I survived!

Söndag kväll och jag är inte död. Faktiskt inte ens i närheten.

Jag har insett att jag är en vanemänniska. Jag är inte så bra på när min verklighet helt plötsligt kastas omkull (läs får gäster inom loppet av 3h). Men det gick alldeles kanon, vi käkade lite pizza på fredagskvällen och de andra var uppe lite senare medan jag gick och la mig vid 23 tiden, trött som en sengångare. De andra satt uppe och kollade på bilder från Björns och Mickes 30 års fest som innehöll diverse "exotiska" element. Mer om det en annan gång.

Lördagen tog vi det ganska lugnt på enda tills vi insåg att Roslagsbanan håller på att byggas om och att vår färd ut till Österåker skulle ta 1h och 40 min. Vi fick med andra ord ragga skjuts på annat sätt och åkte istället med Kent och Louise ut. De har kanske världens härligaste engelska bulldog, ni vet en sån där riktig bulldog som bara snorar, snarkar och fiser som få. Beauty heter hon för övrigt. Jag vill också ha. Skall lägga in den idéen lite försiktigt till B så får vi se vad han säger..

Idag hade vi besök av Björns mamma och pappa, samt moster och morbror. Samt Sune. Sune är granne till Björns mamma och pappa och har varit med på deras dansbandskryssning. Om Sune egentligen är ensam, har bråkat med sin nya "tjej" eller försökte hitta någon ryss ombord förtäljde dock inte historian. De var här till ca 15.00 och efter det har vi inte gjort ett skit. Jag gnäller mest för jag har ont på en speciell punkt i ryggen oavsett hur jag ligger. Och sen gnäller jag lite över att jag är uttråkad men jag har ändå inget annat att göra. Nu är det dock Top Model så jag hoppas att jag överlever..