Träffade en gammal bekant för någon vecka sedan. Hen har fått ett till barn för ett tag sedan och jag frågade om ungen börjat dagis än. Nej de delade och fixade på föräldrarledigheten så att allt sånt skulle kunna lösa sig ett tag till.
Ungefär 2 sekunder efteråt så fick jag samma fråga varpå jag säger att våra barn går heltid på förskolan. Svaret var ju dock av lite annorlunda karaktär då jag möttes av:
- Ånej va jobbigt att ni måste ha dem där på heltid. Stackars barn.
Jag tänker lite så här - om man inte har något smart att säga så kan man lika väl hålla käften. INGEN är nöjd med att ha sina barn heltid på dagis. ALLA vill ha dem hemma och kunna harmonera omkring utan att behöva göra något speciellt. VÄLDIGT FÅ har den ekonomiska möjligheten. YTTERST FÅ har inte dåligt samvete över att de jobbar för mycket och umgås för lite med familjen.
Så - härmed håller vi käften om sånt. Vi höjer inte ögonbrynet och nickar sådär nedlåtande. Vi håller inte på att försöka vinna första-pris i Parent of the year i varenda fråga som rör barnen. Capische?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar