onsdag 24 februari 2010

Om vi skall vara riktigt ärliga nu

Det här med barndop. Det är ju faktiskt inte särskilt kul alls. Det är faktiskt en sjukt överskattad händelse som förmodligen endast barnens föräldrar och far/morföräldrar tycker är kul. Det skall lovsjungas i kyrkan, det skall bes böner trots att förmodligen ingen av föräldrarna är särskilt religiösa, det skall serveras dopkaffe och man skall hetsa runt på stan för att köpa den perfekta doppresenten. Att köpa "Mina första barnsånger" eller "Mitt första fotoalbum" är ju inte aktuellt för det vet man att minst 3 andra har köpt i sista minuten också.

Vi har i alla fall beslutat oss för att döpa barnen i en riktig kyrka. Problemet var att i Stockholm var just den kyrkan vi ville ha och den vi tillhör fantastiskt uppbokad så första lediga datumet blev den 22 maj. Ytterliggare ett problem är att vi inte har någon lokal för dopkaffet. Vår tanke är att det skall vara en sån där riktig härlig vårdag med sol och fint väder och att vi därför skall kunna sitta ute och ha lite picknick. Inte så att folk skall ta med egen mat men däremot så tänkte vi att man kan servera lite rosevin, de som har med sig barn kan låta dem springa runt i parken och vi andra kan bara sitta och ta det lite lugnt. Känns inte det lite roligare? Jag skulle vilja ha en massa heliumballonger uppblåsta också men då är väl risken stor att knarkare i parken tar hand om dem. Och vid närmare eftertanke är det ju rätt gott om råttor här uppe också så har vi otur kanske fikat försvinner väldigt fort. Hm.. kanske läge att tänka om.

2 kommentarer:

En som inte fick välja... sa...

Innan ni bestämmer er för att döpa barnen vill jag bara förvissa mig om att ni är medvetna om att det enda det går ut på är att göra dom till medlemmar i svenska kyrkan. Sina namn får dom när ni fyller i blanketten vad dom ska heta.
Det ÄR ju faktiskt riktigt trist med dop och jag tycker nog att man ska få välja själv om man vill vara med i kyrkan eller inte..

Jullan sa...

Bra poäng! Vi har diskuterat det där också men kom fram till att vi (kalla oss snåla) kände att någon måtta får det vara och att de där pengarna man lägger i kyrkoskatt varje år faktiskt skulle spenderas.