torsdag 28 januari 2010

Hem till Jönnet

Imorgon drar vi hem på en långweekend till Jönnet, egentligen för att fira pappsen på hans 60års dag men han passade på att dra till Gran Canaria med morran. Inte helt fel med tanke på vädret vi har ute nu. Vi passar på att åka hem så vi kan bo i deras lägenhet under tiden, helt plötsligt funkar inte "vi sover på en soffa" strategin längre så jag hoppas mina föräldrar flyttar till något större snart. :)

Planen under besöket hemma är att hinna med att träffa så mycket vänner och släkt som möjligt. Högst på listan ligger mormor. Min mormor är världens roligaste. Hon fyller 91 i maj och har väl sagt de 4 senaste åren att "nä nu lever jag nog inte länge till". Hon har jordens största läkarskräck och hade tills att hon var typ 87 inte ens en läkarjournal. Hon hade då varit på sjukhus 5 ggr i sitt liv - när hon födde 5 barn. Nu blir hon dock kallad varje år och att få dit henne är ett riktigt projekt. Alla måste hänga med till väntrummet men ingen får hänga med in på undersökningen. Hon tror nämligen alltid att hon skall få sin dödsdom där inne av läkaren. Sist hade hon i vanlig ordning toppenvärden på allt men det förklarade hon raskt bort med att läkaren förmodligen var blind och hade läst på fel journal. I övrigt är hon en sån där riktig mormor, lite tjock, gråhårig och lagar världens godaste bullar. Nu orkar hon inte riktig med längre och hon är inte så rund som hon varit innan men hjärnan är det inget fel på. Man kan fråga henne om precis vilket sportresultat som helst och hon rabblar upp statistik och vem som är serieledande utan problem. Hon ligger med andra ord först på listan eftersom hon i sann martyr anda gjort klart att hon nog inte tänker leva så länge till men att hon "kan tänka sig" att leva tills hon sett tvillingarna.

Utöver detta har jag lyckats få hem de flesta i brudgänget, vi skall hänga med världens bästa Noel och Mille, hinna hänga lite på stan och A6 (ett måste även om vi inte skall köpa något), kanske ett besök till Lager 157 och lite annat smått och gott.

Med andra ord - so long tills nästa torsdag!

tisdag 26 januari 2010

Tips på kurser

Jag behöver lära mig lite olika Adobe program såsom Photoshop, Illustrator och InDesign bättre än vad jag kan nu, dvs knappt alls. Någon som har tips på kurser som funkar? Jag kan läsa på distans eller från Stockholm men är inte direkt intresserad av att lägga ner x-antal 1000 på det. Har sett att det finns kurser på typ Medborgarskolan men är rädd att jag kommer fastna med ett gäng pensionärer..

Grundläggande föräldrarkunskap

Världens bästa Fia har skrivit ned ALLT du behöver veta om det här med uppfostran och sånt. Läs, skratta och inse hur rätt hon har HÄR.

Måste man umgås?

Det går inte att gå 10 meter utanför dörren här i Hammarby Sjöstad utan att stöta på en barnvagn. ALLA har barn här. Och alla verkar vara typiska latte-mammor. De kommer gående i samlad trupp, gärna 4 eller fler i bredd med de trendigaste vagnarna och säkert de mest udda namnen på sina barn också. Samtliga känns som plus 35 i ålder och ingen ler inbjudande och frågar ifall man vill gå med. De tittar däremot men det är säkert bara för att vi inte har den dyraste vagnen eller så tycker de synd om oss för att vi har två barn vilket säkert enligt dem måste vara dubbelt så jobbigt..

Vi fick hem en lapp om mamma-grupp som skulle starta för barnen som är födda ungefär samtidigt av vår BVC tant. De skulle samlas precis utanför oss så jag hade planer på att stå i fönstret och spana och ifall någon såg OK ut så kunde jag springa ner. Nu ville det sig tyvärr så att en matning inföll precis i samband med detta så det blev ingen träff för oss och lika glad för det var jag. Det finns inget jag hatar så mycket som att bli ihop parad med folk som man egentligen inte har något gemensamt med. Det enda råkar vara att vi blev gravida och klämde ut barn ungefär samtidigt men thats it. Jag hatar tanken på att behöva skaffa mig nya "vänner" vid 27 års ålder. Detta säger kanske iofs mer om mig och mitt tänkande, eller som Björn uttryckte det här om dagen när jag överlät kallpratet i hissen med en granne till honom - "Du är ju socialt inkompetent". Ja det kanske jag är - men måste jag verkligen bli vän med de här mammorna? Jag ooooorkar inte. Jag kanske är autistisk eller något.

Men det kanske inte handlar om vad jag tycker och tänker längre. Det kanske handlar om att vi inte vill få mobbade barn som inte har några att leka med förutom sig själva.

Sötsug


Är det normalt att utveckla ett gigantiskt sötsug efter förlossning eller under tiden man ammar? Jag kan inte tänka på annat än sockersött just nu, skit samma om det är choklad, lösgodis eller bakelser - bara jag får något i mig. Det rimmar väldigt illa med mina 1h promenader och träning varje dag.

måndag 25 januari 2010

Snicksnack om mjölk

Alltså det här med bröstmjölk och att det skulle vara universums svar på alla problem - not the case!

Jag har smetat bröstmjölk på lite utslag Dino har på kinderna ett par dagar nu, har det hänt något? Nej. Han ser fortfarande ut som ett pizzafejs.
Jag har smetat in Polly lite i pannan för hon var så torr där, har det hänt något? Nej, still dry.
Utöver detta skall bröstmjölken tydligen hjälpa mot sår, torrhet, utslag etc. Det enda det verkar hjälpa mot är hunger. Och på tal om det, det här snacket om att det är såååå himla nyttigt med bröstmjölk, det måste väl ändå hänga lite på vad mamman stoppar i sig? Om man bara äter skräpmat och inte tar hand om sig så har jag svårt att se att det skulle finnas en massa antikroppar i mjölken.

När Björn börjar jobba igen är barnen ca 3½ månad. Då kommer jag alltså att ensam försöka styra upp matningen, då är det INTE aktuellt att amma. Eventuellt pumpar jag ut mjölk istället eller så får de helt enkelt "nöja" sig med ersättning. Här gäller det att tänka lite praktiskt också förstår ni!

Nu en fråga - hur slutar man att amma utan att få mjölkstockning alternativt sprängas?

Nuet och framtiden


Dino
aka Skalman aka Spyan
(Här med mat i precis hela ansiktet)
  • Just nu utan mellannamn
  • Äter gärna varje timma trots att han spyr upp
    merparten av det han får i sig
  • Har börjat lägga på sig lite och fått härliga lår
  • Har fått lite lockar i nacken, blir nog blond
  • Har börjat med ovanan att fis-bajsa,
    dvs han bajsar varje gång han fiser
  • Har slutat att kissa utanför blöjan
  • Gillar att bada
  • Kryper gärna upp i grodställningen och
    och vill helst krypa upp hos någon jämt
  • Älskar babysittern trots att den är för stor
    men också enbart under förutsättningen att någon gungar
  • Äter glatt både bröstmjölk och ersättning
  • Risk för övervikt = 68 %, tror han kommer bli
    ett litet vilddjur


Polly
aka Storfisarn
  • Sover gärna och mycket
  • Kommer få heta Matilda + något annat i andranamn
  • Har ett skrik som kan ge tinnitus
  • Har ett par rejäla hakor redan nu
  • Äter helst från flaskan - att amma kräver ju engagemang!?!
  • Trycker gärna ihop munnen till en pussmun
  • Har rätt mycket mörkt hår
  • Fiser gärna och mycket, gärna när vi har gäster
    och JA det luktar illa
  • Älskar att sova som en sjöstjärna
  • Gör små snarkljud som förvarning, sen har du ungefär 20 sek
    på dig innan det börjar skrikas
  • HATAR snorsugen
  • Kan konsten att se helt förstörd ut efter att ha
    satt i halsen
  • Myser gärna hos vem som helst

söndag 24 januari 2010

Morgonstund och det där..

Jag är uppe och har varit uppe sen kl 8.45. Det är nog nytt rekord sen bebisarna föddes eftersom vi vanligtvis brukar gå och lägga oss igen efter morgonmatningen. Nu är det dock bara jag som är uppe för jag har en plan för dagen - jag skall nämligen gå och träna! Gymmet öppnar inte förrän kl 12 men eftersom det är matdags vid halv tolv så tänkte jag käka lite frulle först och sedan göra mig i ordning så jag kan gå direkt efter matningen. Sen skall det brännas fett för efter det så kommer Åsa och Millan och då blir det väl fika som vanligt..

lördag 23 januari 2010

Ett snäpp bättre i alla fall

Vi sitter och tittar på Nyhetsmorgons show tillägnad Haiti.

Jag : Vem är det?

Björn: Hon den ljusa?

Jag: Ja, är det hon Sanna Nielsen? (obs de zoomade inte in direkt därav min felsägning)

Det visar sig vara Carolina Klüft

Jag: Oj, hon har arbetat upp sig, hon ser ju bra ut nu..

Björn: Ja hon har ju avancerat från überful till endast kräkful..


Det måste ju ialfl vara ett steg i rätt riktning.

fredag 22 januari 2010

Seriöst?

Har vi verkligen saknat Lyckohjulet på TV? Sist det gick var väl ungefär 15 år sedan med Harald Treuitger som värd, idag ser ni det med Hanna Graaf och Hans Wiklund vilket visserligen är en liten uppfräschning men ändå?

Jag är för övrigt barnledig i ca 1h. Björn är iväg och hämtar en sak till bilen med barnen och kvar sitter jag alldeles ensam. Tanken var att jag skulle sova men helt plötsligt blev jag klarvaken. Så jag surfar väl lite så länge då. Eller har ni andra tips på vad man skall göra när man är "utan barn"?

torsdag 21 januari 2010

Det här med namn

Vi håller på att försöka bestämma oss för mellannamn på barnen. Varken jag eller Björn har något direkt släktnamn som vi är särskilt sugna på att föra vidare. Själv har man Margareta och Viktoria i släp efter Julia och jag är väl inte helt hundra på att de passar till Polly. Björn heter Karl och Hugo. Hugo är vi lite sugna på men då behöver vi något mer och längre i mellan Dino och Hugo, annars låter det så yxigt.

I vilket fall som helst så kollade vi igenom en sajt som hade massa namn och då fick jag syn på världens i särklass fulaste namn - JÖNS. Hahaha jag dör. Jöns. Dummer-Jöns. Usch va fult. Hoppas ingen döper sina barn till det. Bilden nedan är tex resultatet om man googlar Jöns. Han på bilden heter för övrigt Jöns-Åke vilket är en helt fantastiskt ful kombination.

onsdag 20 januari 2010

God morgon!

I natt har Polly (vänster) och Dino (naturligtvis höger) hållt sig riktigt lugna och snälla. Mamma och pappa är väldigt glada och stolta för detta. Idag är vi sugna på att åka på en utflykt - någon som har ett förslag på något kul i Stockholms trakten?

tisdag 19 januari 2010

Årets första träningspass

Glömde ju berätta att jag var på gymmet idag för första gången på typ ett halvår. Det kändes kan jag säga. Har bestämt mig för att försöka ta det rätt lugnt eftersom jag inte har någon kondition att tala om överhuvudtaget. Än. Med andra ord är min plan att börja med att hänga lite på konditionsmaskinerna innan jag går på ren styrka.

Resultat av dagens träning
15 min cykling - funkade rätt bra
10 min promenad på löpband - tråkigt
5 min crosstrainer - höll på att dö på riktigt.

Nästa gång skall jag försöka fixa 10 min på crosstrainern.

Verkligheten kommer ikapp

Inte mycket tid för bloggande de senaste dagarna. Barnen har turats om att ha skrikfest av helt okända anledningar. Eller Dino är rätt lätt att få tyst på - det är bara mat som gäller där. Polly verkar ha lite ont i magen då och då så vi har börjat ge henne lite Miniform som tydligen skall vara bra och göra så att de pruttar och rapar lite lättare. Vi var på BVC igår och fick beskedet att de numera väger drygt 3.5 kg var vilket naturligtvis känns jätteskönt. Hon tyckte även att vi skulle strunta i att ge dem mat var 3e timma utan istället lita på att de säger till när de är hungriga. Resultatet av det - de vill nu äta varannan timma istället. Kul.

Hade besök av världens bästa Helena och Lotta igår också. Jätteskönt att ha folk här som man kan ventilera med och prata om lite annat än barn. Jag älskar mina små gullungar men självklart (och det tror jag alla gör oavsett om de vägrar säga det högt) så undrar man ju ibland vad man gett sig in på. Det börjar gå upp för mig mer och mer varje dag att det här är faktiskt mina barn och det är mitt ansvar att se till att de klarar sig och växer upp som de ska. Med det ansvaret kommer det att se till att de får mat och vila vilket betyder att vissa saker som jag själv alltid unnat mig innan inte är aktuella mer. Vi var tex i Nacka Forum förra veckan. Vi hann dit och gå där i ungefär 40 min och sen var det dags att åka hem igen. Jag deppade ihop helt. Man känner sig så otroligt låst på ett sätt eftersom även om barnen får ersättning så måste jag ju göra mig av med mjölken på något sätt. Samtidigt så får jag jordens sämsta samvete av att tänka såna här tankar för jag kan ju inte säga att jag inte visste vad jag gav mig in på när vi fick veta att jag var gravid.

Äh - imorgon är en annan dag och i natt sover förhoppningsvis barnen bra. Ni blir lämnade med den här fantastiskt dåliga låten.

söndag 17 januari 2010

"Om jag tar av mig skorna då?"

En av frågorna man kan räkna med att få som gravid från ungefär vem som helst i omgivningen är: Hur mycket har du gått upp i vikt?
Precis som om man skulle fråga någon annan det. Tänk dig att du känner någon lite ytligt och tycker att de kanske har lagt på sig en del, skulle du gå fram och fråga exakt hur mycket? Nä precis men när du är gravid så släpper hämningarna för folk totalt. Kända som okända.

Innan jag hann börja gå upp så mycket så läste jag att man under en normal graviditet går upp mellan 10-15kg. Det tyckte jag lät som rätt mycket då. Sen läste jag att med tvillingar så går man vanligtvis upp mellan 15-18 kg. Då satte jag bestämt ned klacken och bestämde mig för att minsann inte gå upp så mycket. Hade jag bara vetat så hade 18 kg varit en dröm för håll i er nu - jag gick nog upp säkert 30-35 kilo. Helt sjukt!

Jag tänker skylla allt på min havandeskapsförgiftning och allt det där förbannade vattnet jag samlade på mig. Grejen är att vi har aldrig haft en våg hemma så jag gick ju och lufsade inte ont anande. Cirka 3-4 veckor innan förlossningen när symptom på havandeskapsförgiftning uppstod så bad min barnmorska mig att väga mig. Innan dess så hade hon inte vägt mig alls under mina besök för jag antog att hon inte tyckte det behövdes. Jag ställer mig på vågen och ser till min fasa att den rusar förbi 70kg, den rusar nästan förbi 80 kg också men stannar till slut på 87. Åttiosjufuckingjävlakilo. Jag kände mig som en av deltagarna i Biggest Loser. Hur hamnade typ 30 kilos övervikt på min kropp? Jag som inte haft någon direkt craving för något och faktiskt fortfarande tog trapporna i tunnelbanan. Men då insåg jag misstaget och såg en liten räddning;

"Men.. jag har ju fortfarande skorna på, jag kanske skall ta av dem så vikten blir mer rättvis?"
Barnmorskan tittar på mina utslitna joggingdojjor som knappt har någon sula kvar.
"Ja.. eller så kan vi ju säga 86 kilo om det känns bättre för dig"

Helt sjukt. Och då var det som sagt var 3-4 veckor kvar till förlossningen så jag hamnade säkert på typ 95 kilo eller något. Som tur var verkar det mesta i viktväg ha varit allt vatten jag samlade på mig, ja och bebisarna då förstås. Och den supersnuskiga moderkakan - shit va äcklig den var. (Råd till alla: Nej man vill inte titta närmare på den ifall någon frågar. ) Nu är det bara typ 8 trivselkilon som finns kvar på kroppen och det är förmodligen resultatet av saker jag har unnat mig. Känns helt OK och jag har ingen stress direkt att få bort dem heller, vi har ju inte direkt kunnat vara ute och gå något när det varit så kallt så de försvinner nog snart hoppas jag.

Men jag tänkte bara förvarna er som kanske inte varit gravida än, både tjejer och killar. Man går upp i vikt, thats it.

Bulls#¤!+?#t

Har ni också hört det där att kvinnan skulle ha något speciellt hormon i sig som gör att man vaknar lättare och inte blir lika trött av att gå upp på natten?

Ska vi chansa på att forskaren som kläckte detta är av manligt kön...

fredag 15 januari 2010

Världens bästa preventivmedel

Vi hade besök av Björns jobbarkompis Linn och hennes sambo Jens i tisdags. Jag vet inget om deras situation när det gäller familjeliv men jag är rätt säker på att vi lyckades skrämma dem från att skaffa barn inom de närmsta tio åren. En sällan skådad skrikfest satte igång på BÅDA barnen och höll i sig i typ 1h. Det har aldrig hänt innan och varken jag eller Björn kunde riktigt fokusera på vårt besök eller äta maten som vi köpt. Linn och Jensa, nyss hemkomna från en 4 veckors semester i Australien var nog rätt lyckliga när de fick åka härifrån.

I onsdags kom min vän Annika och hennes Olle på besök. Vi var lite nervösa att samma procedur skulle utspela sig ytterliggare en gång men helt plötsligt bestämde sig barnen för att vara små änglar istället. Så änglalika att Olle till och med gav sig på att mata Dino med glatt humör!

Datorkrig

Vi har ett litet outtalat krig pågående här hemma, nämligen vem som skall få ha datorn. Tidigare har vi haft varsinn men en dag bestämde sig Björns dator för att krascha och ligger nu sorgsen i ett hörn tills han bestämt sig för vad han skall göra med den. Tills dess surfar vi runt på min halvkassa som börjar bli till åren. Lycka hade ju varit att kunnat köpa en ny till oss var men föräldrapenningen var visst inte så stor.

Det gäller att lägga beslag på datorn så fort som möjligt - varför tror ni att jag är uppe kl 9.36 annars? Björn tycker jag är en megafjant som bara surfar runt på massa bloggar och då i synnerhet Alex Schulmans. Han verkar hysa lite agg mot honom. Jag tycker Björn är ett ärkenöt som enbart hänger på Blocket och Hemnet. Björn kan nog varenda annons som sätts in på Blocket och framför allt så tittas det väldigt mycket på vindslägenheter på Södermalm i storleken 200m2 - trots att vi aldrig kommer att kunna köpa något sånt.

Jag funderar på att gå ut och ställa mig med en sån där insamlingsbössa i ett hörn här nere på gatan. "Stöd fattigfamilj med dagens I-landsproblem".

torsdag 14 januari 2010

Uppfinning någon?


Jag har trott att napp är något man helst inte skall presentera för barnen ifall man absolut inte måste. Fel av mig. Användning av napp minskar tydligen plötslig spädbarnsdöd med ett visst antal procent enligt vår BVC-tant. Så den nappen som barnen fick intryckta i munnen redan på neonantalen har fått stanna kvar. Eller stanna kvar och stanna kvar, problemet är ju att den allt som oftast är överallt förutom i munnen på barnen. I samma sekund som den inte är i munnen så blir det också ett jävla liv. Det är förbannat tråkigt att inom loppet av 2 minuter behöva stoppa in den i munnen på dem 7 gånger så jag undrar ifall det skulle räknas som någon form av misshandel ifall man på något sätt fixade en anordning som gör att nappen sitter fastspänd? Jag tänker mig någon form av gag ball (se bilden) fast utan de sexuella anspelningarna förstås.

Jag tror att detta kan vara en väldigt lönsam business.

Årets bad



Efter diverse spyor, dreggel, kiss utanför blöjan och härliga bajsblöjor insåg vi att det var dags för ett bad för de små änglarna. Vi har badat dem innan men nu var det verkligen på tiden. Första gången hade vi nämligen lite för mycket badolja i vilket resulterade i äckligt fettigt pensionärshår på båda barnen. Stackars Dino hade sina 4 hårstrån slickade utmed huvudet i flera dagar. Denna gången blev det således utan olja och istället blev de insmorda i efterhand. Dino (överst) tyckte det var supermysigt att bada. Polly var mindre nöjd och spände sig som en pilbåge konstant vilket nästan orsakade en ofrivillig drunkning.

För övrigt så är det inte så stor skillnad på dem i storlek som det ser ut här på kortet, Polly har blivit inzoomad.

tisdag 12 januari 2010

Väldigt gammaldags

Imorgon skall vi till typ Stadskontoret eller något och intyga att Björn är pappa till barnen. Det här är ju det mest töntiga jag hört på länge. Eftersom jag och Björn inte är gifta så måste vi nämligen gå dit och intyga att det är han som är far till barnen. Om vi varit gifta så hade det inte behövts för då utgår man ifrån att det är så. För gifta kan ju inte vara otrogna. Man behöver inte heller intyga något ifall man har barn ihop sen tidigare och ifall man bor på samma adress fortfarande. Moderna Sverige.

Same old..

OK för er som är nyfikna så är det inte direkt så att jag rakat av mig håret eller färgat det knallrött. Jag körde en hederlig vanlig toppning och har nu således exakt 3cm kortare hår.

Dagarna efter förlossningen

Jag skrev ju tidigare om hur förlossningen gick till och lovade sedan i något svagt ögonblick att berätta om vad som hände under veckan vi låg kvar på nyföddavdelningen på SÖS. Here it comes.

Efter att ha blivit serverad ett par underbara mackor och lite dricka så var då tanken att vi skulle bli upprullade till vårt lilla rum. Vi fick då välja på ifall vi ville ha barnen hos oss första natten och hjälpa till med matningen eller om de skulle få stanna på neonatal. Det var faktiskt ett ganska lätt val just då. Jag såg i syne så trött var jag och B var inte särskilt kaxig heller så vi bad om att få sova en natt och försöka komma ikapp lite. Detta hindrade dock inte sköterskorna från att vara och rycka i mig ändå. Mitt i natten kom det en och tog 4 blodprov på mig samt blodtryck. Detta har jag bara svaga minnen av. Björn vaknade inte (suprise suprise) alls. På morgonen när jag skulle gå upp så fick B hjälpa mig till toaletten och då blev vi nog lite rädda båda två för det var blod ta mig fan överallt i sängen, och när jag reste på mig och skulle gå så var det som en fontän kom ur mig. Inte så kul kanske men för er som inte visste det så blöder man en massa efter en förlossning, vare sig du gjort kejsarsnitt eller klämt ur dem där nere. Det är livmodern som drar ihop sig och läker och eftersom jag kan ha haft norra Europas största livmoder så kom det en masse!

Efter typ 2-3 dagar så mådde jag dock rätt bra och kunde gå rätt obehindrat överallt. Det mesta av vattnet jag samlat på mig började så sakta försvinna och det var en fantastisk känsla att kunna se sina fötter igen. På riktigt alltså, det var bara att flytta degklumpen till mage åt sidan. Och på tal om degklump, jag hade någon konstig föreställning för mig att magen skulle försvinna i samma stund som man tryckt ut bebisarna. Det gjorde den inte, åtminstone inte för mig. (Den finns fortfarande kvar för övrigt) Det som försvinner är att den är spänd men istället så blir det som förr var spänt nu istället världens..ja degklump. Helt sladdrig och tom men ändå existerande. Jättekonstig.

I övrigt var det rätt mycket märkligt folk på plats på avdelningen. Vi var på en avdelning för riskgraviditeter samt för tidigt födda barn samt twins. Så det var alltså folk som vaggade omkring och fortfarande var gravida samt vi nervösa förstagångsföräldrar. Stämingen var sådär påtvingad, ni vet att man MÅSTE prata med alla och fråga hur det går för dem. Sedan hörde man helt plötsligt sig själv stå och säga "ja men jag sprack inte så mycket förstår du så nu blöder..." typ. Efter ett par dagar så var jag så trött på några att jag trodde jag skulle spy. Det fanns liksom alla typer av människor där;
- paret som ville connecta med alla och prata med alla
- en udda familj med mamma som var skitknepig och pappa som var ännu värre
- en tjej som satt ensam hela tiden med sitt barn
- ett helt OK par som skulle ha tvillingar också
- och en pappa som var helt dum i huvudet. På riktigt alltså. Han åt mer mat än alla vi andra tillsammans vilket resulterade i att hälften av oss andra inte fick någon frukost/kvällsmat då han rensat vagnen. Han agerade dessutom lite avdelningspolis och talade om för oss att det minsann inte var OK med besökare när vi skulle träffa mamma och pappa. IDIOT.

Man kan väl säga att det var lite utav en skyddad verkstad. Folk kollade till oss konstant och hjälpen var aldrig längre bort än en alarmklocka. Tyvärr kom all den här hjälpen också med en massa råd från alla, inte särskilt ofta koordinerade med varandra.Mest minnesvärt måste ha varit när en stabil afrikanska skulle visa mig hur man använde en elektrisk bröstpump. Åh vad hon klämde och masserade, mina nerver.. om hon bara brytt sig om att fråga så kunde jag sagt att jag hade mjölk som redan sprutade ut. Men nej istället blev jag lämnad där med maskinen från helvetet som drog ut bröstvårtorna till 7cm medan hon och Björn chitchattade om annat. Tack.

