Äntligen medicin

Pollys hosta har ju liksom inte gett med sig alls efter RH-virusets framfart så vi börjar bli lite oroliga för lilla plutten. I måndags var jag på vårdcentralen och fick verkligen tjata mig till att åtminstone låta henne få andas in lite luftrörsvidgande i gasform. Doktorn tyckte inte alls det lät illa om henne trots att hon då andades värre än Darth Vader. Så tre gånger till den här veckan har vi släpat ner hela gänget och andats lite och det är ett projekt i sig måste jag säga...

Så idag samlade jag mod och ilska till mig för att gå ner och skälla mig till lite hostmedicin. Det är konstigt att man skall behöva böna och be för att få lite hjälp inom den här s.k sjukvården. I stort sett varje gång vi har varit i kontakt med någon sjukvård för barnen så har jag känt att de oftast verkar tycka att man är lite lätt överhysterisk och att "allt blir bra om de får dricka lite vatten". Nej allt blir inte bra av att dricka lite vatten och när ens barn har hostat i 5 veckor så känns det som en rätt klen ursäkt. Inte hade man själv tolererat att gå runt i 5 veckor och hosta? Men idag fick vi äntligen lite respons, kanske mycket pga att jag såg ut som sju svåra år när jag gick ner. Jag vägrade sminka mig, satte upp håret i en knut som knappt satt uppe samt mina myskläder och traskade ner. Hon tyckte nog synd om mig så nu har vi fått medicin som skall verka luftrörsvidgande. Hoppas det funkar så lillsessan får sova lite på natten.

Dagens tips: Dress down!