Minus med Linköping

Linköping är inte gjort för barnvagnar. Åtminstone inte tvilling eller syskonvagnar. Vid närmare eftertanke är Linköping inte designat för rullstolsbundna, folk med annat typ av handikapp eller gamla personer. I stort sett alla affärer har åtminstone ett trappsteg för att komma in. Deras hissar är minimala och har ingen automatisk dörröppningsknapp vilket gör att när du väl har lyckats baxa dig in så kommer du knappt ut eftersom du måste försöka skjuta på den tunga hissdörren enbart med hjälp av fronten på vagnen. Sen finns det naturligtvis de affärer som inte har någon hiss alls.

I vårt hus har jag och Björn irriterat ihjäl oss på att det inte finns några elektriska dörröppnare. För att komma ner till garaget måste jag passera 3 dörrar, alla dessa rätt smala och dessutom sådana som öppnas åt olika håll vilket gör att du fastnar mellan två av dem eftersom den ena öppnas inåt och den andra utåt. För att kunna gå och slänga sopor så är enklaste vägen genom 6 dörrar. Vi snackar inte några vanliga garbondörrar här direkt utan stora tunga metalldörrar som inte hjälper till något alls för att öppna sig.

Idag var det folk från HSB samt NCC och inspekterade lägenheten och de saker vi hade att anmärka på. Jag tog då upp detta och frågade om det inte var meningen att man måste ha handikappanpassat och hur de egentligen hade tänkt. Nej handikapp börjar först nästa år och lite subtilt och fint försökte killen på HSB säga att det kostade för mycket (läs vi bor i något slags snålkomplex) så därför var det inte aktuellt. Vad vi kunde göra var att klaga hos styrelsen och lämna in en motion som de sedan kan ta ställning till. Det bor nämligen en handikappad kvinna i en annan trappuppgång men hon fick söka om bidrag från kommunen för att få dörröppnare insatt. Så alla som eventuellt har någon i rullstol som kommer och hälsar på, har varit och storhandlat, har en barnvagn eller kanske bara skall bära in en soffa i sin nya lägenhet - skaffa dörrstoppar. Gärna flera för det lär behövas.