Får man säga att man är trött på sina barn? Det får man säkert inte om man skall vinna priset som världens bästa mamma men nu tävlar jag ju inte i den tävlingen heller.
Tanken med dagen var följande:
- sova till 7.30 som barnen gjorde igår
- äta vid 9 och sedan sova i ca 2h
- hinna till vårdcentralen igen så Polly kunde få andas in lite mer "gas" som gjorde att hon nästan slutade hosta helt. Gärna när de hade drop-in tider.
- hinna laga och äta lunch i lugn och ro
- ha lite eftermiddagsmys och nakenstudio som börjat bli lite utav rutin (För barnen alltså, jag håller mig påklädd)
- äta igen vid 15 och sedan promenera inåt stan och möta upp Björn
Inget av ovanstående har stämt in idag. Vad vi istället har gjort är att ha blivit halvt lomhörda av allt skrik, ätit på diverse olika tider, sovit när vi skall vara vakna och tvärtom, inte kommit iväg till vårdcentralen då ett av barnen lackade ur fullständigt eller tagit oss utanför dörren. Det sistnämnda kan dock fortfarande bli verklighet.
Det här är inget "åh du är så duktig" inlägg. Jag vet att jag är en bra mamma och jag vet att det inte går någon nöd på mina barn. Men jag vill gnälla lite på själva situationen. Det är strålande fint väder ute och här sitter jag klockan 14,24 och har inte ens kommit utanför dörren. SKANDAL!
4 kommentarer:
Absolut får man säga så! Tänk vad folk sa till mig när jag sa att min skrynkliga lilla nyfödda dotter var en liten fuling! *ler* Alla, de flesta bebisar är ju "småfulskrynkliga" och även om hon varit hemskt ful: jag älskade henne från början!
:)
Ja, ibland är de bara så tröttsamma de där små cheferna!
Ja. Man får säga att man är trött på sina barn. I do it in anyway...
Härligt att jag inte är den enda som säger det "förbjudna" ordet. :)
Skicka en kommentar