Efter 7 dagar var det fantastiskt skönt att komma hem. Nervöst men ändå väldigt skönt.

måndag 11 januari 2010

Sömnbrist is the shit

Det verkar som att en del av de som läser här inne finner mig lite rolig. Det är ju kul. Det är inte alltid så lätt att försöka skriva något så det blir roligt när man inte kan använda allt för mycket talspråk. Ni vet, "typ", "ba" och "liksom".

Jag känner dock att jag har en fantastisk fördel i att jag precis fått barn. Sömnbristen gör att man blir roligare och framför allt så gör man rätt mycket dumma grejer. Jag har ju till exempel gnällt på Björn och hans selektiva hörsel rätt mycket. Polly eller Dino, eller båda två kan ligga ca 2cm från hans öra och skrika i ungefär 80 decibel utan att han vaknar eller rör en min. Jag har ojjat mig över detta faktum och ställt frågan hur i h-e man kan fortsätta sova men nu vet jag. Jag har nämligen inte vaknat själv de senaste gångerna heller. Vi är osäkra på exakt hur länge barnen legat och skrikt men det har varit Björn som gått upp och tagit hand om dem och när han han berättar det på morgonen så har jag inget som helst minne av något alls. Sömnbrist rules!

En annan gång så var det dags för mat igen men jag fick till det på något sätt att jag minsann redan hade ammat på båda så jag gick upp och gjorde ersättning, gav flaskan till Björn och vände mig om för att somna om. Jag tror i regel alltid att jag redan har ammat på någon ifall de redan ligger i sängen. Det är det jobbiga med tvillingar, man vaknar upp och undrar ifall den som just då ligger på ens bröst har ätit eller ska äta. Och har i så fall den andra som ligger i sin egna säng redan ätit också? Det kan bli väldigt väldigt snurrigt.

Ett annat problem vi har haft de senaste två dagarna är att båda kissar igenom sina blöjor. Eller jag vet inte om de kissar igenom, de blir liksom blöta på sidan av magen/ryggen hela tiden? Har vi för små blöjor? Har vi helt plötsligt börjat sätta på dem fel eller har våra barn en väldigt riklig urinproduktion?

Lika som bär


Björn Runfeldt?

Nigel Barker - noted fashion photographer?

Jag smörjer Björns ego rejält och drar till med att han faktiskt är lite lik Top Model domaren efter hans infall att raka av sig allt hår. Kanske inte när han gör sin bästa fotomin här men i vissa tillstånd så är han ju riktigt het. En VBP - välbevarad pappa!

Det skall bli intressant att se ifall han är lika snygg efter årets första träningspass där de skall springa i 90min.

söndag 10 januari 2010

Äntligen

Imorgon skall jag gå och klippa mig. Det har jag inte gjort sen typ slutet på juli så med andra ord är det verkligen dags. Sist jag klippte mig så hetsade jag ner till turken under oss precis innan vi skulle åka på semester till Gotland. Det första han sa när jag sa att jag bara ville klippa minsta möjliga var "Du passar inte alls i långt hår". Nähe tack då.

Vad är det med frisörer och deras behov av att tala om för en att håret ser risigt ut? Att topparna är kluvna? Att färgen är dåligt gjord eftersom man gjort den själv hemma? Att det verkar lite ojämnt bak i nacken? Det är ju inte så att man känner sig särskilt snygg när man sitter där i vattenkammat hår i alldeles för stark belysning så det behövs liksom inte så mycket för att känna sig ännu fulare. Dessutom kommer man ju till dem för att man tycker att det är dags att klippa sig och vi är ju inte särskilt många som klipper oss varje vecka för vi tycker det är så jävla kul.

Nu skall jag iofs klippa mig på fiiiinsalong imorgon men om hon/han som klipper mig ens nämner något så tänker jag blåljuga och säga att jag klippte mig för 3 veckor sedan och att jag inte alls färgar håret hemma. Det kan bli kul.

Vad som även kan bli kul är ifall B får ta ett matningspass med twinsen själv men det är ju en annan historia.

You had me at hello...

Amen ni är väl alldeles fantastiska!
Gud va kul att så många vågade skriva och säga hej, en del av er visste jag ju om sedan tidigare men framför allt så är det ju fantastiskt att se att så många nya ansikten tittar in. Sen är det ju fantastiskt att se att mina två gamla jobbarkompisar Peter och Oscar härjar här inne med. Peter har ju visserligen barn själv men vem kunde tro att Oscar tyckte att blöjbyten och amning var så intressant? Hejja Oscar!!

Nu behöver jag bara reda ut hur lite saker fungerar här på bloggen. När jag tog bort att alla kommentarer måste godkännas så ser jag inte när jag får några nya. Innan kunde jag se i vilket inlägg ni kommenterade men nu så får jag bläddra precis som ni. Detta betyder att om ni skriver något i ett inlägg långt bak så kommer jag förmodligen inte att uppmärksamma det. Om ingen har en bra lösning på hur man får till det förstås?

