Vi har hela tiden bestämt oss för att INTE plocka bort en massa grejer hemma. Ett nej skall vara ett nej och barnen måste förstå att vissa ställen inte är särskilt lämpliga för hopp och lek. Eller provsmakning.
Nu har vi inte speciellt mycket värdefullt hemma i och för sig. Det är ju mest att man är rädd för att de skall slå sig och göra sig illa som vi valt att plocka bort en del saker. Tex vår stora fina golvkandelaber. Den hade ju kunnat vara lite mysig att ha framme nu när det är mörkt ute och sånt men nej nej, den står i ett hörn i vårt sovrum. Otänd. Sen var det ju det här med allt slags pynt. Det lilla vi har hänger på stadiga 130cm höjd - än så länge utom räckhåll för fyra små knubbiga händer. Sen var det ju garderoben i hallen, där har vi kilat fast skjutdörren till städskrubben med ett paraply. I badrummet sitter mitt morgonrocksskärp fast surrat runt badrumsskåpet. Toalettborsten står inkilad i ett hörn och den superäckliga bajspapperskorgen står som ett stort hinder i mellan. I barnens rum fanns det en gång en fin lampa. I porslin. Den stod i deras fönster och var det ultimata objektet för dem att riva ner. Och till slut, efter många ihärdiga försök så lyckades de. Den lampan var vårt sista försök som föräldrar att ha lite kontroll över vildingarna men vi fick till slut ge oss.
Kiddos vs. Björn/Julia 1-0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar