Yummie

Jag gjorde två koppar te. Den högra är till Björn, något vanligt te med lite mjölk i. Den vänstra är till mig. Tvärtemot vad man kan tro så är det inte en kopp mensblod utan något jordgubbste. Ser otroligt inbjudande ut.

Den där extra timman...

Hand upp alla som fick avnjuta den? Eller nej förresten, jag vill inte veta.

Vi hade fullt sjå med att hålla barnen vakna en extra timma. Klockan tio i sju var barnen gnälliga och ville gå och lägga sig men vi kämpade på och höll dem vakna till strax efter åtta. Som tur var kom Emil och Frida precis lagom till att de verkligen skulle dra igång det stora gnällkalaset. Istället blev det en rätt kul timma med två människor som faktiskt lekte och bar på dem hela tiden. Tack för det!

Efter att vaknat någon gång under natten så var båda i farten tjugo i fem. Fast då var ju klockan "egentligen" tjugo i sex så jag kände att det kunde vara OK för dem att få äta då. Efter det var det rajraj i ca 1h innan de kunde tänka sig att somna om lite till. Klockan 7 var det definitivt stopp och då knackade jag en trött Björn på axeln och bad att få bli avbytt.

Så summa summarum, någon extra timme såg vi inte röken av men vi fick båda lite välbehövlig sömn på eftermiddagen när barnen sov. Inför nästa tidsomställning kommer jag att lära mig följande läxa : SKAFFA BARNVAKT! På så sätt kanske man kan få ta del av det där spektaklet.

Gröt och välling

Question:

Är det sant att man bara kan ge gröt och välling tre gånger per dag? Det säger vår BVC-tant och hänvisar till att det blir för mycket för barnens magar annars. Är det någon annan som har hört det? Vi har nämligen vänner i Stockholm som aldrig har hört talas om detta och som ger sin son välling oftare än så och han verkar ju må hur bra som helst.

Vårt schema ser nämligen ut så här nu:

08.00 Gröt

Massa annan mat

19.00 Välling

22.30 Välling

Vi skulle dock vilja byta ut 05-06 målet till välling istället för mjölk och hoppas på att de somnar om och sover lite längre då, men samtidigt känns det lite tunt med enbart yoghurt och macka till frukost för dem. Särskilt med tanke på att hälften av mackan hamnar utanför.

Idag fick de välling vid 05.30 OCH gröt. Vi väntar nu med spänning på att se vad som händer.

Egenlagad mat part 23

Så fort jag och Björn sätter oss ner och äter något så har vi två barn som agerar snikna gathundar i närheten. De ska - kräver - att få smaka på vad vi stoppar i oss. Därför har vi nu en ny plan. Vi skall sitta och äta vår mat, men även ha mat till dem på vår tallrik. De kommer vilja smaka och vi kommer skeppa i dem "riktig" mat. De kommer inte fatta vad som hände utan rätt som det är de mätta och har fått i sig sin dagliga ranson av osaltad mat.

De kommer bli så ägda.

Ett ganska djupt inlägg

Och där kom det. Inlägg nr 1000. Min så kallade Grand Finale. Fast det vet ni ju alla att det inte kommer bli. Jag kan ju inte hålla käften och eftersom jag inte får så mycket i utbyte i mina diskussioner med Polly och Dino behöver det ventileras på andra ställen. Alltså här. Sorry - but youre stuck with me...

Jag håller på och läser "Eat, Pray, Love" just nu, fast på svenska. Det är något behagligt med den boken som jag inte riktigt kan sätta ord på. Vi kan först och främst fastställa att jag är INGEN djup människa. Ser jag en sten så är det en sten och inget annat. En sten är en sten är en sten liksom. Blåser det kallt så reflekterar jag över att jag fryser och att det är kallt men jag ser det inte som något djupare tecken på att det blåser av någon speciell anledning. Jag gjorde ett test ganska nyligen, ett slags personlighetstest om hur man fungerar i arbetslivet. Det fick mig att inse att jag inte har något som helst till övers för folk som bara fladdrar omkring, försöker driva fram saker som är helt uppåt väggarna (enligt mig) och dessutom blir jag tydligen nervös över när folk försöker hitta på egna regler och inte gör som det är tänkt att man skall göra. Man kan väl säga att jag kanske är lite lite byråkratisk på något sätt. Eller så kanske jag bara står med båda fötterna på jorden? Jag vill gärna tro att det bor ett lugn och trygghet i mig som gör att jag inte behöver analysera och fundera över saker så mycket. Dock har jag en sneaky suspicion om att jag mest är bekväm och lat och inte riktigt orkar känna efter.

I vilket fall som helst så läser jag boken och får ett otroligt sug efter att lära mig Italienska. Jag funderar över ifall jag inte skall ta och utveckla min djupa sida och kanske börja med någon slags yoga. Kanske är det nu som mest jag behöver lite frid i mitt sinne. Jag har inte kommit till delen när hon är i Indonesien än men om det är så att hon blir elefantskötare där så kan jag ge mig fan på att jag blir sugen på det också.

