onsdag 29 september 2010

Små samlade tankar

Här kommer lite osorterade tankar som inte är tillräckligt långa för att få ha ett eget inlägg.

  • Innan såg jag alltid fram emot att få gå och lägga mig på natten. Det gör jag inte längre. Det är något hopplöst över att veta att man när som helst kommer att bli väckt och behöver gå upp. Att dessutom veta att den vakna perioden kan vara från allt mellan 2min till 2h är inte heller speciellt upplyftande. Nä, bäst just nu är eftermiddagen när två barn sover som klubbade sälar i åtminstone 1h.

  • I Linköping cyklar typ 99% av befolkningen på trottoaren. Det är otroligt störande att möta en cyklist på en smal trottoar samtidigt som man är ute och går med barnvagnen, och dessutom verkar det liksom inte gå upp för dem att de kanske gör något fel heller. I Stockholm var det ju dödsstraff på att cykla på trottoaren och likaså att befinna sig på cykelbanan gående. De kanske inte är smartare här dock..

  • Idag har jag en tanke om att gå och träna. Var och kände lite på maskinerna i måndags men idag skall jag se om jag kan hitta något pass och gå på. Det blir lite bättre träning då kan man säga. Min självdisciplin är sådär i gymet nämligen.

  • Jag saknar Stockholm. Jag kan komma på mig själv att tänka på områden som jag saknar, typ Norra Bantorget. Det konstiga är dock att jag ytterst ytterst sällan någonsin befann mig där, men jag saknar det ändå. Fast jag saknar Stockholm mest från tiden innan vi fick barn. Efter satt jag mest fast på Södermalm kändes det som.. Jag hoppas vi kan få tummen ur och åka upp snart, antingen bara över en helg eller förhoppningsvis lite längre. Det är ju ungefär 1000 människor som man vill hinna träffa där uppe.

  • Jag saknar att jobba. Jag saknar att ha viktiga mail, viktiga telefonsamtal, viktiga möten, viktiga to-do listor och bara allmänt att känna mig lite viktig och behövd. Om ett halvår kanske det blir dags..

2 kommentarer:

Lysande ögonblick! sa...

Men tänk. Sova kommer du få göra. Inte nu, men sen. Stockholm finns kvar och väntar på dig, när din tid tillåter. Då kan jag sitta barnvakt och ni kan gå ut på äventyr. Och om bara 6 månader kommer du få jobba och bara vara arbetskvinnan Julia. Det blir bättre. Snart kära vän! KRAM

Jullan sa...

Du är så bra på att peppa att till och med barnen har varit tysta och lekt snällt i en timma nu! :)