Vi överlevde

Det gick bra. Det var faktiskt inte så illa som jag hade målat upp, tvärtom var det ganska trevligt även om jag inte kunde vara med på hela tillställningen. Det hela började med att jag fick väcka Dino som yrvaket undrade vad det var som pågick. Vi hann precis sätta oss ner på den stora utlagda madrassen när kyrktanten eller kvinnan som var ansvarig började klinka på sin gitarr. Något i stil med "Nu är det sång, nu är det dags för sång, nu är det såååååååååång" i en fantastiskt falsk tonart och helt utan melodi gjorde att jag skattade mig väldigt lycklig över att Björn inte var på plats för då hade vi båda behövt gå ut och asgarva. Barnen tyckte i alla fall att det var rätt kul tror jag och jag träffade några tjejer som verkade helt OK.

Så betyget blir klart godkänt. Med facit i hand är det nog inte barnen som behöver komma ut på sån här träning utan deras mor med lätt social fobi.