Sen läser jag underbara Mias blogg. Hon skulle kunna få bli min guru. Jag längtar efter till att hela brudgänget skall se henne här i Linköping om 3 veckor. Jag läste boken och skrattade och kände verkligen med henne. På vissa delar är hon inte alls rolig utan fullständigt allvarlig och på något sätt känner man med henne då också. Eller så kanske det är som hon själv skriver i sin blogg;

"Och det viktigaste: Innerligt tack för allt fint ni skriver. Jag kan omöjligtvis och ska inte ta åt mig allt. Och ni förstår väl att det mesta handlar om er själva. Att jag är en spegelbild. Att det är kärleken för er själva som syns. Blinkar till. Berör."

Ja kanske är det så. Kanske skall jag ägna den här dagen åt att göra något viktigt eller så kanske jag skall gå runt och fundera över vad som egentligen är viktig. Detta blev ett mycket märkligt inlägg som inte har något som helst sammanhang och framför allt blev det inte något "hipp hipp hurra för tusen inlägg" inlägg. Men vad förväntar ni er egentligen av någon som satt vaken med två skrikiga barn mellan 03.50 och 05.20? Nä precis.

Vardagsmat

Jag är så trött på att äta hämtmat till lunch. Jag är trött på thaimat och sallader. Jag är trött på att äta en trött omelett hemma. Jag behöver tips och inspiration på snabb och smidig vardagsmat som går att laga samtidigt som man skall hålla åtminstone två ögon på två små vildingar. Gärna också mat som faktiskt smakar okej att frysa in och tina upp vid annat tillfälle.

En gång för längesedan köpte jag nästan ett kilo högrev. Jag tänkte då, har jag för mig, att detta var steget till mitt nya husmoderliga liv. Sen låg den i frysen i ungefär 3 månader tills jag i lördags plockade fram den och bestämde att söndagen skulle bli dagen då jag slängde ihop något med hjälp av köttabiten. Söndagen kom och jag tänkte mig någon slags gryta. Björn tänkte mer en hel stek och var inte särskilt het på att slica upp köttbiten. Det blev någon slags kompromiss med alldeles för stora bitar tillsammans med en sån där färdig creme fraiche röra. Jag åt potatisen. Björn kämpade i sig och försökte hålla god min och säga att det var gott. Jag tjurade för att jag ensam blev ansvarig för att styra upp en söndagsmiddag trots att jag i det närmaste är vegetarian.

Nu vill jag alltså inget göra om det misstaget igen. Idag skall jag spexa till det med Biff Stroganoff tänkte jag. Jag hoppas på att det blir åtminstone 4 lådor av det så jag slipper bry mig resten av veckan.

Nya karaktärer

Säg hej till de senaste karaktärerna i Barbapapafamiljen - Barba Skrik och Barba Strejk!

Doe's and dont

Idag gjorde vi premiär på Öppna förskolan för 0-5 åringar. Det betyder att det inte enbart är små halvt lealösa bebisar på plats utan också deras storsyskon. Deras annoying storsyskon. Rätta mig här nu för jag fattar ju inte sånt här men är det OK att en unge går fram och börjar spela på gitarren samtidigt som den kristna tanten försöker spela en sång? Och framför allt - är det OK att mamman till barnet (som inte verkade ha något mindre barn med sig) bara sitter och skrattar och applåderar? Nänänä tycker jag. Där kommer min gestapo ådra fram och jag tycker minsann att barnet kanske kan hålla sig på lite avstånd åtminstone till sången är slut.

Detta och andra episoder som "åh-va-sött-att-mitt-barn-kommer-och-klappar-ditt-barn-jättehårt-på-huvudet" eller "det-gör-inte-så-mycket-att-mitt-supersnoriga-barn-äter-på-precis-alla-leksaker" verkar vara hur vanligt som helst för ingen annan höjde ett ögonbryn. Utom jag. Och Dino. Han var inte heller helt bekväm med alla närgångna bebisar och parkerade helt sonika så högt uppkrupen i mitt knä han kunde komma. Sen satt han där och kastade ilskna blickar på alla som kom för nära.

Men sen, när jag packade ihop mitt och skulle gå INNAN fikan så fick jag minsann både två och tre blickar efter mig.

Jag måste lära mig do's and don't på öppna förskolan.

Medelbetyg

Barnen får stora A för att ha sovit till 05 utan något som helst uppehåll. Dock får de ett D- för att vägra somna om efter kl 5. Medelbetyget blir alltså ett C.

Hur funkar det här med att man håller uppe dem lite senare och så sover de längre? Har hört det från en del att det skall funka men går man tillbaka sen till att lägga dem tidigt ändå eller måste man fortsätta ha dem uppe sent? Jag kan känna lite att den tiden man får på kvällen när de sover är otroligt mycket värd. Sista timman innan läggning är ju kanske inte den roligaste liksom.

Idag väntar för övrigt IKEA. Det kan gå hur som helst.

Mexican Nanny

Min f.d arbetskollega Priscilla har planer på att komma till Sverige och framför allt Linköping för att hälsa på. Först var jag väl inte helt tänd på den idéen men nu har jag ändrat mig. Tänk 3 dagar med långa härliga sovmornar, inget kriga med barnen när det är läggdags och inget kladd efter att de har ätit. Det får min nya Mexican Nanny ta hand om. Det blir perfekt. Och så kanske hon kan kocka ihop lite spicy mat åt Björn också. Det kommer bli så himla bra. Hon säger att hon vill komma hit för att umgås och då skall hon minsann få umgås också!

Utöver det vore det ju kanske bra för mig att få prata lite engelska igen. Från att ha haft både skriftliga och muntliga konversationer på engelska i mer än 1½ år har jag nu gått över till att snacka någon slags svennebanan engelska där det mixas med diverse olika dialekter och dessutom blandas in ord som jag inte ens är säker på existerar.

Och för att hylla det spansktalande folket tänker jag nu ta en siesta.

Bullrig miljö

Min gamla klasskompis Camilla hade lagt upp följande klipp på sitt Facebook konto. Detta är ju ett fantastiskt klipp som tåls att ses om och om igen.

Nä nu går det överstyr med ungdomen

OK först och främst - ja jag har alldeles för mycket fritid och nej jag läser kanske inte de här bloggarna för att jag tycker de är så fantastiskt välskrivna. Jag läser dem för att jag har tid och möjlighet. (Barnen sover och blir ej negligerade)

Har ni sett Kungarna av Tylösand på 5:an? Har ni sett Nemo, killen som ligger med allt och alla i varje program? Sen finns det även en annan mupp där, Jockiboi kallas han. Han spyr mest hela tiden och när han inte gör det är han bara allmänt äckligt. De här två små pojkarna har startat varsin blogg. Ett omtalat klipp på Magnus Hedman på efterfest i Gislaved dök bland annat upp på en av dem i helgen men har nu tagits bort.

Men det var inte dit jag skulle komma heller. Såg ni "Den rätte för Rosing" när det gick på TV? Känner ni igen Hugo, den 19åriga killen som hon valde som sin framtida partner? Han har också en blogg. Han och hans tjej, Paulina har varit ett så kallat "hett par" i bloggvärlden en längre tid. But not anymore...

Och de här länkarna är alltså bara för dem som har ett par minuter och slå ihjäl och som vill ha en lektion i hur bloggvärlden numera verkar fungera.

Läs dem i turordning uppifrån och ner:

Jockiboi - Inlägget som startade allt
Paulina - Respons på ovan
Hugo - Besviken kille

Vem behöver se Days of Our lives på Tv efter att ha gått igenom det här?

Fingers crossed

Jag har medvetet inte sagt något om detta eftersom det i vanlig ordning kommer betyda att förtrollningen bryts. Men nu har barnen 3 (!!!!) nätter i rad sovit non-stop från 19.30-05.30, och idag toppade de till och med ända fram till 06. Nu har jag visserligen varit uppe och petat in lite nappar och sånt men det har varit max 5 min av natten. Kan det vara så att förra veckans sura slit med förkylningar och uppesittarnätter har tagit ut sin rätt? Är de kanske uppfostrade utan att jag märkt av det själv, för min plan var nämligen att verkligen bråka med dem den här veckan.

Nu är ju 06 fortfarande okristligt tidigt men det betyder att jag får ca 6-7h sömn varje natt och följaktligen känner jag mig superpigg. Dock verkar det inte ha någon som helst inverkan på min lust att gå ut och gå på morgonen. Särskilt inte när jag såg att det var -1 grad ute. Minusgrader!! Gott folk, det verkar som att ni återvinner lite väl mycket nu. Sluta upp med det så vi kan få det lite varmare här.

Jag vill också!

Jag vill också vara så här pysslig. Jag vill med se projekt och lösningar i minsta lilla snöre men nej nej, här köps allt färdigt. Är det inte färdigt att använda direkt så är det inte något för mig. Vi har dock varit lite spejsiga och klätt in 3 tavlor i tyg åt barnen. Dem har bara inte kommit upp på väggen än. Och sen har vi ju planer på att göra ett fantastiskt mysigt och lyxigt sovrum till oss men det har vi inte heller hunnit med riktigt än. Sen var det ju det där med att skicka ut tackkort från namngivningen som ägde rum i MAJ. Min plan är också att framkalla lite fina bilder på barnen och skicka till deras gudföräldrar.

Men istället sitter jag här och surfar runt på diverse bloggar, kollar Facebook och är allmänt oinspirerad för alla. Inklusive mina barn. Tur att de är två så de kan leka med varandra.

Dinos dag

I natt sov Dino till kl 04. Sen vaknade han och trodde att han var hungrig. Det tyckte inte hans mamma som fick honom på andra tankar och efter 5 min sussade han sött igen. Vid halv sex vaknar båda och då fick jag väl ändå ge dem godkänt att äta lite så då blev det lite mjölk till dem. Därefter var det ju lögn att få dem och somna om och hade det inte varit för att jag har legat och snorat och kämpat för att inte använda nässpray under natten så hade jag kanske till och med varit väldigt utvilad.

Tidigare idag hade vi ett återbesök på BVC med Dino. Sist vi var där var de nämligen lite oroliga då hans huvudomfång hade växt lite väl mycket. Nu vill jag inte veta av något skratt eller dumma kommentarer för jag är övertygad om att han har en hjärntumör eller något så det är endast jag och Björn som får skämta om det här. Vi var i alla fall där igen men läkaren kunde inte känna något speciellt så förhoppningsvis har han bara "turen" att ärva från Nero-genen vilket tyvärr innebär stort huvud. Jag har ett jättestort huvud även om det kanske inte syns men när det gäller kepsar, ridhjälmar och studentmössor har jag alltid fått ta största storleken. Men sen är jag ju lite smartare än de flesta också.

När vi kom hem från BVC upptäckte jag att Dino har fått sin första tand. En framtand!! Lilla plutten har blivit stor och börjar få tänder. Snart kommer han komma hem med alldeles för stora fötter, röst som spricker och mopeddoft i alla kläder. Jag vet inte vad som är värst, det eller att inte fått sova ordentligt på 10 månader.

Skröna av en tjockis?

Alltså hur är det, väger muskler mer än fett eller? Det är ju något man har fått höra i hela sitt liv men sen såg jag på Biggest Loser där Jillian sa att det bara var en dum ursäkt någon kommit på för att förklara att det stod ett högre tal på vågen än man tänkt sig.

Det går faktiskt förvånansvärt bra med min träning. Jag har lyckats ta mig iväg 3ggr i veckan till gymet och väl på plats så kör jag faktiskt rätt bra. Jag blir supersvettig och andfådd samt att jag faktiskt lyckats få lite träningsvärk i magen vilket får tolkas som mycket positivt - det finns alltså muskler kvar någonstans där inne.

Tyvärr har de små snorisarna smittat ner sina föräldrar helt också. Jag har kört med min bästa nässpray i 10 dagar nu vilket betyder att jag måste sluta idag. Jag har sorg över detta. Björn var inte heller rolig igår, bakfull OCH förkyld. Väldigt synd om honom men inte så mycket klagande ändå. Han är också förlåten och kan nu få tänkas ta ett eller två glas champagne vid nyår.

Nu är det i alla fall slut med Björns fotbollsträning vilket öppnar för lite mer och bättre träning för oss båda på gymet. Inget "jag-måste-hinna-hem-innan-han-åker" hets utan faktiskt chansen att träna ett helt pass eller kanske till och med hinna med alla muskelgrupper istället för planlöst vandra omkring som jag gör just nu. Det är väldigt mycket "Äh jag testar väl den här maskinen då" när jag tränar - ingen som helst organisation eller ordning. Får nog beställa tid med en PT som går igenom vad jag behöver träna. Rätt svar på den frågan är givetvis allt.

Fantastisk natt

Resultat över natten:
Barn som i princip är vakna mellan 01.30-04.30
Ett styck Björn som kommer hem vid 02.30 - full som ett ägg.


Facit:
Trött mamma
Trötta barn
Pappa har utegångsförbud till 2014.

Dansfeber eller Wallstreet?

Klockan är 19.53 och jag velar mellan att titta på Dansfeber finalen som börjar om 7 minuter eller sätta på första Wallstreet filmen som kom hem i brevlådan för ett tag sen. Jag är ju tydligen den enda som inte sett den och för att se tvåan känns det bra om man har sett 1an först. Enligt Björn är Gordon Gecko den ultimata husguden för alla som jobbar inom finansbranschen. Ungefär som att alla popsnören måste tycka om Broder Daniel fast alla vet att det låter för jävligt när de, eller han sjunger.

Björn är på avslutningsfest med fotbollslaget. Det känns som det har varit väldigt mycket Björn hit och Björn dit på senaste men vid närmare eftertanke har rätt mycket varit jobbrelaterat och det är ju svårt att säga nej till det. "Nej Björn kan inte komma till Nässjö för hans sambo är lite trött". Men jag tror och tycker också att det är viktigt att man får lite tid för sig själv, om inte annat för att man skall ha tid att längta hem. Jag har själv varit superdålig på att ta mig iväg och göra något för mig själv. Det är inte så att Björn håller mig fastkedjad på något sätt här hemma utan snarare tvärtom - han uppmuntrar mig att komma iväg och hitta på saker men det är jag själv som avstår. Varför vet jag inte riktigt, jag har inga som helst tvivel på att Björn inte skulle kunna ta hand om barnen precis lika bra, om inte bättre än mig. Däremot tror jag att jag drar mig för att lämna honom ensam eftersom jag vet hur jobbigt och surt det kan vara att vara den som måste styra med saker på natten och sedan ta dem på morgonen också. Men jag har bestämt mig för att åka hem till Jönköping helgen som kommer och sova en natt där hemma, mest för att få lite ostörd sömn. Jag tror inte att jag kommer sova i 10h för det men jag har åtminstone möjligheten.

