söndag 26 september 2010

Hörs man inte finns man inte

Det är nya mottot här hemma. Åtminstone från Dinos sida. Jag är så trött på honom och hans skrik så jag tror jag håller på att bli döv. Det är inte skrik som i gråt utan ett gällt stridsrop som påminner om någon exotisk fågel - bara det att här hemma utan sol och en tidig söndagsmorgon så finns det inget exotiskt i det. Alls. Det spelar ingen roll om man säger till honom, hyssjar eller något annat. Jag har funderat på att specialbeställa en liten gag-boll till honom så att det blir tyst på det hela men det är kanske inte så snällt. Ett annat alternativ jag klurar på är ett sånt där hundhalsband som ger en liten stöt varje gång hunden skäller. Det borde funka fint även på barnskrik kan jag tycka.

För att toppa och bygga på lite på deras redan ohotade plats på shitlist så vaknade en viss person på D kl 03 och var sedan vaken till 05, ömsom glatt jollrande ömsom galet skrikande.

Toppen på den här dagen är att Björn precis åkte iväg och skall spela fotbollsmatch. Härligt med samling kl 13 tycker jag. Man hinner liksom med sååå mycket innan och sååå mycket efter. Man kan också tro att det är en La Liga match i spanska ligan som skall spelas. Men det är bara Malmslätts AIK som skall spela en vanlig seriematch i div 4 som för övrigt inte ens betyder något eftersom de redan gått vidare.

Men jag är inte bitter.

2 kommentarer:

Karolina sa...

Edvin har varit/är lika dan. Dvs. mästare på att hitta ljud i "the most annoying sound in the world"-kategorin. Vad är grejjen? Är det testosteronrelaterat? Den enda trösten när det skär i märgen är att det verkar gå i faser...

Jullan sa...

Säkert något manligt, Polly är nämligen "tyst". Eller åtminstone inte super annoying.

Jag hoppas också att han snart glömmer bort att det är kul.