Jag behöver också lösa hur man gör för att tidsstyra när man vill publicera inlägg. Ibland kan det ju vara så att man har en massa smart att skriva men inte vill släppa 10 inlägg samtidigt. Någon som vet hur det går till också?

Jag har också fått en del synpunkter på att det verkar vara svårt att kommentera. Det är det inte. Här har ni så som det ser ut ifall ni vill kommentera något. Skriv valfria lovord i fältet, har ni en egen blogg så loggar ni in med era uppgifter där det står Google konto alt Open ID. Annars kan ni skriva namn och adress till er hemsida. Har ni inget av det eller vill underteckna med ett fånigt namn så väljer ni fältet där det står Anonym. Superenkelt!



Jag förväntar mig nu att få en massa kommenterar dagligen.

torsdag 7 januari 2010

Identify yourself!

Nä hörrni, nu börjar jag bli lite trött på att ha ca 100-150 läsare per dag när jag endast vet vilka ca 20 av er är. Jag känner att jag lämnar ut rätt mycket av mig själv här och framför allt så känner jag att jag måste censurera mig själv eftersom jag inte vet vem som läser - man vill ju inte gärna skriva skit om sina läsare liksom. Eftersom det numera är två små pyren med som faktiskt inte kan bestämma själva riktigt än ifall de vill bli omnämda så funderar jag på att fixa lösenord till bloggen. På så sätt måste ni i så fall ta den pinsamma aktionen att maila mig och då får jag ju veta vilka ni är ändå.

Så jag tänkte ge er en chans att erkänna att ni finns här genom att lämna ett litet hej i kommentarsfältet. Jag tar bort kommentar godkänningen för att det skall gå lättare.

Jag är också särskilt nyfiken på vem mina 2 läsare i Polen, 1 i Ukraina och alla andra länder är. Enligt Google Analytics så finns ni ju uppenbarligen.

Så - vad väntar ni på. Säg hej till mig!

Julia - din TVguide i mörkret

Eftersom jag sett det mesta som visats på TV den senaste månaden tänkte jag göra er alla en tjänst och skapa en liten TV guide. Det kan ju vara för de som liksom jag går hemma med barn eller för någon som kanske har lust för att skolka från jobbet en dag och bara vara hemma.

Eftersom vi ytterst sällan är uppe och fungerar innan klockan 10.30 så börjar jag från där. Och jag går igenom morgondagens TVprogram så ni har en chans att planera.

11.00 Lätt val - Top Model omgång nr 5. Jag vet redan vem som vinner men det är inne på sluttampen nu så passa på att se det sista. Ett annat alternativ här kan vara att titta på Biggest Looser på kanal 5 men det går även på kvällen så akta så du inte måste se dubbelt.
Vad man absolut måste hålla sig ifrån är "Sjunde Himlen" kl 11.50 på kanal 5, det är den mest sugiga serien någonsin. Ett ständigt moralpredikande från en töntig amerikans familj. UNDVIK!!

13.15 Oprah. Hamnade framför ett mycket intressant program sist när hon intervjuade Whitney Houston om hennes drogberoende sist. A must see!

Mellan typ 14 och 17 är det bara skitsurt på TV. Passa på att vila upp dig alternativt gå ut och gå en sväng. Men om du är hemma och är "sjuk" så gör du bäst i att stanna inne.

17.00 Du är vad du äter. Fint program om man inte som oss just nu sitter hemma och bara myser på en massa godis och chips.

18.00 Tattoo i Ystad på SVT 24. Typ som Miami Ink... Eller inte.

19.00 Säsongsstart för Färjan!

20.00 Lets Dance! Premiär. Skall bli kul att se Elin Kling tycker jag. Stefan Sauk är dock väldigt obehaglig.

21.00 Lätt - Ett Päron till Farsa på semester i Europa. En av världshistoriens bästa filmer. Den håller dessutom på till typ 23.25 eller något så då kan du gå och lägga dig efteråt.

Efter det här går normala människor ut och festar. Vi andra går och lägger oss i en timma eller två innan nattpasset börjar.

Praise the lord

Idag ger vi oss ut. Endast -5 grader vilket gör att vi minsann tänker ta oss bort till Sickla Köpcenter, en promenad på ungefär 20 min. Det är vi minsann värda och JA vi kommer att bylsa på barnen rejält med kläder och försöka skapa något slags andhål för dem så att luften inte blir så kall.

Åh jag blir helt till mig. Det här är det mest spännande som hänt sen de beslutade att börja visa Paradise Hotel igen.

onsdag 6 januari 2010

Bored..

Fortfarande fångenskap på oss, -17 grader nu. Va fan händer?

TV4 envisas med att visa exakt hela listan av filmer med Star Wars. Annars såg jag en mycket intressant dokumentär imorse vid 5 på samma kanal som hette "Hjälp - jag kan inte sluta fisa". Den handlade om brittiska kvinnor som tydligen fått något fel på sina tarmar och därmed släppte väder åtminstone 50 ggr per dag. De förde sedan diagram på ifall det var enbart ljudliga eller om det var sådana som luktade illa också. Samtliga var även tjocka men tanken på att det kanske kunde ha något att göra med deras matkonsumtion hade inte slagit dem. Trots det intressanta ämnet så valde jag att gå tillbaka till sängen och somna om.

På tal om ämnet, exakt samma dag bestämde sig både Dino och Polly för att bara bajsa en gång per dag. Hurra tänkte vi. Mindre kul är att båda fjärtar i tid och otid och det luktar INTE glass. För att vara ärlig så luktar det faktiskt riktigt illa och jag kan inte förstå hur två så små varelser kan skapa dessa odörer. Men it beats att byta bajsblöja alla gånger. Dessutom kan man ju skylla på dem ifall man själv behöver släppa väder. Inte för att jag någonsin gör det men ändå..

måndag 4 januari 2010

Fat Camp

Resultat på BVC:
Båda barnen väger numera 2.9kg och har alltså gått upp 500g på 2 veckor. Det är typ 200gr mer än normalt. Barnmorskan undrade lite försiktigt vad vi ger dem för gödsel. Jag med - det är genast slut med övergödningen om barnen skall komma i några snygga badkläder inför den här säsongen!!




(Ja mamma det är dumt att skämta om sina barn.)

Resultatet

Så här hade jag tänkt att dagen skulle gå till och då speciellt matningen av två små bebbar när jag skulle fixa det ensam. Vi skulle ha det trevligt och mysigt innan, dvs jag skulle ha tid att fixa med lite allt möjligt medan de sov och sedan skulle de lugnt och stilla vakna en i taget så jag kunde amma och mata dem i godan ro. Efter det skulle jag hinna med och äta samt ta med dem ut på en promenad innan vi skulle till BVC. Detta var tydligen bara ett drömscenario.

Här är resultatet när terror-twinsen hade varit i farten.
Dino vägrar konstant att sova. Testar babysittern med honom för första gången och han är rätt nöjd - så länge jag gör att den vaggar. Så fort han är still är saker inte lika kul längre. Efter ett tag sprider sig dessutom en odör som bara kan betyda en sak, Dino har avlagt sin dagliga gigantiska bajskorv. Eller koblajja. Efter att jag bytt på honom så börjar det bli dags för matning men helt plötsligt skall den i vanliga fall superhetsiga Dino sova så jag börjar med Polly istället. Det går sådär, hon är precis nyvaken och kan inte riktigt fokusera. Samtidigt bestämmer sig Dino för att vakna ändå och ålar runt som värsta masken i soffan. Här efter går det liksom bara utför. Klämmer i Polly lite ersättning som hon sedan kaskad spyr upp på min axel, ner i tröjan och för säkerhetsskull lite på soffan och hela henne själv. Dino skriker som en stucken gris medan syrran verkar lida av svår andnöd. Får i dem lite mat var så att de är halvnöjda och försöker sedan mata dem lite extra efteråt en och en. Går sådär. Min grönsakssoppa som jag satt på kokning i förebyggande syfte ser mindre aptitlig ut men smakar som tur var rätt OK ändå. Mitt i mellan min mat och försöket att få in vagnen och göra den redo för promenad turas terrorbarnen om att ge ifrån sig krigsvrål. Kanske kände de att mamma var något stressad? Det hela slutar med att vi kommer till BVC med 2 min marginal - och då bor vi 5 min därifrån.

Jag ser verkligen fram emot att spendera ensamtid med de här två i vår. Verkligen.

Home alone

Idag är Björns mamma och pappa uppe på besök. De skall till IKEA och handla lite saker till sommarstugan samt kanske även en säng till oss. Vi har även ett besök på BVC idag kl 15.30 och eftersom klockan kommer vara närmare 12 innan vi kommer iväg så tror jag tyvärr att jag kommer att få stanna hemma. Hade gärna åkt till IKEA en sväng med bebbarna men eftersom vi skall till Barkaby så har jag svårt att se att vi skulle hinna hem till 15.30. Med andra ord är det typ premiär för mig att vara helt ensam med bebbarna och styra med matning själv. Det kan ju bli jävligt intressant. Hoppas de håller på i vanlig stil, dvs att Dino hetsar som en gnu en halvtimma innan matdags och Polly behöver väckas från djup koma. Då borde jag hinna mata honom innan. Sehr gespannt!

söndag 3 januari 2010

Dagens I-landsproblem för tvillingföräldrar

Det får INTE plats två bilbarnstolar i en kundvagn.

Dag 23 i fångenskap

Ja det känns lite så. Jag har i princip inte varit utanför dörren i mer än 10-20 min per dag. Vad hände med växhuseffekten? Skulle det inte bli varmare i vårt land? Nä nä nu toppar vi med typ minus 12 grader och sånt istället vilket gör att vi inte kan gå utanför dörren med våra små pyren. Inte för att jag inte trivs med Björns sällskap alltså (viktigt att poängtera) men det hade varit förbannat skönt att kunna gå ut och gå i en timma och få röra på sig lite grann. Hur skall annars de där sista kilona som jag "unnat" mig försvinna? Det verkar som att Kung Bore kommer vara på besök ett tag till..

Så nu går alla hem och sätter igång varenda elektrisk maskin ni kan hitta, ge fan i att panta era burkar och släpp lös alla fisar ni har i magen så ozonskiktet tunnas ut lite grann. Vi vill ut!