Nästa vecka (om barnen är friska från förkylningen) börjar nämligen vad jag hädanefter kommer referera till som "Operation Nu Sover Vi" dvs vi slutar med nattamat. Och det gäller hela familjen.

I upprätt position

Jag är förkyld. Polly är förkyld. Förkyldast (?) av alla är dock Dino som konstant har två streck av snor rinnande under näsan. Hittills har han alltid varit rätt smidig att ha och göra med när det kommer till snorsug och nässpray men nu har han helt plötsligt blivit som förbytt och ett stort krig utkämpas så fort det blir dags för något av det.

I natt slutade det hela med att jag bäddade upp ett antal kuddar och sov med honom i sittande position för att han skulle få upp huvudet lite och därmed förhoppningsvis att snoret skulle rinna någon annanstans. Dino sov säkert jättebra men själv svettas man ju ömsom ihjäl och ömsom tror man att man skall tappa honom så facit av den här veckans sömn är väl ungefär 4h per natt.

I so need a vacation.

Håret

Jo men jag var ju och färgade och fixade håret i fredags. Tanken är ju att jag skall bli blond, gärna så där riktigt vit i huvudet men efter ca 10 års färgande med samma brunsvarta färg var det tydligen inte så lätt att åstadkomma detta på en gång. Efter avfärgande, klippning, blekning och lite mer färgning så har jag nu en lätt odefinierbar kulör av orange/ljusbrun/råttfärgat. Det mest tragiska i den här historian är att det verkar stämma rätt bra in med min naturliga hårfärg. Håret på sidorna är nämligen inte färgat alls och det passar in rätt bra med det som är färgat. Jaja om 4 veckor kan jag gå dit igen och då förhoppningsvis få den färgen som det var tänkt.

Före

Efter

Pedagogisk leksak

En del ger sina barn klossar. En del böcker med djur. En del kanske står ut med ljudet av instrument och sånt.

Sån skit kör inte vi på. Här hemma gäller det att hjälpa till från första början.

Egentligen är det ju inte mer än rätt med tanke på att det i 99% av fallen är deras saker som tvättas och deras klabb som dammsugs upp.

Tålamodsprövande

Att skaffa barn är verkligen tålamodsprövande, eller inte själva barnskaffningen men när de väl har anlänt. Eller "den" kanske jag skall skiva - alla får inte plural. Här kommer en topp 5 lista på saker som får mitt hjärta att slå lite extra snabbt och saker där jag definitivt behöver räkna till 10 ett antal gånger för att inte sätta ut båda barnen på balkongen och stänga dörren.

1. Dino skriker
   När Dino skriker sitt högsta och mest ihållande skrik som riktig skär igenom trumhinnorna så blir jag så trött. Det finns liksom inget man kan göra för att få han att sluta för han tycker nämligen att det är världens roligaste grej han kommit på. Jag funderar på att utrusta mig med en vattenpistol och skjuta vatten på honom varje gång så kanske kanske han börjar förknippa det med något obehagligt.
   
   
2. Matning av barn som vägrar äta
   Detta gäller båda. När de leker gödselspridare, klabbar, hostar, stoppar in fingrar och hela händer i munnen, kastar maten och gör precis allt annat än att sitta lugnt och stilla..
   
   
3. Barn som vägrar sova
   Barn som är supertrötta men ändå skall hålla sig vakna till varje pris. Barn som blir som små ostbågar alternativt sträcker sig som plankor och bara vägrar slappna av. Barn som sparkar som värsta karatemästarna när de borde ligga still under täcket eller barn som stoppar in och ut nappen på sig själva för att det blir ett kul ljud när man gör det.
   
   
4. Barn som pillar på precis allt
   Trots att de vet mycket mycket väl att de inte får vara på den stora golvkandelabern vi har hemma så skall de lik förbannat dit och pilla åtminstone 1 gång i timman. Mamma kan ju ha ändrat sig?
   
   
5. Barn som vaknar
   Barn som vaknar från sin eftermiddagslur, på natten eller bara någon annan gång precis i lagom tid till att föräldrarna har somnat, satt på en film eller skall sätta sig ner och äta. Har de ett 6e sinne för sånt eller?

Spänn av morsan!

En härlig ovana

Varje eftermiddag sover barnen runt 1 ½ - 2h. Jag har tidigare väckt dem eftersom jag tänkte att det kanske gör att de sover bättre och längre pass på natten men efter en egen fältstudie över detta, samt att BVC-tanten sa att det inte påverkar så får de sova så länge de vill. Detta resulterar i att inte bara barnen sover utan att jag också tar en s.k powernap på drygt 1h eller mer också. Det sitter fint i en trött hjärna.

Så fint att jag ämnar att gå till gymet senare ikväll också. Trots ett just nu pågående missbruk av nässpray och lite tungt huvud så kämpar jag dit. Jag tänkte att det skulle bli en härlig ovana också.





Och naturligtvis så tar vi mer än gärna emot tips på hur de små rackarna sover hela natten ostört. Vi trycker i dem välling vid 23 men lik förbannat vaknar de runt 3-4 och tycker att det är dags för mat. Jag bråkar med dem nu så de får aldrig äta innan kl 4 men även om jag skulle skita i att ge dem mat tills det är dags för frulle vid halv åtta (vilket de enligt BVC skall klara sig till) så är min fråga: Finns det något som säger att de kommer att sova tills dess bara för att jag slutar mata dem på natten? Då kanske de bara är vakna och odrägliga istället?

Jag lever för den timman

Som jag sagt tidigare tycker jag inte det är så kul att gå och lägga mig längre. Man måste ändå liksom gå upp och fixa saker hela natten så det finns ingen riktig vila i det där. MEN är det något jag lever för så är det timmarna runt 6-8 på morgonen. Då är nämligen barnen Björns. Då kan jag sova utan att bry mig om vad som händer, jag kan ligga och "vila" trots att jag hör att det är kaos utanför och jag kan snooza i nästan en timma. Jag lever för den timman.

Idag var Björn tvungen att åka och jobba i Nässjö så han lämnande hemmet redan vid kvart i sju.

Jag är ett vrak.

Yttersta kärleksbeviset

Vi har spenderat helgen hemma i Jönköping då Björn spelade fotbollsmatch i Aneby i lördags och dessutom skulle besöka ett Swedbank kontor på måndag morgon. Mycket trevligt och det märks att barnen har kul här. Framför allt med Ankan från helvetet, en anka som spelar ungefär 48 olika låtar och blinkar samtidigt. Den hade inte varit så jobbig om man någon gång fick höra en hel låt men när DJ Annoying 1 & 2 är i farten får man liksom bara höra små strofer av en låt innan det är dags att banka på en annan knapp och byta visa.

Igårkväll hade jag och Björn planer på att gå på bio. Vi vill egentligen se Wallstreet men eftersom jag tydligen är den enda i världen som inte sett 1:an tänkte vi att det kanske inte är så kul. Kvar att välja på fanns diverse barnfilmer, Inception med Leo Di Caprio och, till Björns stora glädje, Resident Evil med hans ultimata favorit Milla Jovovich. För att citera SF:s information om filmen;

"Världen ödeläggs av ett virus och gör offren till zombies, och Alice fortsätter nu sin resa för att hitta överlevare och sätta dem i säkerhet. ... en ny ledtråd leder Alice och hennes följeslagare till LA men när de kommer dit har zombies tagit över staden - och en dödlig fälla väntar".

Hand upp alla som på allvar tycker att detta låter som en film värd att se? Nä precis. MEN jag hade kunnat göra det för Björns skull och precis som titeln till detta inlägg säger så vore det ju det ultimata kärleksbeviset. Nu vart barnen lite jobbiga och jag var ofantligt trött så det blev ingen bio. Men ändå - det är tanken som räknas vilket med kvinnlig logik betyder att Björn numera står i skuld till mig.

Klistermärket Dino

Jag blir galen på honom. Är det den där berömda 9-10 månaders perioden när de tror att de skall bli lämnade ensamma för alltid så fort någon försvinner ur deras synvinkel? Han skall sitta i knät exakt hela tiden, och om det inte går att vara i knät så skall han åtminstone vara så nära och så klängig som möjligt. Om detta inte heller går så är det de stora krokodiltårarna som sprutar allt medan en syster glatt lallar omkring för sig själv. Antingen saknar hon den genen eller så kommer hennes tid också, skönt att de inte kör samtidigt i alla fall.

Idag skall vi till BVC för 10 månaders kontroll. Jag gissar på att Dino har spurtat om syrran rejält i vikt nu och hamnar någonstans på 10kg. Polly kanske väger 8.5 eller något. Det är svårt att tänka sig att Dino var 250gr mindre när han föddes. Skall passa på att fråga lite om det här med tänderna, ifall det kan vara därför han är gnällig också. För ta i trä, men det är faktiskt ytterst sällan våra barn gråter och gnäller. De är faktiskt oftast rätt gulliga och roliga att ha och göra med.

Roligast just nu är tex att jaga varandra. Jag kan höra att de flamsar och skrattar jättemycket men så fort jag kommer dit och skall filma så sätter de sig bara på rumpan och stirrar på mig. Sen går jag och då sätter de fart igen. Dino först i sin bästa hasningsstil (tror han går direkt till gå-stadiet och skiter i att lära sig krypa ordentligt) och Polly efter med hetsande skrik. Skönt att de har varandra i alla fall för det gör att jag kan ägna mig åt lite annat. Hur gör ni som bara har ett barn? Måste man sitta och leka med dem hela tiden?

Yummie!

Jag är inte speciellt glad i tårtor, äter knappt det alls om sanningen skall fram. Det är något med sån där vanlig tårtbotten som gör att det växer i min mun. Men efter att ha sett den här bloggen är jag beredd att göra ett undantag. Finns det någon tårta ni inte skulle äta upp omedelbart?

Remes Bageri

Storslagna planer

Jag hade storslagna planer för den här dagen. Eftersom jag planerade att vakna helt utvilad så skulle vi idag ta oss iväg på en liten utflykt till en annan öppna förskola än den vi brukar hänga på. Vi skulle åka buss dit och till och med ta med oss mat och äta på plats.

Nu blev det inte så. Mamma Julia är nämligen allt annat än utvilad efter att ha varit uppe och puffat, buffat och pillat på Dino varje timma. Han har vaknat och skrikit hjärtskärande och inte lugnat ner sig förrän man plockat upp honom. Vanligtvis brukar det räcka med att stoppa in nappen igen men inte i natt. Yippie. Detta har resulterat i väldigt trött mamma och som grädde på moset regnar det inte bara i Linköping idag. Det Ö.S.E.R ner. Så det blir en trött dag hemma istället.

Igår var jag nämligen lite wild and crazy och skapade mig ett konto på Familjeliv.se, Sveriges i särklass mest besökta sida bland föräldrar. Som jag har sagt tidigare så leder alla barnrelaterade googlingar till Familjeliv. Testa så får du se. I vilket fall som helst så såg jag att det fanns en tråd med Linköpingsmammor som träffades lite här och där och som hade barn i samma ålder så då tänkte jag att jag skulle hänga på dem. Kan vara bra och skönt att ha lite "egna" vänner också tänker jag.

Dessutom är det ju så att från och med imorgon är jag blond/vithårig och då börjar också mitt nya liv där jag är öppen, glad och kontaktsökande samt lite mindre bekväm. Typ.

They pulled an all nighter on me!!

Så hände det äntligen. They pulled an all nighter on me!!

Härliga ongar som bara vaknade en liten snabbis vid 3 tiden för att sedan somna om igen. Vid kvart i sex vaknade jag och visste inte ifall jag hade gett dem mat eller inte, men sedan blev jag glasklar i huvudet och hann fantisera ihop att de hunnit få in huvudet mellan spjälorna i sängen medan jag sprang de 7 meterna in till deras sovrum. Där låg en liten groda och sov på magen och den andra på ryggen fast med huvudet åt fotändan. Inte läge att ändra på dem alltså. Tyvärr verkade mitt inte så smidiga smygande väcka dem för 10 minuter senare var det high-life. Lite mat fick Polly att somna om i åtminstone 20 minuter till medan Dino tyckte att det fick räcka.

Nu vet jag att eftersom jag berättar det här så kommer de inte sova så bra förrän i mars 2011 igen men eftersom jag är superutvilad så skall jag nog klara mig tills dess också!

Ensam mamma söker

Har precis sett söndagens avsnitt av Ensam mamma söker eftersom jag av någon outgrundlig anledning (läs Björn ville se sporten) missade det i söndags. Det är ett gäng charmiga tjejer tycker jag, förutom hon den torra från Göteborg då. Men de andra två är ju roliga och jag kommer på mig själv att skratta åt den fantastiska Jönnet dialekten som en av tjejerna har. Killarna är ju ett kapitel för sig och en del är ju så tafatta så man vet inte om man skall skratta eller gråta.

Sen kom jag på mig själv att tänka att man kanske skulle anmäla sig. Fast sen kom jag på att jag har ju redan en högst närvarande pappa till barnen och framför allt en högst närvarande pojkvän/sambo/soon to be man som jag inte alls vill byta bort.

Men jag tänkte att om vi på något sätt kan smussla in Björn som en av deltagarna och att alla andra som vet om att vi är ihop håller tyst så kan resten av Sverige sitta och bli kära i Björn och sen bli djupt avundsjuka på att vi har en sån fantastisk personkemi. Typ som att vi redan känner varandra jätteväl.

Fast det förutsätter ju att Björn söker till just mig och inte någon av de andra mammorna. Det hade ju blivit jättedumt.

Projekt vara ensam

När kan man börja sätta barnen i en vanlig kundvagn på Ica? De är ju stadiga nu men jag är lite rädd att de kommer trilla på sidan och på så sätt bryta benen helt och hållet. Min tanke är nämligen att man kanske så sakteliga kan börja åka iväg och handla med en av bebbarna så att de får komma ifrån varandra lite och dessutom få lite alone time med någon av sina föräldrar. Vad tror ni om den idén?

Eller så kan jag ju bara skita i att ta med mig en ut på mina morgonpromenader. Den som får stanna hemma kommer ju bli skitglad när vi kommer tillbaka.

Helgen som gick

Jag vet att jag lovade ett slut på såna här inlägg men eftersom jag inte har något som helst annat intressant att berätta om så får det bli ett sånt ändå.

Fredag: Jag gjorde mig till och skulle laga mat till Björn. Det blev gott, jag körde på en favorit i repris. Första julen jag och Björn firade tillsammans bodde jag i en schleten 1a på Torpa i Jönnet. Vi hade varit hemma hos mormor och träffat släkten där Björn bland annat blev introducerad för min morbror när han (morbrorn alltså) nämnde följande numera bevingade uttryck:
"Jaha vad fick du i julklapp då? Själv fick jag klamydia."
Eh..ok sa Björn och så var han medlem i släkten Holm/Nero. Grattis. I vilket fall som helst så gick vi efter det hem till min lägenhet och gjorde i ordning lite egen mat som inte hade något som helst jultema. Receptet är följande:

Kycklingfilé strimlat i bitar
Creme Fraiche
Soltorkade tomater
Chili vitlöksklyftor av typen man köper i sån där delikatessvagn
Rödlök
Vanliga tomater
Fetaost (om man vill)
Sugar snaps (om man vill) eller ärtor eller vad det heter
Salt
Peppar
Chilisås om man vill ha lite sting

Till detta blir det mums med färkspasta. Blanda ner allt ovanstående utan kycklingfilén, stek kycklingen färdig, häll på gojset och låt puttra ett tag. Koka pastan. Voila!

Det var gott, vi kollade Idol och jag somnade i vanlig ordning i soffan. På lördagen var jag av någon märklig anledning och tränade Body Pump kl 9.30 på morgonen. Ledaren för passet var en mini-nazi och klämde ur sig saker som "När jag ser att ni lider mår jag som bäst". Kom igen för fan, det är lördagmorgon. I vilket fall som helst så fick jag inte särskilt mycket träningsvärk. Åtminstone inte den dagen. Skall försöka ta mig iväg och köra det passet varje lördag så kommer jag nog blir snygg.

Därefter passade jag på att debutera som åskådare för första gången på Björns fotbollsmatch. Det var ingen höjdare och de förlorade med 1-0. Jag tvingade med mig Helena också som fick en middag senare på kvällen som tack för hjälpen.

I söndags överraskade vi mamma med att dyka upp tidigt på morgonkvisten till Jönnet. Pappa hade för en gångs skull lyckats hålla en hemlis och hade fullt sjå med att få mamma och stanna hemma istället för att springa till mormor/jobbet. Mycket trevligt där det dessutom även bjöds på min ultimata favoriträtt - köttfärsbiffar, potatis och mycket sås. Fint.

I veckan som kommer händer följande intressanta saker:
Vi skall till BVC på 10 månaders kontroll och jag skall till frisören och bli gråhårig!

Provocerande artiklar

Det är något med Sömnklubb.se artiklar på Aftonbladet som gör mig rätt provocerad. Här är till exempel ett test som de har. Enligt det borde jag i princip vara död nu.

Och sen som om inte det var nog så följer de upp med lite andra smaklösa artiklar.



Och som om det inte räckte att deras mamma kommer bli fet och dö så konstaterar de även att mina barn kommer bli totalt IQ-befriade.

Mörkare tider

Man vet att det är mörkt när man inte ser skillnad på sina barn. Eller så kanske det är så att man är lite trött. I vilket fall som helst så behövde jag bara sitta 1h med barnen i natt till skillnad från gårdagen då vi hade ett litet vakenpass mellan 01-04.

Jag väntar nu med spänning på några helger framåt när det är dags att ställa om klockan. Det skall bli så skönt att få sova en timma extra. Jag är säker på att barnen kommer ha förståelse för detta och sova extra länge den dagen också.

Fredagsmys

Jag tänkte att jag och Björn är värda lite god mat ikväll och kanske kanske att barnen kan tänka sig att somna lite tidigare så det faktiskt finns tid att laga mat också. Då till frågan - vad skall vi äta? Jag tänkte att vi skulle försöka undvika vad 98% av resten av Sveriges befolkning trycker i sig - tacos och istället satsa på något annat. Helst inte så mycket kött. Vi (läs jag) är inte jätteförtjust i det. Inget superavancerat heller som kräver att man tar sig till en liten lokal marknad för att handla, det skall finnas på Hemköp. Och inget superstarkt, jag är inte så bra på stark mat. Björn älskar inte fisk direkt men kan äta, jag tycker fisk är gott men det får inte smaka för mycket fisk. Räkor får jag lite utslag på händerna av att skala så det kanske vi skall undvika också. Sen låter ju falukorv och makaroner rätt tradigt en fredag.

Hit me!