Gamla minnen

Sitter och kollar på fotbollen nu, Sverige - Danmark och just nu står det 1-0 till Danmark. Zlatan ligger bakom precis allt framåt och två mål har blivit bortdömda. Jag har inte riktigt orkat engagera mig utan har gjort lite smaskig lördagsmiddag i form av taccos istället. Enligt Björn skall en viss Micke Nilsson helst stenas offentligt.

Men det jag tänkte på var alla gamla härliga minnen från jag spelade fotboll i Mariebo. Det var tider det.. Stackars stackars Gunnar Ström som skulle agera tränare åt oss, det var ju liksom inte alltid man var intresserad av just själva fotbollen. Det var rätt ofta som vissa hade ont i fötterna, knäna, ryggen eller något annat så fort det stod lite för mycket killar vid sidan av planen.

Några härliga minnen kommer nedan, kanske inte så kul för andra som inte känner till personerna i fråga men ändå..

* Cup-spel i Göteborg
Vi hänger i Angered och spelar någon stor fotbollsturnering med massor av lag. Vi spelar på 7 mannaplan och de har ritat upp en hiskelig massa planer lite kors och tvärs över ett stort fält. I vårt mål står the one and only - Helena Laryd. Men det är knappt, hon anländer nämligen 5 min innan matchen börjar med ett gäng NK-kassar, hon hade liksom lite annat för sig än att värma upp med oss andra. Hon hinner i alla fall till matchen som sätter igång. Runt 20 min in i matchen så blåser domaren i pipa, vi förstår ingenting eftersom det inte var inkast, det är knappast någon som har glidtacklat någon och det hade definitivt inte blivit mål. Vi vänder oss om och ser Laryd stå och dra i målet mot ena hörnflaggan. Domaren frågar henne vänligt men bestämt vad f*n hon håller på med och får till svar;
- Jag kan inte placera mig mitt i målet när det inte är rakt riktat mot deras mål.
Kvar står en mållös domare och vet inte riktigt vad han skall säga. Matchen fortsätter med att vårt mål är flyttat så att det står ca 17m från ena hörnflaggan och med endast 4m till andra.

* Vanlig match mot Gränna
"- Kan någon täcka negern?"
Gunnar Ström, tränare skriker högt och tydligt ut diverse icke-politiskt korrekta uttalandet efter det andra.

* Vanlig match hemma på Mariebovallen
Kommer inte ihåg vilka vi spelade mot och det är egentligen inte viktigt heller. Det sura är att vi glömde berätta den här historian på Sofhias bröllop men därför kommer den här istället.
Som så många andra lag i vår serie så var ingen i vårt lag särskilt intresserade av det här med att nicka bollen. Många av oss tog sats och tänkte att NU JÄVLAR men i sista stunden så lyckades man akta på sig eller på något mirakulöst sätt få upp benet ovanför huvudet och ta ner den på det sättet istället. Eller så missade man bollen helt och hållet. I alla fall så hade vi en hörna emot oss. Hörnor var ju superläskiga för där kom ju alltid bollen farande i luften och man var ju liksom tvungen att rensa på något sätt. Bollen kommer flygande i luften och Sofhia går upp i någon slags höjdduell med någon i det andra laget och får en perfekt nickträff - IN I EGET MÅL. Årets första och enda nick går alltså in i eget mål, en perfekt pannträff rakt upp i krysset. Det värsta efter det här är att Sofhia är skitnöjd över att hon vågade nicka. Lite som han skådespelaren i filmen "Tillsammans" när han applåderar alla som gör mål.


Några roliga minnen tycker jag. Mindre roliga miner från Danmark nu dock där Sverige precis förlorade med 1-0. Men som vanligt kommer väl Lagerbäck köra "Vi spelade väldigt bra och är mycket nöjda." Så skulle Gunnar aldrig ha sagt.