Nu är inte allt barnens fel. Jag är trött på mig själv också. Trött på att jag inte tar tag i någonting. Trött på att jag inte tränar så mycket som jag borde. Trött på att jag inte lagar mer mat hemma. Trött på att jag inte har några fritidsintressen. Hur patetiskt är det inte att vara 28 år och fortfarande lista "Fika med vänner" som sin enda hobby? Jag skulle önska att jag hade något som typ måla en tavla eller ännu hellre "springa och träna" men nej, jag tycker inget sånt är kul. Jag kan känna att det är lite lyx att få sitta ner och läsa en bok men just nu har jag inget att läsa så det går bort också. Jag tycker inte ens det är kul att köpa kläder längre. Då är det riktigt illa.
Imorgon är det tisdag och då är allt säkert mycket roligare men idag är det veckans armhåla.
Trött på oss? Hur är det möjligt?
3 kommentarer:
Amen shit! Det måste ligga i luften. Även jag har haft ett svart tonårstrotsigt sinne. Jag skriver under på ALLT. Urless. Men tror d beror på att jag ansvarat för barnen i fyra dagar, medans min bättre hälft varit på resande fot. Nu har det vänt lite, eftersom jag lyxade loss med svindyr ensammiddag. Oh well... Du är inte ensam helt enkelt. Ifall det är nån tröst.
Den där tröttheten på samtliga inslag i vardagen blir som en skugga. Att börja jobba efter två(!) år hemma var faktiskt riktigt fint. Då är det helt plötsligt riktigt trevligt att byta en blöja eller truga med maten igen. Tro det eller ej =) Men att i godan ro få läsa en bok, det är en längtan som består.
Hoppas du vaknar på rätt sida imorn!
Skitdagar kommer, skitdagar går....imorgon hoppas vi att den gått!
Det är nyttigt att spy ur sig emellanåt för att orka lite till.
Styrkekram!
Skicka en kommentar