Det här med föräldrarskap... det är ju inte alltid så lätt. Man har bilden under graviditeten att barnet alltid kommer att göra som man vill. Inget skrik och gnäll, bara goda/glada/runda barn som helst äter med bestick redan från början.
Sen föds dem. Och sen blir de äldre och helt plötsligt inser man att de inte alls är så himla väluppfostrade. Snarare tvärtom. De har ingen som helst lust att lyssna eller göra som mamma och pappa säger. Nähedå här skall det göras tvärtom och helst hela tiden. Och det är väl normalt eller så det skall vara antar jag - MEN det hindrar INTE en ifrån att bli totalt vansinnig i alla fall.
Det jag skulle skriva om var egentligen det här med alla olika teorier som finns för hur man får sitt barn att bli ett snällt barn. Eller ett lyckligt barn. Eller hur barnen får sina föräldrar att bli lyhörda. Det finns ju nämligen ungefär 1000 olika teorier om hur man bör uppfostra sina barn. Det är belöningsmetoden där du undviker att "se" när de gör fel men belönar när de gör rätt. Det är "försöka-se-anledningen-till-varför-de-gör-som-de-gör-metoden, typ att försöka förstå att allt de gör styrs av att de har något behov. Det är Gestapo-metoden. Eller den kanske inte finns, nu hittar jag bara på. Men ni fattar - det finns alldeles för många sätt att uppfostra sina barn.
INGEN nämner dock den mest självklara metoden som alla någon gång testat - inkonsekventmetoden. Det vill säga att vissa saker är okej ibland beroende på hur trött/pigg man är. Den kör jag på ganska ofta. Eller jag försöker ju vara så konsekvent som möjligt men är man dödstrött så orkar man ju inte alltid hålla på. Kan man inte bara få skita i saker ibland? Blir barnen kriminella för det? Och orka hålla på med olika metoder. Jag blir helt matt när jag ser och läser om folk som verkligen verkligen går in för olika metoder och som stångar sig blodiga för att bevisa att just deras "tro" är den enda rätta.
Nä fram för lite veliga föräldrar som kör på en metod ena dagen och en annan.
Och jag hade en poäng med det här inlägget i tanken. Men sen tittade jag på TV lite samtidigt som jag skrev och då försvann den. Men jag orkade inte radera allt.
3 kommentarer:
Hihi du träffar mitt i prick med så många inlägg :)
Det verkar som barnens största uppgift här i livet är att göra livet surt för oss föräldrar. Och det där med att vara konsekvent. Jo de funkar i början på dagen ;) och jag brukar hålla hårt på det när sambon är hemma hehe. Men ibland är man för trött eller bara orkar inte när man sagt nej 362626 ggr och burit bort dem. Då tänker jag att jag blir klar snabbare om de får hålla på några minuter. Men detta får man väl äta upp en dag längre fram kanske. Min förhoppning är att dagis kommer ordna upp det åt oss ;) skämt åsido. Det löser sig nog. Vi tänker nog för mycket. Barn är nog som de alltid varit. När vi växte upp fanns det säkert inga metoder och det blev människor av oss ändå.
Åh någon som förstod! :)
Ja men eller hur, mina föräldrar har nog bara uppfostrat oss med sunt förnuft. Vissa grejer fick man inte göra och så var det bara med det. Och jag har inte hamnat i fängelse eller börjat knarka för det..
Kör på intuition o sunt förnuft!
Jag tror att du kommer att behöva vara mer inkonsekvent än de flesta. Du har ju två små individer som trots att de är födda på samma dag har olika behov..
Förresten, jag minns att det var någon som var helt övertygad om att hon skulle bli Gestapoförälder:-)
Skicka en kommentar