Resultatet

Så här hade jag tänkt att dagen skulle gå till och då speciellt matningen av två små bebbar när jag skulle fixa det ensam. Vi skulle ha det trevligt och mysigt innan, dvs jag skulle ha tid att fixa med lite allt möjligt medan de sov och sedan skulle de lugnt och stilla vakna en i taget så jag kunde amma och mata dem i godan ro. Efter det skulle jag hinna med och äta samt ta med dem ut på en promenad innan vi skulle till BVC. Detta var tydligen bara ett drömscenario.

Här är resultatet när terror-twinsen hade varit i farten.
Dino vägrar konstant att sova. Testar babysittern med honom för första gången och han är rätt nöjd - så länge jag gör att den vaggar. Så fort han är still är saker inte lika kul längre. Efter ett tag sprider sig dessutom en odör som bara kan betyda en sak, Dino har avlagt sin dagliga gigantiska bajskorv. Eller koblajja. Efter att jag bytt på honom så börjar det bli dags för matning men helt plötsligt skall den i vanliga fall superhetsiga Dino sova så jag börjar med Polly istället. Det går sådär, hon är precis nyvaken och kan inte riktigt fokusera. Samtidigt bestämmer sig Dino för att vakna ändå och ålar runt som värsta masken i soffan. Här efter går det liksom bara utför. Klämmer i Polly lite ersättning som hon sedan kaskad spyr upp på min axel, ner i tröjan och för säkerhetsskull lite på soffan och hela henne själv. Dino skriker som en stucken gris medan syrran verkar lida av svår andnöd. Får i dem lite mat var så att de är halvnöjda och försöker sedan mata dem lite extra efteråt en och en. Går sådär. Min grönsakssoppa som jag satt på kokning i förebyggande syfte ser mindre aptitlig ut men smakar som tur var rätt OK ändå. Mitt i mellan min mat och försöket att få in vagnen och göra den redo för promenad turas terrorbarnen om att ge ifrån sig krigsvrål. Kanske kände de att mamma var något stressad? Det hela slutar med att vi kommer till BVC med 2 min marginal - och då bor vi 5 min därifrån.

Jag ser verkligen fram emot att spendera ensamtid med de här två i vår. Verkligen.