Vi har spenderat helgen hemma i Jönköping då Björn spelade fotbollsmatch i Aneby i lördags och dessutom skulle besöka ett Swedbank kontor på måndag morgon. Mycket trevligt och det märks att barnen har kul här. Framför allt med Ankan från helvetet, en anka som spelar ungefär 48 olika låtar och blinkar samtidigt. Den hade inte varit så jobbig om man någon gång fick höra en hel låt men när DJ Annoying 1 & 2 är i farten får man liksom bara höra små strofer av en låt innan det är dags att banka på en annan knapp och byta visa.
Igårkväll hade jag och Björn planer på att gå på bio. Vi vill egentligen se Wallstreet men eftersom jag tydligen är den enda i världen som inte sett 1:an tänkte vi att det kanske inte är så kul. Kvar att välja på fanns diverse barnfilmer, Inception med Leo Di Caprio och, till Björns stora glädje, Resident Evil med hans ultimata favorit Milla Jovovich. För att citera SF:s information om filmen;
"Världen ödeläggs av ett virus och gör offren till zombies, och Alice fortsätter nu sin resa för att hitta överlevare och sätta dem i säkerhet. ... en ny ledtråd leder Alice och hennes följeslagare till LA men när de kommer dit har zombies tagit över staden - och en dödlig fälla väntar".
Hand upp alla som på allvar tycker att detta låter som en film värd att se? Nä precis. MEN jag hade kunnat göra det för Björns skull och precis som titeln till detta inlägg säger så vore det ju det ultimata kärleksbeviset. Nu vart barnen lite jobbiga och jag var ofantligt trött så det blev ingen bio. Men ändå - det är tanken som räknas vilket med kvinnlig logik betyder att Björn numera står i skuld till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar