Våra barn har sedan i somras haft (o)vanan att somna i vagnen när det är dags för lite tupplurar under dagen. På kvällen somnar de snällt i sina sängar men när jag försökt att lägga dem där under dagtid så blir det inget sovit alls.
Idag vid 11 tiden var de verkligen dödströtta så jag tänkte att nu kanske kanske det är läge att bryta den där vanan med vagnen. Inte för att det är några problem men det är ju inte alltid man orkar släpa med den överallt. Efter 45 min av nedbrottning och lipning så fick jag ge mig och ta fram vagnen ändå. Dock med en plan B - när de väl somnat skulle jag lyfta över dem i sängen igen.
De somnade på 2 min. Jag väntade i 5 min. Sen skulle jag ju bara lite smidigt lyfta över Polly till sin säng där hon kan ligga på kudden och ha det mysiga täcket runt sig. Så himla mysigt liksom. Naturligtvis vaknade hon och var vaken i ytterliggare 30 min tills jag fick stoppa ner henne i vagnen och börja om hela proceduren. Lagom till att hon somnat och jag precis hunnit kasta i mig lite mat så vaknade Dino. Det var helt enkelt bara att ge upp och gå ut och gå i 1½h.
Min fråga är - kommer jag någonsin att lära mig att inte pilla så förbannat på dem? Att bara låta dem sova om de redan sover? Att inte hålla på och rycka undan täcket och försöka stoppa om dem ifall de somnat på det? Att inte pilla in en napp i munnen på någon som redan sover? Att låta dem sova på mage vilket anses vara helt ok i deras ålder? Att inte försöka få ut en stor snorbuse som åker in och ut i varje inandning?
Det är mitt bästa råd till nyblivna föräldrar - sover barnet så är förmodligen allting perfekt. Sovande barn är de bästa barnen.
2 kommentarer:
Jag är likadan, men nu här Jag börjat lägga på dem små filtar istället om de somnat på täcket :) Våra sover också i vagnen men Jag hade tänkt testa sängen när vi börjar med ett sovpass. Vi får väl se hur det går. Jag har iallafall hellre barn som kan sova i vagnen än barn som BARA kan sova i sängen. Det optimala vore ju om somnar på nån minut i vilket som.
Lova har istället slutat sova i vagnen. Gjorde hon efter typ 6 mån. Bara vägra somna fast hon va skittrött. Det var hemma i sängen som gällde för henne. Tyst och stilla. Så det fick bli så. rätt gött med 1,5 timmes egentid hemma istället för att dra runt en vagn. Och Lova sov ju på magen ganska direkt faktiskt.. runt 1 månad så märkte vi att hon ENDAST sov på mage.. hon vägrade annat och det var bara det som funkade. Det som man INTE ska göra nu, fast de sa att man skulle på 80-talet. Självklart var vi nojjiga och jag var vaken eller sov med ena ögat öppet nästan varje natt ett braa tag. Men det släppte mer och mer och hon lever än idag och sover helst på mage. Nu är hon ju stor och vänder sig själv osv så är inte alls orolig längre. Man vågade knappt berätta om det till folk förut för då hade det blivit ett jävla liv. Specieeellt inte barnmorskan. Men det var det som funkade för oss och hon sover heela långa nätterna! Kan inte alls klaga.
Man hittar sina egna saker som funkar. Man ska inte gå efter någon bok eller regler som nån sjuksyrra/morsa har skrivit å följa exakt allting, för allting funkar inte för alla :/
Skicka en kommentar