Vi var och kollade på lägenheter en snabbis i söndags eftersom det har blivit vår nya drog. Eller vår drog är att sitta och titta på hemnet och sen se ifall vi ens har tid att åka och titta. I söndags var vi allafall och tittade på vad som närmast kan beskrivas som ett rivningsprojekt i Aspudden. Väldigt fint område och bra läge på lyan, men jisses ingen hade gjort något med den sen 50-talet - på riktigt. Den såg för jävlig ut. Golvet var vattenskadat, toaletten vågade jag inte ens gå in på och köket var gjort för dvärgar som tydligen alla var på 50-talet.
Grejen är att mr B är ju superhändig så det hade säkert gått att fixa den här lägenheten riktigt bra men orkar man med det? Nä inte jag, jag vet ju själv på vilket "gott" humör jag var under den månaden som vi renoverade. Det tillsammans med att det inom 5 år skulle vara stambyte på lägenheten gjorde att vi la ner projektet. Kul att göra iordning badrummet och sen kommer de och river upp det direkt, eller alternativet att leva i det äckliga och sen få vänta hur länge som helst på att de ska komma.
Dock hade den här lägenheten kunnat vara intressant om utgångspriset hade varit lågt, eller om det inte varit så mycket folk och tittade. Från början låg den på 1,6 och var sist jag kollade uppe på 1,825. Hur tänker folk där? "Skönt att få göra om allt som man själv vill, skitsamma om vi får punga ut ytterliggare 300 000 för att göra det fint" eller vaddå?
Äh jag vill ha något där badrummet är fresh och köket åtminstone känns OK. Eller så vill jag vinna på Lotto så vi kan köpa något och renovera det samtidigt som vi bor kvar i vår lägenhet. Ja så gör vi, det blir bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar