Jag lovar att skärpa mig

Hade en mycket trevlig kväll igår hemma hos Lotta. Temat var "Left-overs" vilket i princip gick ut på att alla fick tömma kylskåpet på vad de hade hemma. Vi lyckades skrapa ihop typ 6 öl av olika märken, 1 grön cider och en halv flaska vitt vin. Lotta kompletterade med några öl och rysk sprit. Agnes hade en halv flaska misstänksam tequila.

Vi snackade ialfl oss igenom hela kvällen och avhandlade diverse ämnen. Naturligtvis kom vi in på gamla spår och pratade skola och mindes första gången jag och Lotta egentligen träffades - vi stod jämte varandra i 8an eller om det var 9an på Luciatåget. Sen hamnade vi i samma klass på gymnasiet och efter det har vi ju i princip varit oskiljaktiga. Dock kom vi, eller kanske mest Lotta, fram till att jag är för jävla taskig och dålig på att visa känslor och sånt. Enligt henne tog det till 3an på gymnasiet innan hon fattade att jag faktiskt tyckte om att hänga med henne. Nu tycker jag ju förstås att hon kanske överdrev lite grann men visst är det så att jag kanske inte alltid säger eller visar supertydligt vad jag tycker och tänker. Till Björns ibland stora förtret..

Jag tror helt enkelt det handlar om att jag själv tror att jag kanske visar det på andra sätt istället för att säga saker rakt ut. Jag är bra på att komma ihåg födelsedagar, jag ringer och småpratar med alla, jag tycker själv att jag är en bra lyssnare, jag hoppas att folk tycker att jag är pålitlig och lätt att öppna sig inför osv. Men bara för att jag tycker att jag är sån så behöver det ju dock inte betyda att alla fattar det. Jag har tex inget stort behov av att umgås med folk varje dag, jag är lite av en ensamvarg och tycker det är rätt gott att bara komma hem efter jobbet och sätta mig framför TV:n, och så har det varit så länge jag kan minnas. Jag har aldrig någonsin efter skolan och sånt hängt särskilt mycket med vänner just bara för att jag hade mina egna små rutiner när jag kom hem. Jag ville titta på mitt tv-program (säkert Ricki Lake eller något annan allmänbildande) och äta mina makaroner med smör. That was it!
Tyvärr är jag nog fortfarande lite sån och trivs ibland rätt bra med att gå omkring lite tyst för mig själv - men det betyder INTE på något sätt att jag tycker mindre om mina vänner, min familj eller andra minst min pojkvän.

Så till alla er som läser och tar åt er; jag älskar er väldigt mycket och jag lovar att bli bättre på att visa och framför allt säga detta!