Man kanske inte behöver ha barn för att ha det så här men för mig har det accelererat tusenfalt. Vad pratar jag om? Jo det eviga plockandet. Strumpor, nappar, kladd, leksaker, haklappar, barnkläder, vuxenkläder, tallrikar, bestick, kladd, tidningar, böcker, kameror, kladd, fjärrkontroller, diskmaskiner och tvätt. Det känns som att varje dag är måndag och man börjar om på nytt igen. Jag går och lägger mig och sedan har det varit framme något litet troll över natten för när jag vaknar igen så ser allt ut som ett bombnedslag igen.
Ni skall veta att jag inte är någon pedant på något sätt men det här gör mig fan galen.
3 kommentarer:
Man vänjer sig med åren. Nu händer det tom att man kliver över soppåsen utan att se den när man går ut. DET ansåg jag vara ett mysterium för fyra o ett halvt år sen..
I know the feeling...OM det nu ligger Chili Con Carne inkladdat på köksbordet (det verkar vara svårt för min man att hålla sig på tallriken) så verkar det inte heller finnas en instinkt som säger att man ska torka bort det efter sig. Jag blir gaaalen!
Jag har en man som är mer ordningsam än mig vilket gör det hela lite svårare att skylla på någon annan än mig. Ja barnen då men de får fan lära sig att plocka upp efter sig själva snart. Någon måtta får det väl vara!
Skicka en kommentar