Våra bebisar har varit världens snällaste hela veckan. De skriker inte alls utan ligger bara och myser och tittar på varandra. När den ena är hungrig är den andra hungrig. När den ena sover så sover den andra också. Sen ligger de och petar varandra lite i ögonen, stoppar in tummen på varandra eller ligger bara och tuttar på sina nappar. Ja vi har redan tryckt in napp i munnen på dem - det är kanon!
MEN i natt, första natten hemma så hände något väldigt märkligt. En skrikfest utav sällan skådat slag satte igång mellan 01-03 på BÅDA TVÅ. Vad vi än gjorde så dög ingenting. Lilla Polly verkade ha lite ont i magen och jag bytte blöja på henne typ 3 ggr på 2h. Lilla pojken som än så länge inte har något namn var bara heligt förbannad. Jag försökte amma - icke aktuellt. Jag var uppe och gick med dem och klappade i rumpan. Jag lät dem ligga på mage. Jag lät dem ligga på sidan. Jag lät dem ligga på rygg. Nada. Björn tog över och fick tyst på dem rätt fort vilket inte direkt höjde mitt självförtroende som mamma men däremot gav mig någon timmas sömn.
Idag ligger de och jollrar och är så snälla så igen. Vi hoppas nu på att detta var en engånsföreteelse som helst inte behöver upprepas mitt i natten. Skrikpass sköts bäst mitt på dagen tycker vi - om det nu nödvändigtvis måste bli några alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar