. Att försöka sätta ord går inte, man vet bara att det måste göra så fruktansvärt ont och att det där trycket över bröstet som jag själv känner bara kan kännas tusenfalt mer hos andra. När man väl fått egen familj och barn så är det också (tyvärr) så mycket lättare att ta till sig smärta. Man sätter in allt i sin egen situation och förfasas över de känslor som kommer fram. Man funderar på om man själv någonsin skulle orka gå igenom det som andra tvingas göra. Man lovar sig själv att krama lite extra hårt och länge på sina barn. Man lovar att aldrig låta något hända dem och att aldrig skrika på dem mer. Man lovar att aldrig någonsin tänka en endaste ond tanke om någon. Man lovar att försöka uppskatta varenda minut av allt som händer och sker för att man aldrig vet när det kan vara för sent.

Idag går mina tankar till Anna och barnen och till alla de vänner som stod en väldigt väldigt fin person nära. Jag hoppas att det där trycket med tiden försvinner och att det ni har kvar endast är ljusa fina minnen.




 
 


  

torsdag 6 september 2012

Snyggt.


Perfekt för Nationalencyklopedins samlade verk.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Ja för er som missat det så har vi ju då bytt stad, flyttat till hus och samlat ihop ungefär alla vuxenpoäng som man kan få. En sleten jycke så är vi i hamn kan man säga.

När vi flyttade till huset så var vårt första mål att öppna upp till nock i vardagsrummet. Det var "äh vi fixar bara ny luftspalt, och sen är det liksom bara att tömma allt det där sågspånet och isolera om lite och sen är det liksom bara att öppna upp och voila!" - typ. Nu står vi här med precis lika låg takhöjd som innan.

Vad vi dock har hunnit med är följande:
- gjort i ordning barnens rum.
- gjort i ordning ett gästrum.
- gjort i ordning en stor garderob för mina och Björns kläder
- slipat golv i vårt sovrum och börjat på en ny vägg

Sen skall vi bara öppna upp en vägg och sen KANSKE vi kan öppna upp det där förbannade taket.

För er som tänker "oj hon säger visst VI i varenda mening" så menar jag förstås Björn. Det är Björn som står för det mesta av arbetet här hemma. Det är Björn som sätter igång när barnen somnat fast jag då tycker att vi egentligen borde ha obligatoriskt TV-häng i soffan. Det är Björn som spikar/hamrar/svär/städar/plockar/bär och gör allt sånt där för övrigt också. MEN - det är jag som ställer in i diskmaskinen och diskar kastruller och stekpannor. Så det så.

Idag är dock Björn borta och barnen sover redan kl 20.08 så nu finns det all tid i världen för mig att...titta på TV.

Han måste vara så otroligt lycklig över att ha mig i sitt liv.

Frys eller frysbox

De som bodde i vårt hus innan tänkte tydligen bara med halva hjärnan när de bestämde sig för att renovera om köket. Idag har vi nämligen delad kyl och frys, där kylskåpsdelen består av 2/3 och frysen 1/3. Ni som känner mig vet ju att det där med att laga mat kanske inte alltid står högst upp på min agenda men nu börjar jag bli orolig att barnen skall få skörbjugg av att konstant äta en blandning pyttipanna, köttbullar eller pannkakor. Ibland smyger vi in lite korvstroganoff också men det är ungefär de här fyra sakerna våra barn lever på.

Jag vill ändra på detta men då finns det ett stort problem - vi får ju för fan inte plats med något i varken frysen eller kylen. Även om jag skulle ställa mig och laga matlådor för hela september så har jag ingenstans att göra av dem. Det känns också lite skitnödigt att börja med att göra om ett hyfsat fungerande kök då vi har rätt mycket andra projekt att fixa med först.

Därför är nu alternativen följande:
- Köpa frys och ställa ner i källaren. Kanske en likadan vi har, typ kyl/frys så vi kan ha lite kylvaror där med.
- Köpa frysbox
Eller alternativet fortsätta äta ute och skita i matlådor då förstås.

Men jag är ju lite anti det här med frysbox - är det inte bara styckmördare som har det? Eller möjligtvis såna som jagar och vill frysa ner en hel älg. Ligger inte allt bara huller om buller i en sån och vad kostar egentligen en frysbox?

Ja. Jag fattar att jag kan googla det här själv men jag hinner inte med det just nu och det börjar bli lite brådis.