Skämspallen

Jag sitter och försöker äta frukost. En vanlig frukost kan man väl få njuta av? Nej. Inom loppet av 3 min har jag hunnit hämta Dino 8 ggr från den vita TV-bänken. Där klättrar han så glatt upp efter att först ha kollat av så att jag verkligen ser att han är på väg upp. När jag säger "Nej Dino" flinar han bara och sätter sedan igång sina små korvben.

Och är det inte TV-bänken som skall klättras på så är det åtminstone så att den borde få lite stryk i form av att han drar upp den hårdaste leksaken för att sedan stå och leka "Bam Bam" på den. Bam-bam är att slå något så hårt som möjligt mot en hård yta. Gärna så det till och med gör ont i mina öron.

Inom loppet av 8 min har jag alltså haft en brottning med honom om TV bänken och som om det inte vore nog så är det roligaste just nu att klättra upp i soffan, klättra vidare på pallarna som står bakom soffan och på så sätt nå till golvlampan och sedan utföra en avancerad pole-dance på denna. Gärna samtidigt som lampan skakas så att lampskärmen är farligt nära att trilla av.

Till slut blev jag så trött på honom. Jag ville ju bara få äta lite frukost i fred. Då blev det skämspallen. Dino är nämligen lite feg av sig och vågar inte ställa sig upp än. Då är skämspallen det bästa som finns. En plastbytta som man vänder upp och ner. Nu har han suttit där i 4 min och gnällt och inte vågat gå ner. Jag har fått äta min frukost. Nu kan vi leka igen.

Julia - Dino 1-0