Imorgon smäller det!

Då är dagen D här, dagen då Björn börjar jobba. Jag har skjutit upp det, han har skjutit upp det men nu är den här. Dags att säga hejdå till gemensam frukost, mysiga långpromenader, hjälp på natten, hjälp med matning och någon att tjata med på dagtid. Det har varit 4 helt fantastiska månader och jag är otroligt tacksam över den tiden. Jag vet inte hur jag skulle fixat att vara ensamma med barnen så länge.

Det känns dock rätt OK att börja vara ensam hemma. Jag är inte orolig i form av att det skall bli jobbigt med barnen. De har börjat bli så pass stora nu att om de skulle skrika fantastiskt mycket samtidigt så går det att ha båda i knät utan att man skall vara rädd över att de bryter nacken. Likadant går det sätta dem i babysittern och ge dem flaskan så de kan äta samtidigt. De börjar kunna hålla sig vakna längre perioder och kan då sysselsätta sig själva i åtminstone 30-40 min i babysittern eller babygymet vilket ger mig lite tid att fixa något annat.

Vad jag däremot är lite orolig över är vad jag skall göra hela dagarna? De är ju fortfarande lite för små för att kunna gå till öppna förskolan och dessutom flyttar vi ju snart ändå så det känns lite meningslöst att gå ut och leta vänner med. Det finns en ganska stor risk att jag kommer hänga i varenda affär som finns och göra mig av med pengar jag inte alls har. Eller så kommer vi bara sitta inomhus och jag kommer bli expert på TV-tablån.

Vad gör man när barnen är för små för att leka men för stora för att bara ligga och sova snällt i flera timmar i vagnen?