söndag 22 mars 2009

När man tänker för mycket..

Fredagkväll och lördag morgon var väl kanske något av det jobbigaste på länge. Vi har precis lanserat en hemsida åt EA, Electronic Arts, det store spelföretaget och vi skulle försöka göra lite bra PR för det här. Eftersom det är ett amerikanskt bolag är det ju ett gissel att försöka hålla reda på alla deras regler om vad, när och hur man får säga något så det mesta skulle väl egentligen koordineras från vårt NY kontor, vilket jag också fick besked om för ca 2 veckor sedan. Jag hörde inget från dem på cirka en vecka och insåg att om jag skulle få ut några nyheter alls här i Sverige så skulle jag behöva erbjuda någon "exklusiva" nyheter om detta. Jag testade med en kontakt på Dagens Media som genast nappade på erbjudandet under förutsättningen att han fick skriva direkt efter att det släppts live. Jag pratade med producenten i NY och förklarade läget och undrade om vi hade ett fast datum för release, vilket vi då inte hade. Under resten av veckan hade sedan producenten i NY och jag kontakt för att stämma av när det skulle gå live. Jag bad dessutom om bilder på projektet eftersom journalisten även ville ha detta etc. När jag sedan får ett mail på torsdagnatten/fredagmorgon som säger att sajten nu släppts live och att jag kan skicka bilderna till journalisten så tror jag ju då naturligtvis att det är OK att börja göra PR. Allt går fint och artikeln trycks.

16.55 - dvs fem minuter innan jag skall gå hem får jag ett mail där det står att vi inte under några omständigheter får göra någon PR för EA än. Ehhhh.... 17.03 ringer vår jurist från NY och frågar varför Dagens Industri har skrivit om det och vem som har läckt. Ehhh..... Jaha bara att bita i det sura och ringa upp för att bekräfta att det är jag som satt bollen i rullning och att jag trodde att det var OK. Han frågar dock varför jag inte följt proceduren och varför jag inte läst mailet ordentligt som kom för 2 veckor sedan. Han passar dessutom på att nämna att vi faktiskt tappat kunder pga detta tidigare. Jag ber om ursäkt och frågar ifall jag kan göra något åt det hela, men nej jag skulle nog helst hålla mig i utkanten.

Kul avslut på dagen, möter upp Björn men kan av förklarliga skäl inte riktigt koncentrera mig på något. Jag var seriöst helt övertygad om att jag skulle få sparken. Kommer hem och skriver ett mail till juristen och säger att jag tar på mig allt och att jag ber om ursäkt. Passar även på att säga att i fortsättning skall jag alltid dubbelkolla den informationen jag får för att försäkra mig om att det stämmer samt att jag handlat i vad jag trodde var det bästa. Försöker sedan sova men drömmer bara massa konstigt om jobbet. På morgonen vågar jag knappt sätta på datorn för att se ifall någon svarat på mailet eftersom det kan gå åt två håll;
a) Någon har svarat och dumförklarar mig helt och hållet = hela helgen förstörd
b) Ingen har svarat = de hatar mig
Nu hände dock alternativ nummer C ) min högsta chef har svarat och skrivit "Dont worry! Julia, when I heard about this and knew that it was you I was like; its Ok, its Julia and she did it in the best interest of Fi. " typ. Han skrev sedan att han själv gjort samma sak förut med en stor kund och att de blivit vansinniga. Allt var ialfl uppklarat och inga större skador hade skett..

Det kändes bokstavligen som om en sten bara försvann någonstans från bröstet och magen. Om han säger att det är OK så vågar liksom ingen annan skälla heller. Men det var förbannat jobbiga timmar tills jag fick mailet från honom. Hur kommer det sig att vissa bara kan koppla av sånt här så fort de går från jobbet medan andra (läs jag) går och tänker på det konstant?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var väl jävligt klantigt av juristen att köra sin tuffa linje, förmodligen är han så pass underkuvad av sin fru att han tar varje tillfälle i akt att klanka ner på andras missar.

Den känslan känner jag igen, inget roligt, spec om det var fredag kväll.

/dahuang

Jullan sa...

Hehe ja eller av sin pojkvän eftersom jag med nästan 99% säkerhet vet att så är fallet.

Men visst var det onödigt. Nu har jag dock lugnat ner mig lite och är på plats på jobbet för att försöka få lite gjort..