torsdag 31 december 2009

Ansiktsbehandling

Våra små gull har såna där små små små plitor i ansiktet. Det ser ut lite som världens minsta finne. Får man klämma dem?

onsdag 30 december 2009

00- talet går mot sitt slut

Världens bästa Louise fångade 2000-talet väldigt bra på sin blogg så jag tänkte vara lite sniken och köra något liknande här. Björn sover och så gör Polly och Dino med - äntligen lite kvalitetstid framför datorn för mig.

Vad har jag hunnit med på tio år då?

Skola/Jobb/Karriär:
Jo jag gick ut gymnasiet och var arbetslös i 3 månader. Det var de absolut mest tråkiga och ledsamma månaderna i hela mitt liv. Läs inte Samhällslinjen - det ger inte ett skit ändå. Gör något du tycker är kul istället.

Att vara arbetslös suger verkligen getpung och mina dagliga intressen bestod av att promenera hem till mamma och pappa för att läsa JP och se ifall det kommit in några nya jobb. Sökte sammanlagt ett jobb och fick det. Hängde på Ekholms Färgcenter i 3 år vilket var en riktigt trevlig tid om jag minns rätt. Tror faktiskt aldrig jag kände "nä jag vill inte gå till jobbet" när jag jobbade där vilket får räknas som positivt. Tog mod till mig och flyttade till Växjö där jag började plugga vad jag tyckte lät intressant i beskrivningen. Det hade säkert kunnat vara ännu roligare om inte Växjö Universitet sett lite annorlunda på utbildningen som de döpt till "Inredning och Butikskommunikation". Enligt dem fick 95% jobb efter - men exakt inom vad var tydligen inte så viktigt. Tydligen skulle man vara nöjd om man fick stå i kassan på Lindex och larma varor trots att man läst till något helt annat. Ungefär som en vetrinär skulle vara nöjd med att få en påse med brödsmulor och mata fåglar i Stadsparken. Funderade på att hoppa av efter 1½ år men då utbildningen bara var 2 år kändes det lite dumt. Kom hem till Jönnet igen och bodde där i ungefär ett halvår innan jag flyttade upp till Stockholm och här har jag varit sen dess.

Vänner/Party/Resor
Hänger fortfarande med världens bästa brudgäng. Det är ändå rätt fantastiskt att vi är typ 8-9st som hänger ihop och har rätt tight kontakt med varandra fortfarande. Detta är personer som jag älskar över allt annat och som jag vet att jag kan prata med precis när som helst och ändå känna att allt känns som vanligt. Jag hoppas att vi alla kommer sitta på något ålderdomshem ihop och dreggla när vi blir äldre!

Med några i världens bästa brudgäng åkte jag till Cypern, närmare bestämt Ayia Napa. Note to self - släpp INTE iväg dina barn på charter. Jag har varit en sväng i USA. Jag har varit i Thailand. Jag har gjort Mallorca 2 gånger, Rhodos och lite allt annat möjligt. Får jag välja så blir nästa resemål Vietnam men det kanske inte är det mest lämpliga med småbarn.

Och visst har vi haft ett par riktigt bra fester också...

Kärlek
Ja vad ska man säga. Efter att ha tillbringat de första 5-6 åren i vad jag nu i efterhand inser var ett ganska destruktivt förhållande där jag uppenbarligen inte var den enda tjejen så har jag nu hittat världens bästa Björn. Efter att ha känt honom i 2 månader litade jag mer på honom än på mitt ex som jag då varit tillsammans med halva mitt vuxna liv. Med Björn känner man att man ALLTID är prio 1 och framför allt så visade han mig att alla killar faktiskt inte är svin och att det finns ett fåtal där ute (Läs Björn, pappa och Jonas -fast de sista två visste jag ju redan) som är riktiga guldklimpar.

Så ja, som jag skrev tidigare så har vi inom loppet av 2 år tillsammans hunnit med både det ena och det andra och det känns helt fantastiskt!

Jag ser fram emot nästkommande 10 år för att se hur vi löser det här med att uppfostra våra barn, vart vi kommer bo, om vi får tid att gifta oss och framför allt - kommer vi att kunna ta en "vuxensemester" och komma iväg till New York?

Gott nytt år

Eftersom vi är lite veckovilda här hemma önskar jag Gott Nytt År till alla redan nu så jag inte missar något. 2009 var ju ett rätt händelserikt år får jag säga;

Köpte lägenhet - check
Förlovade mig - check
Blev gravid och klämde ut tvillingar - check och check

Nu finns det ju dock en dag kvar att göra något kul på. Kanske skulle införskaffa ett husdjur?


Gott nytt år från Polly och Dino också.

Sweet dreams

Woho - i natt sov ungarna mellan kl 03 till 07.10. Det är typ rekord och vi är väldigt glada och stolta över dem. Snart kommer de vara snoriga tonåringar som inte vill gå upp ur sängen alls. Då kommer vi förstås sända iväg dem på internatskola men ändå.

Idag skall vi på läkarbesök idag och förhoppningsvis konstatera att hörseltestet de gjorde när de var 2 dagar gamla, som för övrigt påvisade att de faktiskt var i stort sett helt döva har ändrats. Jag märker nog minsann att de visst reagerar på ljud.

I övrigt verkar våra barn göra det mesta i stereo. Igår var vi hemma hos Viktor och Sandra på Värmdö. Mycket trevligt ända tills Björn skulle byta blöja på dem. Det visade sig att de hade hållt sig exakt hela dagen båda två för att sedan ha bajsfest återigen - precis samtidigt!! Så nu vet vi att kvällarna gäller det att hålla sig extra upptagen och gärna låtsas ha somnat så den andra får ta hand om bajseriet. Mycket bajssnack här men kom igen, vad tror ni mer de gör? De äter, sover och bajsar. Och skriker. Thats it. Så fort vi börjar ha några intelligenta diskussioner så lovar jag att låta er ta del av dem.

måndag 28 december 2009

Hinner inget alls

Väldigt dålig uppdatering på mig här men jag hoppas att alla är upptagna med annat som det är ändå. Vi har haft besök och varit på besök i stort sett varenda dag sedan julafton. Jag är helt slut och vill bara vara hemma och inte göra något.

Ja förutom att byta superfyllda blöjor då. Hör på det här, igår så kom det bara mystiska fisar från Polly hela tiden. Hela hon luktade som en stor bajskorv konstant men det kom liksom aldrig något. Dino var bara supergnällig och ville inte sova överhuvudtaget men inte hade han bajsat något heller. Sen innan läggdags vid 23 tiden så började den stora BAJSFESTEN. Vi snackar bajs från 2 dagar i sträck ungefär som ungarna höll inne på tills att det var dags att lägga sig. Härligt. Efter det trodde vi att nu blir det nog lugnt och skönt. Det blev det inte.

söndag 27 december 2009

Vad är en bal på slottet?

Julen är typ över. Eller snart, vi skall fira lite med min familj idag också, så för Noel som råkar vara det enda barnet som förstår tjusningen i det här med paket är det ju lyllos att ha det så här utspridet.

Funderade lite på det här med juldagen imorse när jag vaknade. Av förklarliga skäl så var vi inte ute och firade men just då kändes det rätt skönt. Orka stå i världens längsta kö -gärna i typ snöblandat regn, trängas med en miljon människor som alla luktar svett, träffa gamla klasskompisar som man egentlige skiter fullständigt i hur de mår eller vad de gör nu för tiden, försöka få ut sin jacka i garderoben och slutligen slåss med 10 andra om samma taxi hem.

Nä då är det minsann betydligt bättre att bli väckt av gallskrik som fortsätter i typ 30 min utan att man fattar vad det är som är fel, byta bajsblöjjor som luktar sådär, känna att man själv luktar rätt mycket svett, somna med en unge på tutten och glömma bort att den andra kanske vill ha mat också, hinna tänka att "om Björn inte vaknar snart så går jag och häller iskallt vatten på honom", somna om i typ 2h innan det är dags igen....

onsdag 23 december 2009

Bäst just nu

Enligt Dino:
Spy på sin egen hand och sen äta upp det igen. Ekonomiskt värre!

tisdag 22 december 2009

Dagens besök hos BVC

Första besöket hos BVC idag. Allt såg bra ut och barnen växer precis om inte mer än de ska. Sköterskan tyckte att vi eventuellt skulle sluta med att mata var 3e timma och istället låta barnen vakna av sig själva när de är hungriga. Vi känner oss lite splittrade inför detta, självklart vill vi sova och vila mer än vad vi gör nu men det här med att låta dem äta lite när de är hungriga funkar liksom inte med tvillingar. Då kommer vi nämligen att ha en liten kille som vill äta precis HELA TIDEN och en liten tjej som bara kommer sova, sova och sova. Däremot får de gärna sova hela nätterna, det är helt OK för oss.

Hon sa för övrigt också att det inte var några som helst problem med att gå ut och gå promenader även om det var några minusgrader ute. Åtminstone inte när hon fick syn på våra påpälsade barn som hade vanliga kläder, overaller och dessutom låg i världens tjockaste åkpåse i vagnen. Tjoho - med andra ord är vår karantän i lägenheten slut. Jag ser fram emot morgondagens promenad till Apoteket för att köpa blöjor!

Det lackar mot jul

Eller det är vad vi tror i alla fall. Jag och Björn är rätt veckovilda just nu och har inte så bra koll på vilken dag det är och framför allt inte datum. Men tydligen är det julafton ganska snart. Det blir nog kul. Vi har inte köpt några julklappar till varandra och har sagt att vi inte skall byta heller. Nu kommer säkert Björn köpa något ändå och så står jag där och ser dum ut men hur lätt är det att komma ifrån just nu? Jag funderar på att måla en teckning åt honom och signera med Polly och Dino, då kommer han tro att han har fått underbarn eftersom jag målar så fantastiskt snyggt.

Julhelgen spenderas i alla fall här uppe i Stockholm. Vi känner oss inte riktigt mogna för att åka till varken Jönköping eller Gotland just nu så istället får folket komma till oss. Julafton är vi utbjudna till Björns kusiner på lite jullunch, juldagen till Björns andra kusiner för middag, annandagen kommer min lilla härliga familj upp inklusive Jonas, Sassa, Noel och Mille - samt Saga, icke att förglömma. Det skall bli mysigt att få ha dem här uppe lite. Någon gång mellan julen och nyår så kommer eventuellt Björns mamma upp tillsammans med två brorsbarn som vill titta på våra små underverk. Med andra ord rätt busy!

måndag 21 december 2009

Veckans roligaste


Dino spraybajsar ner Björn

Världens längsta inlägg

OK här kommer den - inlägget om förlossningen och alla snuskiga detaljer som kan tänkas tillhöra.

