torsdag 17 september 2009

Hypokondriker

För ca två veckor sedan vaknade jag av att jag hade fantomsmärtor i mitt vänstra ben. På en speciell punkt liksom och det värkte jättemycket. Min första tanke var då att jag måste ha fått en blodpropp. Av någon märklig anledning somnade jag om ändå och sen på morgonen var det onda borta.

I natt vaknade jag av att jag hade ett väldigt tryck över bröstet, det kändes som om jag inte riktigt kunde andas. Min första tanke denna gång var att jag höll på att få en hjärtattack. Efter att ha satt mig upp i sängen lite så försvann det men när jag la mig ner så kom det tillbaka. Även denna gång lyckades jag tydligen somna om för när jag vaknade till igen var det borta.

Min största fråga är egentligen; varför försökte jag så tyst som möjligt bli av med smärtorna istället för att ställa till ett liv och väcka Björn?

2 kommentarer:

Anonym sa...

precis! du missar ju gyllne tillfällen till att bli ömkad och patroniserad...

/D

Jullan sa...

Väck inte den Björn som sover som man brukar säga.. stämmer rätt väl in i verkligheten också. :)