torsdag 7 april 2011

Dagisångest

På måndag börjar inskolningen på dagis. Det kommer nog gå jättebra tror jag, Björn har gjort ett superjobb och haft barnen på öppna förskolan typ 2ggr i veckan medan han har varit hemma så de är ju lite vana vid den typen av miljö. Det är inte heller särskilt ofta de bryr sig om oss utan de kör ett helt eget race.

MEN... ändå. Dagis. Finns det någon som tröstar dem om de slår sig? Håller de koll på att de äter ordentligt? Att inte någon annan ful snorunge bits och rivs?

Och kommer jag och Björn vara föräldrarna som alltid hämtar barnen sist?

Bespara mig gärna skräckhistorier om dagis som glömde barnen på toan och sånt, det vill jag inte veta något om.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Dagis är typ det bästa som hänt oss. Vår lilla tös var typ 15 månader när hon skolades in och nu på typ 6 månader har hon utvecklats i en rasande fart. på morgonen (väääldigt tidigt) sjunger hon hela vägen ner till dagis -dagisss, dagiiis, busa, dagis! Så jag känner att all "ångest" jag hade innan inskolning var helt i onödan. Den nya ångesten är att det känns lite tråkigt att hon hellre är på dagis än hemma! Lycka till.

Fia sa...

Nu har jag ju bara erfarenhet från två dagis, men gud så goa personalen har varit mot barnen. De på småbarnsavdelningen blir nästan som extramammor som kramas och gosar med barnen så mycket de behöver (eller när de är ledsna självklart). Ungarna får gärna sitta i knäet när de vill det osv. Ingen uppställning i raka led alls, vilket var min rädsla innan våra barn skolades in.

De ligger med dem på madrasser på golvet när de ska sova middag, de har stenkoll på om just dina barn har sovit bra, ätit bra, osv. under dagen, de vet precis vilken info en mamma kräver.
Det allra bästa är att de orkar ju leka med dem och låta dem göra allt det där som man inte orkar låta dem göra hemma. Typ pilla på saker och balta med vatten.

Jag är helt övertygad om att Polly och Dino kommer gilla dagis!

Karin sa...

Heey tjejen! Jag kände också lite så innan Lova började. (Vilken morsa gör Inte?!) Vi hälsade på dagiset vi fått en plats på för att känna av det lite. Kändes super direkt! Bara att få träffa personalen en stund och se lokalen kände vi direkt att det här är goa människor! Sedan under inskolningen med gick det super. Det lättar så mkt av ens oro när man får vara med under inskolningen. Givetvis.. Och Om barnen/barnet är glada vill säga och verkar funka bra med de andra ;) Men Lova är sånt charmigt busfrö så det var inge problem. Och precis som aalla säger så utveckals dom i rasande fart efter att ha gått ett par veckor/månader på dagis! herregud vad mycket Lova har utvecklats :D Så fantastiskt! Dom lär sig så mkt av varandra. Dem som kommer som ny lär sig rutinerna och tar efter de andra som redan kan hur det går till där. Lova var också yngst av alla där när hon började så hon har ju tagit efter massor och lärt sig så mkt! Dock blivit (mycket) mer envis men det var inte så oväntat kanske.

Nu jobbar jag ju också själv på förskola/förskolor och har varit runt en del ett tag och gud vad jag älskar det! Har inte varit någon person som jag tyckt varit lite sisådär som personal. men visst finns det väl knäppon här och där men man kan ju inte gå runt och noja sig för allt i livet :/
Nu har jag en halvtidstjänst + lite till på ett ställe med 2-3-åringar. och mer än hälften av kidsen är i grov trots-ålder (!) men ändå är dom helt underbara! Och gud vad mitt tålamod växer ;) kommer ju klara Lovas trots-perioder galant som kommer framöver ;D intalar jag mig själv iaf.. haha.
Men att bara få ha varit under inskolningen med Lova gjorde att jag släppte på alla mina funderingar och oro. Å många jag också stött på utifrån säger väldigt mycket gott om det dagiset hon går på. Känns bra. Hoppas bara inte hon får en period då hon blir ledsen när vi lämnar henne och man själv har skitbråttom till jobbet, fyfan vad jobbigt det måste vara! :/ lär väl hända någon gång i livet. Hittills har hon inte brytt sig alls när vi gått, bara böörnar in och ska leka som en tok. Innan brydde hon sig inte ens heller när vi kom för att hämta, snacka om snopet. haha. men nu skiner hon upp som en sol med armarna i luften och vrålar "MAMMA!!!" med världens smajl! Senast idag. ååh det är sån underbar känsla! =D
Det känns som det mest naturliga nu att hon går på dagis och vi jobbar. DOCK verkar vi vara dom som hämtar sist och hon får flytta över till en annan avd. med äldre. Eller alla barn är på En avd. efter kl 4. men hon verkar inte må dåligt över det direkt, men det känns ju lite sisådär Ändå. Men hur fan kan folk ha råd att jobba så lite och få allt att gå ihop undrar man ju =/

