En av frågorna man kan räkna med att få som gravid från ungefär vem som helst i omgivningen är: Hur mycket har du gått upp i vikt?Precis som om man skulle fråga någon annan det. Tänk dig att du känner någon lite ytligt och tycker att de kanske har lagt på sig en del, skulle du gå fram och fråga exakt hur mycket? Nä precis men när du är gravid så släpper hämningarna för folk totalt. Kända som okända.
Innan jag hann börja gå upp så mycket så läste jag att man under en normal graviditet går upp mellan 10-15kg. Det tyckte jag lät som rätt mycket då. Sen läste jag att med tvillingar så går man vanligtvis upp mellan 15-18 kg. Då satte jag bestämt ned klacken och bestämde mig för att minsann inte gå upp så mycket. Hade jag bara vetat så hade 18 kg varit en dröm för håll i er nu - jag gick nog upp säkert 30-35 kilo. Helt sjukt!
Jag tänker skylla allt på min havandeskapsförgiftning och allt det där förbannade vattnet jag samlade på mig. Grejen är att vi har aldrig haft en våg hemma så jag gick ju och lufsade inte ont anande. Cirka 3-4 veckor innan förlossningen när symptom på havandeskapsförgiftning uppstod så bad min barnmorska mig att väga mig. Innan dess så hade hon inte vägt mig alls under mina besök för jag antog att hon inte tyckte det behövdes. Jag ställer mig på vågen och ser till min fasa att den rusar förbi 70kg, den rusar nästan förbi 80 kg också men stannar till slut på 87. Åttiosjufuckingjävlakilo. Jag kände mig som en av deltagarna i Biggest Loser. Hur hamnade typ 30 kilos övervikt på min kropp? Jag som inte haft någon direkt craving för något och faktiskt fortfarande tog trapporna i tunnelbanan. Men då insåg jag misstaget och såg en liten räddning;
"Men.. jag har ju fortfarande skorna på, jag kanske skall ta av dem så vikten blir mer rättvis?"
Barnmorskan tittar på mina utslitna joggingdojjor som knappt har någon sula kvar.
"Ja.. eller så kan vi ju säga 86 kilo om det känns bättre för dig"
Helt sjukt. Och då var det som sagt var 3-4 veckor kvar till förlossningen så jag hamnade säkert på typ 95 kilo eller något. Som tur var verkar det mesta i viktväg ha varit allt vatten jag samlade på mig, ja och bebisarna då förstås. Och den supersnuskiga moderkakan - shit va äcklig den var. (Råd till alla: Nej man vill inte titta närmare på den ifall någon frågar. ) Nu är det bara typ 8 trivselkilon som finns kvar på kroppen och det är förmodligen resultatet av saker jag har unnat mig. Känns helt OK och jag har ingen stress direkt att få bort dem heller, vi har ju inte direkt kunnat vara ute och gå något när det varit så kallt så de försvinner nog snart hoppas jag.
Men jag tänkte bara förvarna er som kanske inte varit gravida än, både tjejer och killar. Man går upp i vikt, thats it.
3 kommentarer:
Grejen är att du förmodlingen kommer kunna fortsätta unna dig mammaknark (godis och kakor och allt annat med snabb energi), vilket du naturligtvis är värd, och ändå tappa kilo tills du är tillbaka där du började. Eller så blir du ännu smalare. Det verkar nämligen som att amning bränner sjuka mägder energi. Dessutom ligger man ju inte lngre på soffan speciellt ofta nuförtiden...Eller hur? Så det är bara att fortsätta unna dig!
Kram Camilla
Så funkar inte alls amning för mig tyvärr... Låter som en smidig diet annars!
Tror oxå att mammakilona kommer försvinna hyfsat fort. Men jag måste ju fråga hur du känner nu efter ca en månad med knoddsen? Tycker du att du kommit ur "kaoset" (om du nu tycker att det varit ett kaos (!).... Själv upplevde jag kaoset både innaför och utanför kroppen... Men efter nån månad avtog det hos oss. Och vi hade då endast EN bebis, kan inte förställa mig hur det då är med TVÅ första gången. Men vad jag kan utläsa här i bloggen tycker jag du har en helskön inställning till hela grejen. Cool person! Fortsatt lycka till med allt!
Skicka en kommentar