Hur startade det?
Jo det var så här att jag och "Dunken" var som vanligt på väg till ännu ett läkarbesök på SÖS för att göra lite tester och annat. Detta var två dagar efter jag hade varit inne akut på SÖS pga smärta i njuren. Nu hade tydligen njuren lagt av lite halvt och dessutom så hade jag samlat på mig ofantliga mängder vatten över natten. Så helt plötsligt bestämde läkaren lite käckt att jag skulle bli inlagd på en specialistavdelning. Sen började hon prata om att "..ja och sen får vi ju se om vi skall förlösa dig idag.." Eh jaha. Där satt jag ensam och helt utan grejer och var lite lätt chockad. Jag fick en tid för att röntga njuren och sedan var det bara att bege sig upp till avdelning 63 - för riskgraviditeter och annat löst folk. Jag blev tilldelad vad som kan jämföras med en städskrubb i storlek men fick åtminstone en TV inrullad hos mig. Björn kom förbi på eftermiddagen med en väska där det mest nödvändiga var packat. Sen stannade han till typ 22 innan han åkte hem för kvällen. Det facila priset för att stanna över var nämligen typ 360:- och eftersom jag bara hade planer på att stanna i ett dygn så bestämde vi att Björn skulle åka hem.

Vad hände sen då?
Jo jag tittade färdigt på Paradise Hotel och något annat program. Vid halvtolv släckte jag lampan och skulle vända mig om för att sova. Då hände något märkligt - jag trodde jag kissade på mig. Oj oj oj pinsamt värre, det har man ju inte gjort sen man var typ 4 tänkte jag och började undra vad som pågick. Ställde mig upp och det fullkomligen FORSAR ur mig vatten. Snabb tanke i mitt huvud just då "shit jag måste torka upp allt det här innan jag ringer på en sköterska, och sen måste jag byta trosor och t-shirt samt lakan i sängen". Efter ett tag inser jag att det mest normala är nog förmodligen att ringa på klockan och be någon komma.

Fick du tag på Björn?
Nej. Det sista jag sa åt honom innan han gick var att sätta på ljudet på mobilen så han inte missade några samtal. Jag ringde 3 gånger på raken utan att få ett svar och hann tänka något i stil med att han skulle vara jävligt lycklig om han ens fick se sina barn innan de fyllde 20. Skickade sedan ett SMS med "Vattnet har gått". Informativt, kort och bra. Björn ringer upp en sekund senare då han kastat sig ut från duschen och inser snabbt att han nog får ta och packa en väska och skynda sig till sjukan. Tydligen är det väldigt svårt att få tag i taxibilar en måndagkväll på Söder för det skulle ta 20 min innan taxin kom så Böna hoppade på cykeln istället och var framme inom 10.

Efter det blir vi nerrullade till förlossningen där de säger åt oss att försöka vila och sova så mycket som möjligt eftersom mina värkar inte hade satt igång än. Lättare sagt än gjort skulle jag vilja säga - eller vissa personer somnade juh. Jag sov kanske 1-2h men vaknade till vid strax efter 3 och kände att det nog började göra lite ont då och då. Vid 4 ringde jag på en sköterska och sa att nu har nog värkarna startat lite.

Gjorde det ont?
I början var det inte så farligt, lite som mensvärk typ som kom och gick. Mest hade jag ont i nedre delen av magen och svanken. Vid 6 tiden så började det göra ganska ont och jag blev då undersökt för att se vart i processen jag var, vilket inte var mer än ynka 3 cm. Så ont för bara 3 cm??? Vid 7 kom det in ett nytt arbetslag med två jättehärliga barnmorskor som verkligen var superbra (note to self - de kanske skall få lite blommor?) och gjorde en ny undersökning. Ja då kanske jag var öppen 4 cm. Sådär kul att höra när man ligger och tror man är nära att avlida i smärta. Mellan kl 7 och 10 så har jag inte så mycket minnen alls mer än att det var jag och lustgasen som krampaktigt höll varandra sällskap. Jag hade en CTG maskin kopplad på mig lite då och då för att kolla så att bebisarnas hjärtljud var OK samt mäta sammandragningar på mig. Problemet var att jag kände det som att jag hade värkar exakt hela tiden så det blev jättesvårt att försöka tajma in det här med lustgasen eftersom varken jag, Björn eller läkaren verkade kunna avgöra om värken precis börjat, var på mitten eller i slutfasen. Tanken med lustgas är att man skall hetsa precis i början av värken så att man sen är lite hög när det är som jobbigast. Funkade inte så bra för mig. Vid 10 gjorde de sedan en ny undersökning och helt plötsligt var jag öppen 10 cm vilket räknas som klart för att föda typ. Vanligtvis är nog tanken att man skall öppna sig typ 1cm i timman men jag körde någon slags expressvariant på 3 timmar vilket kan förklara det där med täta värkar.

