tisdag 24 november 2009

V 33




( Kolla gärna in mina fräcka strumpbyxor i två färger -allt för att förvilla ögat och göra att benen ser mindre ut. Så sålde mamma in det. Jag tycker det lyckas sådär. )

Text från Growing People: Du kan känna din livmoder ungefär 15 cm ovanför din navel.Det är bara en och en halv månad kvar och du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras. Allt ska fixas klart så att du slipper tänka på det sedan. En del kvinnor kan drabbas av separationsångest, hur blir livet utan magen. Det kan vara en tid av mycket känslor. Förväntan, längtan, oro och förvärkar.

- Ok då benar vi upp lite här vad de egentligen säger. Nej jag har ingen städmani - inte på långa vägar. Och det är ju kanske inte mer än en månad kvar för mig, eventuellt ännu mindre. Jag har ingen som helst separationsångest över magen, tvärtom längtar jag till att kunna röra mig helt obehindrat och FAKTISKT kunna dra på mig löparkläder och bara ge mig ut och springa.


Från Vårdguiden, text om Barnet: När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden. Vikt 2 200 gram.

- Våra bebbar vägde 1750g och 1900g förra veckan så jag tvekar på att de gått upp nästan ett halvt kilo var. Även om det skulle förklara en del av min viktuppgång. Vid närmare eftertanke väger nog bebbarna typ 5kg var...


2 kommentarer:

Tina.B sa...

Tycker du är jättefin men tjock?? Isf funkar strumpbyxorna. Jag var som ett hus, eller magen rättare sagt.
Saknade den inte ett skit när den försvann men nu typ 1 år senare kan jag sakna den och vetsakpen av att inte veta vem det var där inne, det har oxå sen charm.
Allt kommer går bra! Kram

Anonym sa...

Galet stor magen e nu, men snart så kommer de två liven ut och då blir det liv i luckan men ingen mage:) Hoppas vi ses på fredag. Kramar Åsa