Jaja i alla fall så var det då så att vi har bjudit in till våffelkväll ikväll med våra kära vänner här i Linköping. Det togs emot positivt och nu förstår jag ju varför - ingen av nötterna äger ett våffeljärn. Inte en enda på 3 par förutom vi då. När jag ifrågasatte detta så fick jag svar som:
"Ingen under 40 år har ett våffeljärn hemma" och "Jag är emot att köpa saker som tar plats och som jag inte använder". Jag tycker ändå det är viss klass att ha ett våffeljärn hemma. Jag använder tex mitt till att göra varma mackor. Funkar alldeles utmärkt. Vid närmare eftertanke kan det nog bli en bismak av senap på dagens våfflor..
Och inför denna kväll så behöver jag ju naturligtvis städa lite. Vår ryamatta under köksbordet rymmer diverse saker som jag inte ens vill veta vad det är. När jag dammsuger så rasslar det så härligt så jag hoppas att det inte är något värdefullt. Naturligtvis så är ju barnen bovarna i dramat här - det är dem som kastar ner allt på golvet. Då kommer vi till min andra fråga - varför är det godare att äta mat som legat på golvet? För om barnen skulle fatta och veta om att det fanns en mindre måltid i mattan hade de ätit upp det direkt. Det är samma sak varenda gång. Så fort de får hoppa ner från stolarna efter att ha skrikit och vägrat sig igenom en måltid så är de som två dammsugare och äter upp precis allt i deras väg. Skitsamma om det varit inne i brorsans mun och vänt, eller om det legat i två dygn - mumma ändå. Hädanefter skall jag nog servera all mat på golvet.
Sakletare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar