Så mycket för kalas...

Det blev inte mycket till bilfärd eller kalas igår. Vaknade upp kl 7 och hade fantastiskt ont på en speciell punkt i ryggen. Tog en alvedon och försökte somna om men det kändes verkligen som om att jag dragit på mig en muskelsträckning eller något - vilket naturligtvis är omöjligt med tanke på att jag inte rört mig alls de senaste 2 månaderna. I vilket fall som helst så började vi att försöka göra oss i ordning till hemfärden men efter ett tag kände jag att 8h bilfärd nog inte var riktigt vad jag skulle göra för att bli bättre i ryggen. Smärtan hade dessutom börjat sprida sig till framsidan av magen men enbart på vänster sidan. Ringde till SÖS och de tyckte jag skulle försöka vila lite och sedan höra av mig igen om det var något på gång. Efter typ 4-5 h så hade det inte hänt ett skit utan snarare hade smärtan blivit värre och ingen alvedon i världen verkade kunna stoppa den. Så jag ringde igen och de bad mig komma in.

Väl inne fick jag gå igenom alla de vanliga testen som jag gör varje gång jag är där och de kunde konstatera att det åtminstone inte var något fel på barnen och att det inte var dags att föda. Däremot så tryckte en av läkarna till på den speciella punkten i ryggen och jag trodde jag skulle vika mig helt. Det visade sig att det då var njuren. Så nu går jag och väntar på besked om ifall jag har en urinvägsinfektion eller o jag drabbats av njursten. Inget av det låter särskilt lockande men får jag välja så låter ju alternativ nr 1 åtminstone lite roligare. Har inte haft urinvägsinfektion sen jag var 4 år typ så jag har liksom inget att jämföra med alls. Har fått lite sköna piller med mig hem så nu är allt rätt OK ändå.

Så nä, inget dop på oss. Inget härligt 2 års firande heller direkt. Och nu är jag mest trött på det här och vill att ungarna skall komma ut.