Gud hör bön

Igår var ingen bra dag. Barnen var rent ut sagt för jävliga och jag hade noll tålamod att pedagogiskt försöka lösa problemen utan satt till slut bara helt apatisk på en stol och lyssnade på Dino när han försökte skrika ur sig sina lungor.

Dagen började med att jag i vanlig ordning kände mig som ett kolli när jag gick upp. Barnen hade sovit ganska bra men båda vaknade kl 5 och var klarvakna. Hurra. Därefter gick det utför. Jag var på dåligt humör, barnen sov inget på förmiddagen för då hade vi BVC tid och när det var dags för lunch vid 11 var Dino verkligen hysterisk. BVC tanten sa att vi i princip "måste" tvinga barnen att få i sig 8 månaders mat, dels för att de skall lära sig tugga och dels för att det är vitaminer och annat i den maten som saknas i annan. (Våra barn vägrar äta hemlagad mat så vi får kämpa med burkmat) Dino skrek och skrek och skrek. När han inte skrek så ägnade han sig åt att spotta ut all mat som kom in i munnen och det lilla han fick ner satte han i halsen så jag ett antal gånger var på väg att vända honom upp och ner för jag trodde han skulle kvävas. Polly behöll åtminstone maten i munnen men henne skall man ju truga så förbannat med för att få henne och äta något alls. Köket såg ut som ett bombnedslag med mat precis överallt, barnens kläder var förstörda och mitt humör farligt nära bristningsgränsen. Att räkna till 10 i det läget hjälper inte.

Därefter följde lite häng med Helena och Cilla och två barn som uppförde sig som änglar - naturligtvis. Vid 17 tiden hade jag mentalt laddat om (trodde jag) för dagens andra måltid med varm mat. För att inte hamna i bråk med Dino direkt så fick han 6-månaders mat och dessutom den stora favoriten - Kalvkött och rotfrukter. Men skulle han äta det? Nej. Gallskrik igen och mer mat utanför än inne i munnen.

Ungefär vid tidpunkten när jag funderade på att seriöst hoppa från fönstret på 6e våningen så ringde Björn och frågade ifall han kunde åka direkt och träna. Nej det kan du inte svarade jag och i samma sekund som han kom innanför dörren tog jag en bok och gick ut, satte mig på en parkbänk och bara njöt av tystnaden och lugnet. Sen kunde jag förstås inte motstå att gå in på Åhléns för lite terapishopping. Kom ut med en korg att ha blöjor i. (??)

Idag har jag förhoppningsvis lite bättre tålamod efter en bra natt med mycket sömn. Jag tänker inte brusa upp. Jag tänker inte lacka ur. Jag tänker inte bry mig ifall det är klabbigt precis överallt. Jag tänker däremot kolla upp det där med hemstädning från någon firma betydligt närmare.