Droger då? Fick du något smarrigt?
Oh yes. Tyvärr funkade ju inget av det men jag var ett tag öppen för precis vilket förslag som helst. Det började med lustgasen. Det jag fick ut av den var att jag hade något att fingra med och sen har jag även minnen av att vart jag än tittade så såg jag små kopior av han Mr T i A-team, samma figur som är med i reklamen för datorspelet "World of Warcraft" som går på TV just nu. Men det var väl också det enda roliga. Sen kom det en narkosläkare som skulle ge mig epidural. Det är typ världens längsta spruta eller slang in i ryggraden. Det hjälpte inte ett skit så de trodde att de misslyckats med att sätta den rätt så då fick vi göra om proceduren igen. Det hjälpte fortfarande inte så antingen är jag immun eller så misslyckades de två gånger. Sen fick jag något som heter "kvaddlar" som är någon form av sterilt vatten som de skjuter in i ryggen. Det hjälpte i ungefär 10 min. Med andra ord så var jag rätt ensam ändå.

OK när kom de ut då? Och är det sant att man bajsar på sig?
Efter klockan 11 tror jag att jag var rätt pigg. Eller jag kunde stå upp lite i alla fall och försöka få i mig lite vätska och mat. Jag blev jätteglad att Björn hade tagit med sig lite frukt så jag smaskade i mig både det ena och det andra. Till slut kom en läkare och sa att jag nog skulle ta och lugna ner mig med äpplena lite om det var så att det skulle bli ett akutsnitt istället. Inget roligt skulle man tydligen få ha..

När själva krystvärkarna väl börjar så är nog känslan jag-har-aldrig-varit-så-bajsnödig-i-hela-mitt-liv det närmaste jag kan komma en beskrivning. Det är liksom en helt annan typ av smärta som är mer explosiv och intensiv jämfört med själva värksmärtan som är mer molande på något sätt. Om det kom något bajs eller inte vet jag faktiskt inte, det gjorde det säkert men just då så skiter (hö hö hö) man faktiskt i allt sånt - man vill bara att allt skall ta slut.

Under den här tiden hade jag stora planer på att bara resa mig upp och gå och säga att vi nog kan ta det någon annan gång alternativt hoppades på att de skulle säga att det blir ett snitt istället. Jag minns att jag sa något i stil med att "nu orkar jag inte mer" men då sa en av barnmorskorna att det gjorde jag minsann visst det. Så då kämpade jag på lite till och 16.30 kom lilla Polly ut och fick direkt hänga lite på Björns bröst. Jag hade lite svårt att fokusera på henne eftersom jag visste att en till skulle ut. Rätt som det så sa det bara PLOPP och då gick vattnet för andra gången - rakt på alla som hängde nere vid mina ben. Pinsamt ännu en gång. Smärtan i den värken som kom efter det hade jag inte ens unnat min värsta fiende men lyckosamt nog så behövade jag bara krysta typ 3-4 ggr och sen var Dino ute. Han envisades dock med att födas i säte, dvs med rumpan först vilket gjorde att de fick lirka en del för att få ut honom plus att han lyckades med bedriften att trassla till det med sin arm lite. Jag märkte inte så mycket men Björn sa att det inte såg så kul ut när han kom ut. Björn var för övrigt strängt förbjuden att vistas någonstans förutom vid mitt huvud, vilket han nog också var rätt glad över.

Är det sant att man blir helt söndertrasad där nere? Och kan man sitta efteråt överhuvudtaget?
Detta är nog väldigt olika från person till person, och sen har jag läst att barnmorskorna alltid gör sitt bästa för att man inte skall spricka mer än nödvändigt. Jag klarade mig undan allt sånt där vilket jag antar är den enda fördelen med att föda barn som inte är fullvuxna. Jag hade heller inga problem med att kunna sitta efteråt eller att gå när orken väl var tillbaka. Därmed inte sagt att det är så det funkar för alla.

Hade du gjort det igen?
På något konstigt sätt så har jag redan glömt smärtan. Det gjorde man redan dagen efter. Väldigt märkligt det där..


Håll ut - någon dag framöver kommer den otroligt spännande historian om hur det var att tillbringa en vecka på SÖS när barnen väl var födda. Jag förstår att ni knappt kan bärga er..

Massor av besök

Helgen har bjudit på massor av besök, eller kanske inte massor massor men mer folk än vad vi har träffat den senaste veckan i alla fall. Det har varit mycket trevligt att få träffa andra och prata lite om vad som händer utanför vår lägenhet. Vi har nämligen inte tagit oss utanför dörren tillsammans som en familj än på grund av halv snöstorm och alldeles för kallt väder för de små. Tydligen är det något med att deras lungor och luftrör inte är så väl utvecklade än så när det är minusgrader skall man helst vara inne. Inte mig emot när det är snöstorm men visst ser jag fram emot att kunna ta en rejäl promenad.

I lördags var hade vi besöka av Eva och Dahuang. Dahuang var hos oss i fredags också och tjuvtränade lite på att hålla och mata bebisarna så i lördags framstod han som värsta proffset. Vad som dock var helt fantastiskt är ju att de gulliga två, Eva och Dahuang alltså hade med sig en härlig taccopaj till oss med tillhörande sallad. Snacka om proffsgäster - vi bjöd genast in dem fler gånger.

