Sådär ja, ungarna är i säng sen en halvtimma tillbaka och jag har ätit kvällsmat. Jag borde gå och lägga mig för att försöka sova så mycket som möjligt men det är rätt skönt att bara sitta och inte göra någonting också. Kvällen har avlöpt bra men jag har ju en nyfunnen respekt för ensamstående föräldrar. Jag är helt slut efter att ha hängt med bebbarna i 4h själv. Då har jag ändå hela natten och hela dagen kvar imorgon också.
Jag funderar ibland på hur mycket man orkar med? Hur många timmar kan man hålla sig vaken i streck? Hur lite behöver man sova för att fortfarande fungera? Inte för att vi kanske har några direkta problem nu men det finns ju folk som verkar gå på knäna. På något sätt så måste man ju dock klara det, man har liksom inte så mycket att välja på. Det är ungefär vårt ständiga svar på när folk frågar, eller rättare sagt påstår att det måste vara sååå jobbigt att ta hand om tvillingar - "nej det är inte så farligt och även om det vore det så har vi ju själva valt att sätta dem till världen, alltså tar man också ansvar". Typ.
Men det var inte så här djup jag hade tänkt att vara egentligen. Det jag skulle säga var att den enda lilla fördelen jag kan komma på med att Björn är borta är att jag får titta på vad jag vill på TVn. Jag hade sett fram emot Greys Anatomy men då körde de något CSI marathon istället. Så nu sitter jag och tittar på "Sex Rehab med Dr Drew", kanske ett av de mest tragiska programmen jag sett. Men va fan.. Jag väljer att titta bara för att jag inte hade fått titta annars.
Håll tummarna för att natten avlöper lugnt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar