fredag 10 december 2010

Kulingvindar - är det typ som vindstilla eller?

Imorgon skall vi åka båt. Idag säger de något om kulingvindar på nyheterna - det bådar inte så gott eller?

Jag vet exakt vad det är som får mig att må illa på en båt. Naturligtvis att det gungar men framför allt är det att jag förknippar stora båtar med hets, stress, rök, parfymdoft och pölsekorv. Precis så som båten mellan Sverige-Danmark-Tyskland är. När jag var liten bilade vi mycket i Europa och för att lämna vårt lilla sketland var man ju tvungen att ta sig över någonstans med båt. Hets hets hets för att hinna med båten. Hets hets hets för att hinna ur bilen och upp på däck. Hets hets hets för att hinna köpa godis/parfym/wienerbröd/korv på de 15 minuterna det tar att åka över. Och sen hets ner i bilen igen. På den tiden hann jag bli grovt sjösjuk.

För att inte tala om när vi åkte över till London en gång. Tjugofyra-fucking-timmar på en båt. Då hade precis det där åkplåstret som man skulle sätta bakom örat kommit ut vilket jag uppenbarligen blev testkanin för. Jag spydde de tre dagarna vi var i London och passade dessutom på att lägga en rejäl pizza utanför ett av stadens finaste hotell. Oh well you are welcome sir!

Nu har jag dock blivit tipsad om något slags armband som tydligen skall trycka på en speciell punkt så man inte blir dålig? Har ni hört om Sea-band, och i så fall - funkar det? När jag äter såna där vanliga tabletter så blir jag så sjukt trött och dessutom är det ju fest vi skall på och som ni vet så skall man ju helst inte blanda alkohol och tabletter. Då kommer man ju spy ändå.

Jag har dock gjort väldigt klart för Björn att om jag mår dåligt och stannar i hytten så gör han det också. Det blir inget med att det lilla gutefåret får springa omkring ensam på båten utan mig!

torsdag 9 december 2010

Elaka Polly

Bäst just nu - rycka sönder stackars Dinos hår. Han skall vara glad om han ens kommer få se ut som en munk när hon är klar med honom.

Och det värsta är att när man säger åt henne och drar henne därifrån så håller hon på att kissa ner sig av skratt. Funderar på att köpa en vattenpistol och sitta på avstånd och sikta på henne när hon gör något dumt - så som man gör med katter.

Kryssning

I helgen är det tänkt att vi skall på kryssning. Finlandskryssning. Eller Åland om man skall vara tekniskt korrekt. Björns gamla jobbarkompis fyller 30 och har bjudit in till fest på Birka Cruises.

Jag har åkt den båten en gång innan. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva det men ett ord är väl - hillbilly white-trash. Typ. Folk badar i den där snuskiga poolen och tror att de blir bruna av "solararierören" i taket, sitter och trycker i bubbelpoolen i flera timmar trots att det står klart och tydligt att den rengörs var 30e minut, folk som hänger i vinbuffébaren trots att det luktar jäst om allt vin, alla som hoppar runt och spelar luftgitarr och diverse andra instrument så fort det börjar spelas musik. Bäst är dagen efter när även de mest tondöva skall upp och sjunga karaoke.

Men det skall bli kul ändå. Så länge det inte blåser upp till storm - jag är som bekant sjösjuk.

Och i övrigt har jag ett meddelande till mamma och pappa - våra barn vaknar numera okristligt tidigt på morgonen/natten igen. Passa på att sov de här två dagarna som är kvar.

Kryssningsfolk

onsdag 8 december 2010

Hipp hipp hurra!

Det blev inget sova räv idag för barnen. De skippade den delen och gick rakt på "nu skriker vi ihjäl oss istället" kl 05. Kul. Men idag är dagen då de bestämde sig för att titta ut. Känns helt sjukt att det redan gått ett år..

Tänk vad osäker och rädd man var i början. De var ju så små. Och alla praktiska frågor som man undrade över - är maten för varm? Kanske för kall? Skall de verkligen sova i sängen på det sättet? Är vattnet i badet för varmt? Vad händer om det är 2 grader för kallt? Hur känns det om blöjan är full eller precis ny? Är det säkert att man inte bryter armen på dem när man tar på bodyn? Är det för kallt för att gå ut? Skall de sova så här mycket/lite? Och vad händer egentligen om man inte håller i nacken ordentligt?

Numera är jag lite mer cool. Jag litar på mina barn och jag hoppas att de litar på mig, och Björn med förstås. De säger till om det är något - då har man lite olika alternativ att välja på och oftast blir det då bra. Jag är så stolt över våra barn som står ut med de mesta jag och Björn hittar på. De är oftast nyfikna på folk och bryr sig inte nämnvärt ifall det kommer folk hem till oss eller att någon annan stoppar in mat i deras mun. De hänger glatt med i bilen vart vi än ska och det har visat sig att det går fantastiskt bra att lämna bort dem över en natt eller två också.

Och sen är jag superstolt över mig och Björn som rott det här i land. Inget facit utan bara på magkänsla och så som vi känt varit rätt - utan att döda varandra en endaste gång. Hurra för oss men naturligtvis mest hurra för barnen!

tisdag 7 december 2010

Sist på bollen

Alltså jag vet inte.. är inte det här lite för mycket? Ungen har förmodligen en garderob som motsvarar en årslön för en normal arbetare.

Idag verkar för övrigt vara dagen då jag länkar. Något annat jag skall länka till?

A trip down memory lane

Hörrni imorgon är det 1 år sen knoddarna föddes - 1 år!! Tiden springer iväg. Jag trodde att 1-åringar kunde gå och tala någorlunda förståeligt men så är ju uppenbarligen inte fallet. Vissa antydningar till mamma kan urskiljas. Pappa ibland också men det är kan lika gärna vara lampa. Som de fantastiska föräldrarna vi är har vi inte köpt en enda present till barnen än. Vi har inte hunnit. Det är ju inte direkt så att de kommer ligga och sova räv imorgon i spänd förväntan ändå..

Men i alla fall - läste igenom lite inlägg från förr i tiden, från det att vi fick reda på att vi var gravida. Och sen var det ju det där med att det var två. För att inte tala om diverse rätt arga inlägg när jag var trött på folk. Eller när jag hatade Robert Perlskog. Eller när jag och dunken hängde på SÖS varannan dag. Icke att förglömma - förlossningshistorian. Bajsfester och skrikfester. Busungar och sömnbrist och diverse andra inlägg som ni kan läsa om igen ifall ni har lite tid över att slå ihjäl!

Äntligen tid för mig själv

I 2½ dag har det varit fullt upp här hemma. Det har varit allt från hela min familj, vilket visserligen inte är mer än 6 personer, till Björns föräldrar med vän, samt bara Björns mamma som stannade kvar i 2 dagar. Med andra ord har jag inte haft en stund för mig själv som jag börjat vänja mig med vid det här laget. Jag behöver den där timman på eftermiddagen när barnen sover. Jag behöver den lilla tiden på morgonen när jag hinner röja undan, äta frukost och duscha. Jag behöver framför allt tystnad och bara vara för mig själv. Så kul är jag. Inget ont om Björns mamma men det är skönt att vara ensam nu när hon åkt. (Vilket jag förmodligen tyckt om mina egna föräldrar också)

Nu skall jag bara vila och ta det lugnt i 1h till. Sen vaknar monstrena och då är det jag som ensam har dem hela kvällen då Björn lyckats snika sig till något julbord med en kund i Norrköping. Klart den lille mannen skall få äta lite julmat. Själv kör jag en slät tallrik fil.

söndag 5 december 2010

Kalajs

Idag har vi haft det första kalaset för bebisarna någonsin. Eller man kallar det kanske inte för bebisar längre. Vad säger man? Små människor? I vilket fall som helst så gav mina bakansträngningar resultat - bullarna älskades, kokostopparna slukades, chokladbollarna gick åt, pepparkakorna åts det väl sådär av och Björns saffranspannkaka gick i vanlig ordning först.

Barnen blev överösta med presenter och framför allt en helt ny garderob. Tror jag räknade till 6 par byxor, 3 klänningar, 7 tröjor, 3 koftor, strumpor och strumpbyxor, samt 2 kanonfina jackor. Mycket välbehövligt då allt vi har i dagsläget börjar bli för smått. Man kan tro att vi ger dem någon slags genmanipulerad mat med tanke på att de i princip hoppade över storlek 74 helt och hållet.

Nu har vi svärmor på besök fram till tisdag och eftersom jag vill upprätthålla min nyblivna status som praktisk och huslig kvinna till Björn är det väl bäst att jag inte ägnar halva dagen imorgon åt att blogga och surfa på andra tonårsbloggar....

lördag 4 december 2010

We go way back

Jag brukar ofta säga till Björn när vi får höra att folk skall ha barn/flyttat ihop/köpt hus (eller gjort andra mogna saker) att "Men gud - dem har väl inte varit ihop så länge?".

Imorgon har jag och Björn varit tillsammans i tre år. Själva har vi ju bara hunnit med följande;
- flyttat 4 ggr
- köpt 3 lägenheter (första var en hyresrätt och första lägenhetsköpet var jag ju faktiskt inte med på om jag skall vara ärlig)
- förlovat oss
- varit gravida i nästan 9 månader
- och numera lyckats hålla liv i två små bebisar i nästan 1 år

Man kan säga att jag kanske skall sluta kasta sten i glashus.

fredag 3 december 2010

När vi blir rika..

Jag och Björn brukar alltid säga "Ja men när vi blir riktigt rika så kan vi ju..." och sen följer en hel radda av osammanhängande och osannolika köp och projekt.

Det brukar börja med "då köper vi ett riktigt stort fint hus vid kusten på Gotland". Sen brukar jag fantisera att vi har ännu lite mer pengar och tänker - varför nöja oss med Gotland, lets buy a penthouse in New York.

Just nu funderar jag dock mest på om vi inte skulle ta och köpa ett hus någonstans där det aldrig blir kallare än +15 grader. Idag är det visserligen "bara" -7 här i Linkan så jag skall faktiskt ta med barnen ut en sväng. (Misstänker att en del av gnälligheten har med att göra att de är trött på att inte få frisk luft) Men det hade ju inte varit fel att ALLTID kunna gå i enbart t-shirt eller en tunn kofta på sin höjd. Därför börjar jag fundera på vilket land som passar in men som ändå inte ligger för långt från Svedala. Man vill ju kunna ta sig hem smidigt liksom. Och sen får det inte vara något U-land heller, jag vill kunna duscha och äta som vanligt, helst utan att bli ihjäl stucken av en skorpion. Har ni några tips?

Eller har ni några andra bra tips på vad man kan spendera pengar på? Sen när vi väl har dem vill säga. Vi har nämligen siktet inställt på att bli snuskigt rika någon dag.

Mannen på bilden har inget att göra med vår dröm att flytta utomlands.

1-års trots - finns det?

Det är 5 dagar kvar till att barnen fyller 1 år. Detta verkar de fira med att tjura ihop för minsta lilla sak. Är det någon form av 1-års trots?

Tillåt mig skriftligt demonstrera vad jag menar.

  • Polly får inte klättra upp i knät när jag samtidigt försöker klä på Dino. Störtbölning börjar och slutar inte förrän 10 min senare när hon märker att det inte fungerar. Den börjar strax därefter igen för då måste jag torka av allt snor och annat som kommit fram under hennes lilla opera.
  • Dino blir för 78e gången bortlyft från soffan där han står upp, hoppar och dessutom misshandlar datorn grovt. Den lilla pojken blir stel som en pinne och gallskriker tills det att jag släpper ner honom på golvet. Då ligger han fortfarande som en pinne tills han kommer på att han kan röra sig.
  • Båda två blir totalt vansinniga i samma sekund som man släpar bort dem från kylskåpet då de stått och botaniserat i ca 3-4 min.
  • Båda två kan börja lipa på exakt en millisekund för att senare skratta som om inget har hänt.


Är det bara att bita ihop och ta striden eller? Igår var de väldigt billiga på Blocket skall jag säga. Idag hoppas jag att mitt tålamod åtminstone räcker fram till lunch.

torsdag 2 december 2010

Pat a cake

Officiella gnälldagen

Igår var det AIDS dagen. Idag har Polly bestämt att det är Gnäll Dagen. Tårarna sprutar som två fontäner och snoret slutar aldrig rinna på den unga damen idag. Dino leker snällt på i godan ro för sig själv men Polly skulle nog helst vilja krypa in i min mage igen. Väldigt klängig och väldigt annoying.

Just nu pågår en tävling oss i mellan. Jag ignorerar henne för fullt och hon sitter och skriker i mitt öra. Vi får se vem som ger upp först.

Död åt HSB

Vårt element i vardagsrummet har varit lite konstigt på sistone. Det har kommit en massa kalluft ifrån det, typ underifrån, som i sin tur gjort att golvet har varit svinkallt två meter runt omkring. Eftersom barnen är där och kryper är det ju inte heller så konstigt att de blir förkylda.

Under hela tiden har dock själva elementet fungerat. I måndags slutade det helt plötsligt och blev kallare och kallare. I tisdagsmorse ringde jag till HSB felanmälan och sa att det var ganska brådskande då vi har små barn.

Idag är det torsdag. Vi har inte hört ett skit från någon. Jag ringer igen och förklarar att jag redan ringt och anmält en gång men att de nu verkligen skulle behöva komma hit eftersom det är kallt.

"-Då gör jag en ny felanmälan så skall vi se om de kanske kan komma lite fortare."

Eh.. så ju fler anmälningar man gör desto mer brådskande blir det? För i så fall kanske jag kan lägga ut deras nummer här så kan ni alla hjälpa till och ringa och anmäla att det är svinkallt i ett vardagsrum på Ågatan 26 i Linköping.

Edit: De har nu varit här. Tydligen har inte vårt element varit påkopplat. Alls. Tyckte väl att det varit lite väl kallt i vardagsrummet jämfört med de andra rummen.

onsdag 1 december 2010

Det är dyrt med barn

December är en dum månad. Innan låg januari högst upp på shit-list men jag tror jag ändrar mig till december numera. Barn som fyller år, julaftnar, nyårsaftnar och dessutom årsdagar för mig och Björn som skall firas. Pengar rinner igenom händerna på mig vilket oftast brukar kännas fantastiskt bra men det kanske var innan man gick på en halvkass mammapenning. Vet ni förresten att som tvillingföräldrar får man inte dubbelt så mycket pengar som alla verkar tro. Man får inte dubbelt så mycket dagar heller. Vad man däremot får är ett flerbarnstillägg på 100kr. Whopeti-fucking-do.

I vilket fall som helst så sken helt plötsligt en strimma sol in och jag såg en utgift som för en gångs skull inte blev dubbel - julkort och födelsedagsannons i tidningen. Äntligen - här tjänar vi ju nästan in pengar istället eftersom barnen snällt får samsas om samma bild i både tidning och på kort.

Nu är det ju dock så att man helt plötsligt känner att man måste skicka till hela världen så fort man fått barn. Förrförra året tror jag att jag skickade iväg exakt 5 julkort och det var verkligen bara till de absolut närmast sörjande. I år fick jag ihop en fin lista på 18 personer. Björn (som alltid skall vara värst) fick ihop 28. Men sen har han ju större släkt än en pakistansk familj också. Så när vi väl räknar samman allt och kommer på att det kanske är bra om det klistras på frimärken också så vart det ju en liten nätt summa på nästan 500:-. De som inte har uppe vårt kort året om kommer strypas.

Sen var det ju det här med JP. Jönköpings Posten. Den enda tidningen som vägrar skaffa nätbilaga. Den enda tidningen som man behöver ett helt frukostbord ensam för att få plats och veckla upp den. Den enda tidningen som kan fylla 3 sidor om att det inte hänt någonting i Vaggeryd och Skillingaryd. Den tidningen ja. Där kostar det ju naturligtvis också att slänga in barnen på en födelsedagsannons. Tvåhundrakronor för 6 rader. Men vad gör man inte för mamma och pappa.

Nu låter jag som en snål smålänning. Det är jag inte. Men skaffa inte barn om du inte är miljonär. Eller tvinga dem åtminstone att äta hemlagad mat.


Den här bilden blev det inte heller.