I söndags kom mamma och pappa upp för typ 3e gången på 1½ vecka. Jag tror att deras bil snart kan ställas in på autopilot. Jag och Björn passade på att åka iväg och handla en julgran medan de vaktade på barnen och lagade mat. På vägen hem passade vi på att plocka upp Björns vänner Emil och Fredrik som också joinade oss på middagen. Emil är mannen bakom Karlbergs BK:s roliga blogg, läs den här.

Efter en mycket trevlig middag tänkte jag och Björn bara stupa i säng. Det tänkte inte Polly och Dino. De hade skrik och bajsfest. Det märks att de börjar bli lite större nu och har mer energi för helt plötsligt har de börjat bli lite obstinata och skall kräva en massa saker. Innan har de bara legat lite tysta och pruttat - nu skall det skrikas och bli upplockade för att kunna få ur sig minsta lilla fis. Polly bjöd också på en liten kräkshow igår där vi tillslut blev oroliga att hon knappt skulle kunna andas mer, men efter att ha nyst ut en gigantisk snorbuse så var hon fit for fight igen.

Vi är med andra ord lite trötta idag.

fredag 18 december 2009

Its a Dino!

Busy day

Oooh va saker som har hänt och vi hunnit med idag. Jag blir helt matt av att bara tänka på det.
Det började med att jag fick styra med morgonmatning helt själv då Björn var tvungen att åka in en snabbis till jobbet. Det gick väl ganska bra. Efter att lilla pojken tuttat i 10 min så började Polly skrika så då bestämde jag att den lilla pojken nog minsann hade ätit färdigt och inte fick äta mer utan ligga på sidan och titta på istället.

Efter det så kom Björn hem och jag lyckades få i mig lite frukost vid sisådär 11 tiden som sedan drog ut till typ halv tolv - tolv. Dags för nästa matning.

Efter det hade jag lite "alone" time för mig själv och passade på att bränna iväg till Sickla och handla i vår nya fräsiga bil. Himla fin bil. Pappa ringde dock och påpekade att bilden jag lagt upp i tidigare inlägg tydligen inte är av samma årsmodell som den vi köpt. Men den är silvrig ialfl.

Sedan har vi haft besök hela eftermiddagen i form av Dahuang, kusin Marcus med sin Karin och världens sötaste Lova. Lova hade show hela kvällen och visade alla ljud hon lärt sig. Mycket bubbelblåsning.

Nu mekar Björn med vagnen eftersom vi tänkte ta en premiärtur med den imorgon om vädret tillåter. Jag tittar på "På Spåret" och försöker vara smart. Det går inget bra med ett huvud tungt som cement - tror jag slumrar till lite istället.

torsdag 17 december 2009

Att vi aldrig lär oss

Det har snöat här i Stockholm 2 dagar i sträck nu. Inte helt otippat så lägger all typ av vägkommunikation ner. Bussar slutar gå, tunnelbanan är sen och alla vägar är helt igenproppade med bilar/bussar/lastbilar som fastnat. Då har det alltså kommit kanske 20-30 cm snö - alltså inga jättemängder.

Varför är det så att från halva Sverige och nedåt så lär vi oss aldrig hur vi skall handskas med "all" snö?

Namn

Namn på killen vi jobbar efter just nu

  • Hugo
  • Lukas
  • Ben
  • Marwin (här kämpar jag rätt ensam kan jag säga)
  • Dino
Vi hoppas kunna bestämma oss i slutet av veckan, börjar bli jobbigt att kalla honom för "den där" och sånt.

Vi har köpt bil!!

Typ en sån här. Tror jag. Det är en Volvo och den är silvrig och naturligtvis kombimodellen. Hurra för oss!!

Var 3e timma...

Alltså.. man hinner ju inte ett skit. Mer än att hala fram tuttarna då. Var 3e timma under dagen skall de små änglarna ha mat - var 4e timma på natten så att vi får en liten chans att sova. Men på något sätt funkar det rätt bra ändå. Med tanke på att det är totalt snökaos ute så är det rätt OK att gå runt och småfisa inomhus.

Igår var vi dock tvugna att trotsa vädret och bege oss på återkontroll till SÖS. De sysslar tydligen inte med hembesök längre vilket iofs är ganska skönt då vårt hem är rätt långt ifrån barnsäkert just nu. (Anmäl oss inte till SOC) I vilket fall som helst så har vi varit lite oroliga för Polly för det känns inte riktigt som att hon äter så mycket som hon borde. Hon ammar i typ 5 min på sin höjd och sen somnar hon, efter det får Björn köra "Bad Cop" och försöka få i henne ersättningen. Ibland är det som att hon bara hamnar i koma rakt av. Naturligtvis så blir man lite orolig men på kontrollen visade det sig att hon hade ökat typ 150gr på 2 dagar vilket var absolut godkänt. Lilla pojken hade ökat också så det var jätteskönt att höra. Vi får helt enkelt köra på vår taktik att pressa i dem mat tills det att de börjar få upp en naturlig hunger av sig själva. Får ju tänka på att de är små minibebbar som säkert hade utvecklat fler hjärnceller om de fått stanna kvar i magen lite längre.

