måndag 6 juli 2009

Att gå ut nykter

Det är ju den "kalla verkligheten" jag helt enkelt får vänja mig vid nu ett tag framöver. Än så länge måste jag säga att det har gått rätt bra ändå, vi eller jag har väl inte varit utsatt för särskilt hårda prövningar i och för sig men det kanske kommer. Midsommar var precis hur trevligt som helst och jag inbillar mig själv att jag nog betedde mig eller höll ungefär samma tempo som jag hade gjort om jag hade varit med på alla snapsvisor. Dock har det nog väldigt mycket med sällskapet att göra tror jag.

Det enda jag har känt varit lite jobbigt är just det där att man liksom SKA ha något i handen hela tiden. Man skall ha en flaska eller ett glas, vare sig det är alkohol i eller inte. Det känns så fattigt, tomt och tråkigt på något sätt att stå med armarna i kors och det känns som att alla runt omkring en tycker det också. Efter ett tag var jag dock less på vatten, Loka och alkoholfriadrinkar och framför allt less på att springa på toan konstant så jag vägrade. Det gick ju bra det med!

I helgen var vi som sagt var i Göteborg och mötte upp nästan alla härliga brudar, för till vår förvåning så dök även Tobbe och Anna upp! Vi hade det supermysigt och vädret var verkligen kanon hela lördagen, riktigt svettigt och varmt. Vi hann med att springa på stan en snabbis för att sen möta upp gänget på en härlig takbar på avenyn. Där förvandlades vi alla till blöta fläckar men som tur var hade vi rätt nära till hotellet så vi bara kunde gå hem och duscha innan det var dags för middag. Utgången blev förlagd till något ställe som hette Hamngatan där vi dansade under bar himmel hela natten. Eller nåja fram till typ halv ett i mitt fall sen blev jag akuttrött. Kända personer på plats: Han karate-mannen i "Den rätte för Rosing". Jag och Soffa bestämde oss genast för att vi måste få en bild på honom omedelbart men han spatserade liksom omkring i lokalen hela tiden, vilket förmodligen hade att göra med att han var helt ensam på stället. Helt plötsligt så stod han precis bakom oss och då passar Löwet på att dra tag i honom och säga "hon där vill ha din autograf". Pinsam tystnad uppstod och alla vi tittade i taket och låtsades som något annat.

Nu är det bara en vecka kvar till semester och det skall bli sååå skönt. Ångrar lite att jag inte tog 4 veckor men jag och B tänkte försöka ta oss iväg till NY nu till hösten. Det kanske är sista chansen vi har att kunna åka dit..

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Det kanske är sista chansen vi har att kunna åka dit.."

åhhhh bitttert!!! ;-)

/D

Jullan sa...

Haha ja jag vet. Men kommentaren kom faktiskt från Björn först så han är mest bitter!!