Ett par små ord betyder ibland så mycket

Åkte hem efter jobbet, trött och lite sur. Varför vet jag inte riktigt, kanske för att jag tyckte att Björn lät sur på telefonen. Åker åt fel håll för andra gången inom någon vecka, när fan skall jag lära mig att titta vart jag åker? Kommer hem och får ett sms om att jag måste gå och lämna en film jag inte ens själv har hyrt samt att jag gärna får köpa snus. Jaha. Minusgrader ute i princip och jag kommer inte att kunna ha någon vinterjacka. Kommer tillbaka hem. I diskhon står det smutsiga tallrikar fast än att jag lämnade den tom när jag gick idag på morgonen. Sängen är iofs bäddad men jag kan inte riktigt komma ihåg ifall det är jag som gjorde det på morgonen eller om Björn gjort det själv. Ställer mig i duschen och tycker synd om mig själv. Hinner fråga mig själv tusen saker; är det verkligen så smart att sätta två barn till världen? Jag kan ju knappt ta hand om mig själv. Hur skall jag orka? Hur skall vi orka? Hur skall det här gå? Får sura uppstötningar när jag försöker böja mig framåt för att torka mig mellan tårna. Allt är bara jobbigt. Inga kläder att ha på mig. Gör mat i form av bacon, scrambled eggs och vita bönor. Tycker synd om tjejen på Idol för allt hon gör ser och låter för jävligt ut. Orkar inte tänka på jobbet eller att högsta hönset dyker upp nästa vecka och att jag kommer få jobba häcken av mig för det. Funderar på att fejka svininfluensan och stanna hemma.

Men så kommer ett enkelt SMS där det står "Jag älskar dig" och sällan har väl ett tecken varit så välkommet. Det kommer lösa sig!