lördag 5 juni 2010

På plats

Så var vi då framme och nästan uppackade i Linkan. Eller uppackade är vi inte alls. Faktiskt inte på långa vägar men det fungerar ändå att bo utan att bli helt uppgiven. Lägenheten är fantastisk, jag hade i vanlig ordning glömt bort hur den såg ut men den är superfin. För första gången har jag och Björn en lägenhet med ett eget kök fast som ändå har full insyn ut i vardagsrummet. Tidigare har vi bara bott i mer öppna planlösningar men vi insåg att vi kanske borde försöka skapa lite nya rutiner nu kring mattiderna. Att äta framför TVn är inte en av dem sakerna vi tänker behålla.

Barnen har klarat flytten förhållandevis bra måste jag säga. Mycket nya intryck och kanske lite orolig sömn men när väl babysitter och babygym var uppe så körde de på rätt bra. En sak som är bra är att de kommer ha mycket mer nytt folk runt omkring sig och inte bara gamla morsan. En viss Polly har nämligen utvecklat något som närmast kan beskrivas som lätt hat och förakt för andra människor. Hon kan lacka ut på en sekund och ge ifrån sig det värsta av alla krigstjut. Det är INTE ok.

Enda felet med Linkan är väl att solen går upp så tidigt. Vilket den säkert gör överallt annars också men just nu har barnen bestämt sig för att kl 05 är en rätt lagom tid att vakna. Detta trots att vi hållt dem vakna längre än vanligt, de skall liksom bara upp. Igår tog jag morgonpasset, idag tog Björn det och jag fick sova till ljuvliga 7.30. Glöm inte det ni utan barn - alla minuter räknas!

Idag skall vi ta en sväng till färgaffären och kolla in lite tapeter och annat som kanske kan förgylla de vita väggarna. Eller så lägger vi oss bara i en park och myser. Man skall inte stressa så mycket, tänk på att solen kan gå i moln och sen ser vi den inte förrän i typ augusti.

2 kommentarer:

Louise sa...

Njut av livet!

Anonym sa...

Kul att läsa att ni börjar komma i ordning.

Ville bara säga att Lea haft en HAT-mot-alla-utom-mamma-pappa-period i typ 1,5 månad men att det faktiskt verkar ha lagt sig nu. Var skittrist att hon skulle börja darra läpp så fort man träffade någon. Men det går över verkar det :)

kram kram o hälsa Björn

/Åsa