Jag har försökt förtränga att Dagen D snart är här. Dagen när Björn börjar jobba igen och jag kommer att vara ensam med monstren. Jag har skjutit dagen framför mig rätt länge och typ tänkt att "Ja men då är de ju 3½ månad, då kan de ju typ äta själva och kommer sova hela nätterna". Yeah right. Jag kommer vara helt slut. Jag kommer vara en vandrande vålnad som inte får sova på nätterna och framför allt inte på dagarna. Säg hejdå till att kunna duscha, borsta tänderna, äta lagad mat, surfa, sminka sig eller ta en fika. Eller så blir det bara helt underbart med långa promenader i vårsolen, häng på balkongen i eftermiddagssolen och kanske att jag orkar engagera mig i någon mammagrupp och träffa någon som verkar normal, det vill säga någon som kan tänka sig att prata om något annat än bajsblöjjor och mjölkstockning.
Det skall bli spännande.
3 kommentarer:
När är det dags?!
Det kommer säkert gå finfint! Första veckan var pest för min del men nu andra veckan känns det som att jag kommit in i att vara själv. Man blir bättre på att tänka ett steg i förväg, se till att flaskorna står redo, tänkt ut vilka kläder de ska ha på sig, förberett väskan om man går ut...
Lycka till!
PS. Det funkar att duscha med twinsen i varsin babysitter på badrumsgolvet =)Kikar man bara ut i bland så är de än så länge nöjda...
Jag tror att ni kommer att få en jättehärlig vår!!
Nu hade jag ju bara en bebis men jag vet att det var som att komma ut ur tunneln någon gång runt fyra månader.
Helt plötsligt är en långdusch ingen omöjlighet längre. Man kan oftast hitta nån sorts regelbundenhet vad gäller sömn o mat. OCH man kan börja prova puréer-en riktig höjdare!
Det finns hopp Jullan. Tänk om det hade varit oktober nu istället..
Björn börjar jobba 6 april, dvs om 18 dagar. Jag vet inte vem av oss som har mest ångest över det dock.. ;)
Jag ser fram emot att börja med smakportioner, det kommer nog bli en riktig höjdare och förhoppningsvis lite mer mättande också. Och som du säger Anna, det är åtminstone ljusare ute och på väg att bli varmare.
Det finns hopp!
Skicka en kommentar