Andra saker vi har kommit på att vi måste vara lite mer noggranna med att kolla oss i spegeln innan vi går ut. Man är så inne i det här med bebisarna att jag höll på att skicka iväg Björn med värsta Stig-Helmer frisyren idag. Inte OK. Inte heller OK att gå ut med spyfläckar och sånt på kläderna. Igår var till exempel första dagen på typ 2 veckor som jag sminkade mig. Det kändes fint att faktiskt se att jag hade ögonbryn igen!

tisdag 15 december 2009

Skåda - jordens 8e och 9e underverk

pojke till höger - polly till vänster

polly

Nisse?

Bilder och namn kommer

Det finns ungefär 10000 bilder på min telefon och vår kamera. Jag skall bara styra med sladdar och sånt.

Namn: Flickan skall heta Polly. Trots att mamma tycker det låter som ett papegojnamn. Pojken är ortfarande lite oklart vad han skall heta. Vi har ett gäng namn här hemma som vi testar lite då och då men det är fan inget som känns sådär klockrent. Jag tycker Sigge men Björn har spelat fotboll mot någon som kommer från en inavelssläkt på norra Gotland så det går fetbort. Sen är jag också inne på Viggo. Det är inte Björn heller. Sen tänkte vi på Castor, som typ Castor och Pollux men efter ett tag kände vi att det var väldigt snarlikt ett hundnamn.

Vi jobbar vidare.

För er som är intresserade så vägde Polly 2410 och var 46cm lång. Pojken vägde 2255 och var också 46 cm.

Not what we signed up for...

Våra bebisar har varit världens snällaste hela veckan. De skriker inte alls utan ligger bara och myser och tittar på varandra. När den ena är hungrig är den andra hungrig. När den ena sover så sover den andra också. Sen ligger de och petar varandra lite i ögonen, stoppar in tummen på varandra eller ligger bara och tuttar på sina nappar. Ja vi har redan tryckt in napp i munnen på dem - det är kanon!

MEN i natt, första natten hemma så hände något väldigt märkligt. En skrikfest utav sällan skådat slag satte igång mellan 01-03 på BÅDA TVÅ. Vad vi än gjorde så dög ingenting. Lilla Polly verkade ha lite ont i magen och jag bytte blöja på henne typ 3 ggr på 2h. Lilla pojken som än så länge inte har något namn var bara heligt förbannad. Jag försökte amma - icke aktuellt. Jag var uppe och gick med dem och klappade i rumpan. Jag lät dem ligga på mage. Jag lät dem ligga på sidan. Jag lät dem ligga på rygg. Nada. Björn tog över och fick tyst på dem rätt fort vilket inte direkt höjde mitt självförtroende som mamma men däremot gav mig någon timmas sömn.

Idag ligger de och jollrar och är så snälla så igen. Vi hoppas nu på att detta var en engånsföreteelse som helst inte behöver upprepas mitt i natten. Skrikpass sköts bäst mitt på dagen tycker vi - om det nu nödvändigtvis måste bli några alls!

måndag 14 december 2009

Äntligen hemma..

...och JA - vi är numera stolta föräldrar till en liten flicka och en ännu mindre pojke!
De kom ut den 8 december alltså för nästan en vecka sedan och sen dess har vi legat på nyföddavdelningen på SÖS. Idag fick vi äntligen åka hem vilket känns otroligt skönt men samtidigt lite läskigt.

Allt har gått jättebra och vi har världens sötaste små barn här. Jag vet att alla säger det men vi har faktiskt det. =)

Nu skall det sjunka in att vi faktiskt har blivit föräldrar och dessutom har vi lite saker att fixa eftersom vi inte hade tänkt att de skulle komma ut så tidigt som i v 35. Och jag lovar - det kommer en förlossningshistoria där jag inte tänker spara på informationen om smärta, blod och annat härligt som alla frågar efter.

Nu - dags för matning - igen.

måndag 7 december 2009

Iväg igen

..till mitt favvo-SÖS.
Jag och Dunken tar nu en tur på bussen men idag får vi också sällskap av Fotbollen - nämligen den svullnad som kommit till under mitt öga någon gång under natten. Mest under höger öga dock men det ser verkligen ut som att jag fått stryk.

söndag 6 december 2009

Så mycket för kalas...

Det blev inte mycket till bilfärd eller kalas igår. Vaknade upp kl 7 och hade fantastiskt ont på en speciell punkt i ryggen. Tog en alvedon och försökte somna om men det kändes verkligen som om att jag dragit på mig en muskelsträckning eller något - vilket naturligtvis är omöjligt med tanke på att jag inte rört mig alls de senaste 2 månaderna. I vilket fall som helst så började vi att försöka göra oss i ordning till hemfärden men efter ett tag kände jag att 8h bilfärd nog inte var riktigt vad jag skulle göra för att bli bättre i ryggen. Smärtan hade dessutom börjat sprida sig till framsidan av magen men enbart på vänster sidan. Ringde till SÖS och de tyckte jag skulle försöka vila lite och sedan höra av mig igen om det var något på gång. Efter typ 4-5 h så hade det inte hänt ett skit utan snarare hade smärtan blivit värre och ingen alvedon i världen verkade kunna stoppa den. Så jag ringde igen och de bad mig komma in.

