fredag 25 februari 2011

Idag skall det aktiveras

Fick en kommentar längre ner gällande det där om att barnen dunkar huvudet i golvet/väggen och lite allt annat. Enligt personen kräver barnen uppmärksamhet när de gör så. Det kan säkert ligga en poäng i det hela även om de oftast gör det när de är förbannade efter att de gjort något de inte fått. Kommentaren tipsade om att vi borde göra mer saker tillsammans, typ baka, städa, torka bord etc.

Det är en väldigt lockande tanke, tänk att ha två små troll som springer omkring och städar och bakar hela tiden. Tyvärr är deras största intresse just nu att äta upp disktrasan och slicka upp allt rengöringsmedel. Baka har vi ju inte testat men jag känner att vi inte skall gå där riktigt än heller...

Men visst skall de få hjälpa till mer hemma. Idag skall jag storstäda till exempel och då skall de få sitta bundna på en stol jämte och titta på.

13 kommentarer:

Sandra sa...

Hihi. Antagligen har personen som kommenterade inte två busiga barn i 1 års åldern eller glömt hur den tiden var. Att baka skulle jag aldrig komma på tanken att göra med risk för att det slutar i kaos och då är varken mamma eller bebis glad. Men att storstäda och sätta fast dem på en stol låter perfekt :-) säg till dem att ni ska leka en lek och sen kör du hihi. Med risk för att de "äkta" (helt ärligt, vem orkar leka med sina/sitt barn en hel dag?) lekmammorna blir upprörda men det kan det vara värt bara för det hehe.

Jullan sa...

Åh tack, äntligen någon som säger som det är. Jag är helt slut efter att ha hängt med i deras tempo i 20 min. :)

Louise sa...

Vänta bara till de intresserar sig för Pippi Långstrump. Då är det bara att sätta på dvd:n och låta den gå runt, runt och medan ungarna sitter lugnt och tittar på den rödhåriga flickan kan morsan surfa runt och smaska på godsaker i all evighet. Fint det!

annesophie sa...

Hahaha! Tack för gott skratt på morgonkvisten!

Anonym sa...

Just det. Dom bankar när du sagt vad de INTE får göra.. Vad FÅR de göra? Jag trodde inte heller att det var möjligt att göra dessa saker med en ettåring. Och det ÄR bökigt men belöningen blir en nöjd o glad unge som har fått vidga sina vyer o delta i vuxenvärlden på riktigt. Du kanske kan passa på när ni är lediga båda två.. Ge det en chans även om det låter jobbigt. Dom behöver få vara en del i det som händer, inte bara se på.. Se på dom som små människor. Det är det dom är!

Sofia Levison sa...

Men vad är det för folk??
Blir alldeles förvånad över hur de tänker när de skriver en sådan sak. -Ja visst får de va med när jag tvättar! Hur jävla roligt tycker ungarna det är när man tvättar???!
Blir lika förvånad över Kina-kommentaren..
Men det finns kanske en anledning till att de/den som skriver är anonym.
Tror du sköter dina barn på precis rätt sätt och på ett sätt som passar er!
Må så gott och kör hårt!
Kram Fia Levison

Jullan sa...

Till anonym:
Jag är mycket väl medveten om att det är lite mycket NEJ här hemma just nu. Det finns en massa andra saker som mina barn FÅR göra, men som alltid är det naturligtvis roligare att göra det förbjudna.

Nu är det ju så att jag sitter med två stycken som har helt olika viljor. Det går inte att sätta båda två inne i badrummet och säga "Hej och hå, nu skall ni få hjälpa mamma att tvätta". Det funkar inte så med tvillingar. Om en stannar kvar är det bra, men troligtvis så drar båda åt varsitt håll.

Mina barn är 14 månader och även om de inte längre är bebisar så är de också långt ifrån små människor. Därmed inte sagt att jag inte låter dem göra någonting men det finns tillräckligt med stimulerande saker för dem att göra här hemma som är OK. Jag tror på att man måste säga till och visa vad som är rätt och fel i tidig ålder. Att bara jobba med att distrahera och plocka bort allt gör det enligt mig bara jobbigare när man sedan kommer hem till någon annan som inte lever efter de reglerna.

Jag inser att det innebär att vi kanske får tjata lite mer här hemma men hellre det och att de fattar till slut än att ha barn som springer omkring vind för våg och gör "vad de själva känner för just då".

Och sen kan du ju inte på fullt allvar mena att du har haft din (dina?) 14-månader (s) till att hjälpa till med städning hemma? Då tycker jag du skall anmäla dem till MENSA för inga barn jag känner i den åldern är intresserade av något annat än att äta och smaka på precis allt. Att ha dem i närheten av rengöringsprodukter, äckliga disktrasor, mat och annat är ju en direkt sanitär olägenhet.

PUST.

Malin sa...

Till den anonyma:
Det är så himla lätt att sätta sig på sin höga häst och ge råd och tips (läs förmaningar) till andra föräldrar - och i synnerhet mammor. Tror du att andra pappor sitter och pratar om sånt här? Det är bara mammor som rackar ner på varandra.

Jag tror (utan att känna eller veta) att Julia och Björns barn mår alldeles utmärkt. Om du har läst den här bloggen tidigare så märker du nog att det är en del ironi inblandad och du kanske inte skall ta a llt på största allvar.

Anonym sa...

Herregud vad ni förstorar upp allt! Jag vet att Julia o Björn är fantastiska människor och föräldrar! Det är klart att dom inte kan städa i ordets rätta bemärkelse. Menar bara att ge dom en bomullstrasa o låt dom äta på den. Snart kommer dom att damma med den o tycka att det blir jättefint.. Och jag vet ingen ettåring som inte tycker om en diskho med vatten o en diskborste.. Men du har ju själv svaret på vad dom vill så försök bara hinna/orka med att göra dom där sakerna så slutar dom nog att banka ska du se;-). Mina kommentarer var bara avsedda som goda råd-inget annat!! Läs gärna barnaboken av Anna Wahlgren. Jag är inget Annafan, men det blir en del aha upplevelser när man läser..

Sandra sa...

Om mitt barn kan något annat ord än nej och ajabaja när han börjar prata så skulle jag bli förvånad ;)
Anonym, vad är det för barn du har som inte testar gränser och undersöker saker dem inte får? Jag tror snarare det är normalt att barn vill testa oss och de vet mycket väl att vi kommer säga NEJ. De väntar ju in det ibland för att sen bara skratta åt oss och snabbt krypa iväg.

Jag har svårt att tro att min son ska kunna hjälpa mig baka eller städa när han är 1 år om några veckor. Klart de får vara med och han brukar få en bunke och slev.

Men det finns en fin och härlig "sanning" om hur vi föräldrar ska vara för att va så bra som möjligt. Men den ärliga sanningen är nog den samma i de flesta familjerna och det är därför denna bloggen är så bra. Man inser att man är normal och att de flesta har det på samma sätt. Det mår man bra mycket bättre av att läsa bloggar där de studsar runt på rosa moln varje dag och de älskar sitt barn överallt annat och deras barn är så underbart och snällt jämt.

Vem älskar inte sitt barn mest av allt?

Tack Julia för en underbar blogg :)

Anonym sa...

Ursäkta men har jag någonstans sagt att mitt barn inte testar gränser och att man inte får vara arg o trött? Julia undrade varför hennes underbara små barn bankar huvudet och jag kom med en möjlig föklaring.. Jag vet inte var ni läser in att man inte får säga nej och att man måste leka med sina barn hela tiden och allt möjligt konstigt.
Jag vet bara att mitt barn trivs med att få "hjälpa till" med allt möjligt. Slev o bunke duger utmärkt till en början..

Sofia Levison sa...

Oh my....

Jullan sa...

"Men du har ju själv svaret på vad dom vill så försök bara hinna/orka med att göra dom där sakerna så slutar dom nog att banka ska du se;-). "

Detta citat har ju klar besserwisser varning på om jag får säga mitt... ;)

Mina barn "hjälper" till här hemma. Fast mest är dem i vägen. Men vi tvättar tillsammans, vi dammsuger tillsammans, de hjälper mig tömma diskmaskinen vare sig jag vill eller inte. Så visst hittar vi på saker men den teori om att de skulle sluta banka huvudet i väggen för det stämmer tyvärr inte.

Som jag tidigare berättat så kan vi leka och ha jättekul när de plötsligt bestämmer sig för att klättra upp på TVn där de mycket väl vet att de inte får vara. När jag sedan tar ner dem därifrån så lackar de ur och börjar banka huvudet. Och detta kommer då INTE ifrån att de har fått sitta ensamma och inte haft någon sorts stimulans.

Jag hoppas på att det bara är någon slags trotsperiod som snart går över. Jag misstänker att du tillhör typen som tycker att trots är "något härligt och nödvändigt för barn att gå igenom för att lära sig saker". Jag tycker mest det är skitjobbigt och hade gärna spolat över den delen av barnuppfostran.

Men sen får jag nog aldrig pris som årets mamma heller. :)