träffa på din mor i lördags med förresten :) Hoppas ni mår bra allihopa! Kikar in här ibland.
Var länge sen!! gaah nu blev det sådär långt igen! haha. kramar

Karin sa...

Heey tjejen! Jag kände också lite så innan Lova började. (Vilken morsa gör Inte?!) Vi hälsade på dagiset vi fått en plats på för att känna av det lite. Kändes super direkt! Bara att få träffa personalen en stund och se lokalen kände vi direkt att det här är goa människor! Sedan under inskolningen med gick det super. Det lättar så mkt av ens oro när man får vara med under inskolningen. Givetvis.. Och Om barnen/barnet är glada vill säga och verkar funka bra med de andra ;) Men Lova är sånt charmigt busfrö så det var inge problem. Och precis som aalla säger så utveckals dom i rasande fart efter att ha gått ett par veckor/månader på dagis! herregud vad mycket Lova har utvecklats :D Så fantastiskt! Dom lär sig så mkt av varandra. Dem som kommer som ny lär sig rutinerna och tar efter de andra som redan kan hur det går till där. Lova var också yngst av alla där när hon började så hon har ju tagit efter massor och lärt sig så mkt! Dock blivit (mycket) mer envis men det var inte så oväntat kanske.

Nu jobbar jag ju också själv på förskola/förskolor och har varit runt en del ett tag och gud vad jag älskar det! Har inte varit någon person som jag tyckt varit lite sisådär som personal. men visst finns det väl knäppon här och där men man kan ju inte gå runt och noja sig för allt i livet :/
Nu har jag en halvtidstjänst + lite till på ett ställe med 2-3-åringar. och mer än hälften av kidsen är i grov trots-ålder (!) men ändå är dom helt underbara! Och gud vad mitt tålamod växer ;) kommer ju klara Lovas trots-perioder galant som kommer framöver ;D intalar jag mig själv iaf.. haha.
Men att bara få ha varit under inskolningen med Lova gjorde att jag släppte på alla mina funderingar och oro. Å många jag också stött på utifrån säger väldigt mycket gott om det dagiset hon går på. Känns bra. Hoppas bara inte hon får en period då hon blir ledsen när vi lämnar henne och man själv har skitbråttom till jobbet, fyfan vad jobbigt det måste vara! :/ lär väl hända någon gång i livet. Hittills har hon inte brytt sig alls när vi gått, bara böörnar in och ska leka som en tok. Innan brydde hon sig inte ens heller när vi kom för att hämta, snacka om snopet. haha. men nu skiner hon upp som en sol med armarna i luften och vrålar "MAMMA!!!" med världens smajl! Senast idag. ååh det är sån underbar känsla! =D
Det känns som det mest naturliga nu att hon går på dagis och vi jobbar. DOCK verkar vi vara dom som hämtar sist och hon får flytta över till en annan avd. med äldre. Eller alla barn är på En avd. efter kl 4. men hon verkar inte må dåligt över det direkt, men det känns ju lite sisådär Ändå. Men hur fan kan folk ha råd att jobba så lite och få allt att gå ihop undrar man ju =/

träffa på din mor i lördags med förresten :) Hoppas ni mår bra allihopa! Kikar in här ibland.
Var länge sen!! gaah nu blev det sådär långt igen! haha. kramar