Väl inne fick jag gå igenom alla de vanliga testen som jag gör varje gång jag är där och de kunde konstatera att det åtminstone inte var något fel på barnen och att det inte var dags att föda. Däremot så tryckte en av läkarna till på den speciella punkten i ryggen och jag trodde jag skulle vika mig helt. Det visade sig att det då var njuren. Så nu går jag och väntar på besked om ifall jag har en urinvägsinfektion eller o jag drabbats av njursten. Inget av det låter särskilt lockande men får jag välja så låter ju alternativ nr 1 åtminstone lite roligare. Har inte haft urinvägsinfektion sen jag var 4 år typ så jag har liksom inget att jämföra med alls. Har fått lite sköna piller med mig hem så nu är allt rätt OK ändå.

Så nä, inget dop på oss. Inget härligt 2 års firande heller direkt. Och nu är jag mest trött på det här och vill att ungarna skall komma ut.

fredag 4 december 2009

Gratulera oss imorgon

Vi kommer att lämna Stockholm vid ca 10.30 för att åka hem till Jönnet på barndop. Med andra ord vore det fint om ni kan stå utmed E4an och hålla upp fina skyltar och plakat där ni önskar oss lycka till och ett långt och härligt liv tillsammans. Vi kommer att åka hem samma dag också så missar ni oss på nedvägen skulle jag tro att vi lämnar Jönköping vid typ 8 tiden eller något.

Det var bara ett litet tips om ni har tråkigt imorgon.

Datum bestämt

Dagens förlossningssnack på SÖS gick bra tycker jag. Vi fick prata med en överläkare som var väldigt trevlig och saklig, inte sådär huvudet-upp-i-rumpan som en del läkare kan vara utan tog det på ett normalt språk som vi båda förstod.

Så förutsatt att inget speciellt händer såsom att mina värden kraftigt skulle försämras, att barnen skulle stanna av i växten helt eller att det helt enkelt sätter igång av sig själv så kommer jag att bli igångsatt den 20 december. Känns rätt konstigt att få ett datum bestämt sådär men också skönt på ett sätt för då kan man ha lite nedräkning. Den 20 december är i v 37 vilket man tydligen väldigt väldigt gärna vill försöka hålla dem inne i magen tills dess för att slippa eventuella problem såsom sondmatning, svårigheter att hålla värmen, lättare för dem att andas och komma igång med amning och annat.

Så jag och mina svullna lår, ben och fötter får stå ut i åtminstone 2 veckor till - förutsatt att inget händer innan som sagt.

Hipp hipp hurra!

Imorgon är det inte bara världens bästa Soffas födelsedag, eller dagen då Mille döps utan också dagen då jag och Björn bestämt skall vara vår officiella "träffedag". Imorgon firar vi med andra ord 2 år!

Anledningen till att det blev just 5e december är lite oklart men vi tror att vi bestämde det för att det var ett enkelt datum att komma ihåg - väldigt romantiskt. Och sen var det så också att Björn skickade en "is now in a relationship" på Facebook så då vart det ju liksom ute och allmänt. Fast än att jag fortarande bodde i Jönnet vid den tiden.

Min plan är nu att svänga ihop något smaskigt till kvällen och kanske till och med städa i ordning här hemma lite. Eftersom jag råkade käka upp Björns Toblerone som han fick i födelsedagspresent kanske jag får köpa en ny sådan också.

Puss och hurra till oss!

Här med snygga skenor i munnen för vitare tänder. Det funkade för övrigt sådär..

torsdag 3 december 2009

Gårdagens SÖS besök

Ännu ett härligt besök på SÖS avklarat. Gårdagens besök innehöll följande:

  • Jag blev testoffer för en praktikant alternativt någon som var ny på avdelningen. Jag fick förklara för henne hur den där CTG apparaten fungerade. Till slut gick det bra.
  • Jag blev nåldyne-offer för samma praktikant. Skulle lämna lite olika blodprover och då visar det sig att hon i efterhand inte tagit tillräckligt med blod så jag fick gå tillbaka och lämna mer efteråt.
  • Vi fick göra ett ultraljud och se hur de små bebbarna mår. Allt verkar fint och de ligger just nu på en vikt av knappt 2kg båda två. Helt OK och de har inte tappat särskilt mycket i vikt jämfört med vanliga barn heller. Om jag hade gått 40 veckor och de hade fortsatt växa i samma takt så skulle de vägt 3 resp 3.3kg styck. Alltså småbebisar.
  • Fick ta mig ett snack med huvudläkaren. Hon var...barsk. Det fanns i alla fall ingen anledning att sätta igång någon förlossning riktigt än men hon sa att jag kunde ju ge upp tanken på att gå 40 veckor, eller ens 38. Haha precis som jag hade orkat med det.

På fredag skall vi ha något slags möte och förlossningsförberedande samtal. Det är ju fortfarande helt oklart hur de här skall komma ut och det verkar som att rätt mycket hänger på hur jag mår på just den dagen. Frågor jag skulle vilja ha svar på är bland annat;
- Om jag kommer in och känner att jag vill ha ett kejsarsnitt, får jag det då?
- Hur fungerar det här med igångsättning och exakt hur ont gör det egentligen?
- Hur fort kan det gå när det väl sätter igång med tvillingar, har läst väldigt olika att vissa föder på 1h och vissa tar det 48h för. Vilket naturligtvis inte kommer finnas något svar på.
- Om jag känner att jag inte orkar gå omkring med svullna fötter och annat längre, kan jag bara ringa och sen åka in och bli igångsatt?
- Man vill inte ha någon sugklocka va?
- Lavemang? För och nackdelar?
- Bedövning och vilken sort?

Och lite annat smått och gott.

Celebert besök

Igår kväll entrade mamma och pappa huvudstaden så idag har jag sällskap hela dagen. Jag skall vara lite barnvakt åt pappa mellan 12-14 för då måste mamma jobba. Pappa vill åka ut till Barkaby Outlet och botanisera lite. Inte mig emot men jag har svårt att se att något skulle passa mig där.

Mitt mål med dagen är att hitta någon slags presenning som vi kan använda till våra utemöbler till balkongen samt något litet grönt som går att vira runt stolpen så det ser lite juligt ut. Vet ni förresten hur de uttalar presenning här i Stockholm? Press-enning. Precis så. Skittöntigt för om det hade hetat press-enning så hade det ju stavats precis så också.

onsdag 2 december 2009

Måste sluta

Nu har jag och min vän nässprayen hängt ihop lite väl länge. Idag är dagen då jag skall sluta. Åtminstone dagtid. Nattetid kanske det behövs fortfarande. För övrigt så är det här med koksaltslösning bullshit. Det funkar inte, låt inte någon intala er att det har samma effekt som nässpray för det har det inte.

Den där Charlotte Perelli

Björn fick en Café tidning av mig igår i lite försenad födelsedagspresse. Och sen fick han naturligtvis lite annat också tex en ansiktsbehandling. Men i alla fall så utbrister Björn när han bläddrat klart:

"- Åh jag måste köpa nästa nummer också, då är det Pirelli kalendern"
"- Varför skall du ha en calender med Charlotte Perelli?"
Här blir det lite tystnad och Björn tittar på mig som jag är helt dum i huvudet.
"-Pirelli?"
"- Ja Perelli, hur snygg är hon liksom?"
Någonstans här klickar det till i min hjärna att jag har hört det där med Pirelli någonstans innan och att det typ är någon Formel 1 historia eller så. Med andra ord förmodligen nakna brudar som åmar sig runt ett däck insmorda med olja - inte hästen Charlotte Perelli.

Jag skyller naturligtvis misstaget på Björn och hans dialekt. Om han bara hade talat lite tydligare så hade jag fattat direkt vad han menade. Och vad skall han med kalender till? I nedanstående inlägg finns det ju en massa fräscha bilder på mig som han kan dreggla till.

tisdag 1 december 2009

Inget mer bajs i vattnet

Nu har Transportstyrelsen bestämt sig för att lägga in ett förslag mot att båtägare runt skärgården i Stockholm inte längre skall få tömma allt bajs rakt ut i vattnet. Man kan ju tycka att det vore rätt självklart men så är tydligen inte fallet bland båtägare.

Och just därför så skall vi inte skaffa någon båt Björn.

Nu testas förhållandet

Nu testas förhållandet mellan mig och Björn för fullt. Allt vatten jag samlat på mig har gjort mig till en levande Michelinegubbe som dunsar fram vart jag än skall ta mig. Eller dunsar och dunsar, jag trodde att vatten i kroppen skulle göra kroppen helt mjuk och degig typ men så är det inte. Allt blir stenhårt. Fötterna blir stenhårda och gör nästan ont att gå på. Benen och låren skall vi inte tala om, minsta lilla törn emot dem gör förbannat ont. På något sätt känns det som att man fått en massa elefanthud fast utan de där hårda skorvarna. Bara för att äckla er lite grann så har jag lagt in lite bilder så ni förstår hur illa det ser ut.

Mmm sexy feet. Märket vid vristen är av stödstrumporna som varken gör till eller från. Jag svullnar upp ändå. Lägg inte för stor vikt vid tånaglarna, jag har inte sett eller kunnat klippa dem de senaste 2 månaderna.

Mmmmm ännu mer sexy lår och obefintlig knäskål. Jag längtar tills jag har en knäskål igen. Stödstrumporna gör nämligen att allt ovanför knäskålen svullnar upp något kopiöst. Jag kanske skall köpa någon hel dykardräkt eller något och vira in mig i konstant.

Mmmm sexy prinskorvsfingrar. Har inte kunnat använda min ring på typ 2-3 veckor.

Stoooor mage som står åt alla möjliga håll. Naveln verkar dock inte vilja vända sig utåt.

Och håll i er nu, som om ovanstående saker inte vore nog så har jag idag varit på SÖS (igen) och tagit bort den där grejen jag hade ovanför ögonbrynet. Jag har numera fått mitt första stygn någonsin på hela kroppen och det sitter då ovanför ögonbrynet. Coolt! Mindre coolt är dock att jag måste gå omkring med den här grejen ovanför ögonbrynet i minst 3-4 dagar och sen skall jag även plocka bort stygnet i början av nästa vecka.


Björn, älskar du mig ändå?

Nämen?!?

Hej lilla dunken. Har du saknat mig? Nu är det du och jag i 24h igen.