Efter att ha läst mitt uppgivna inlägg om barn som är på och pillar på precis allt kom Björn hem i fredags med ett x-antal låd/dörrstopp och satte igång och monterade. Vad snopna barnen blev dagen efter när det inte gick att öppna merparten av luckorna i köket och inte heller luckorna i det vita sideboardet där de otroligt roliga fjärrkontrollerna förvaras. Och som om det inte vore nog, Björn gick också loss på att sätta upp TVn på väggen, få undan alla sladdar samt sätta upp en hylla ovanför TVn där vi kan ha digitalboxen och kanske till och med lite färska blommor. Vilken man - klart han förtjänade lite blommor!
Det ärliga livet om hur det är att vara tvåbarnsmamma och ha världens bästa pojkvän!
måndag 10 januari 2011
Vi kan vara något på spåren...
Sen i lördags har vi tvingat barnen att vara vakna till efter lunch. Jag tröttnade på att stå i 30 min och försöka få dem att sova för att sedan inte mer än hinna sätta mig ner innan de vaknade igen. Så när det var helg och Björn var hemma så passade vi på att ta tag i det problemet och hittills har det faktiskt gått väldigt bra. De är lite gnälliga runt 10 tiden så det får man stå ut med och försöka aktivera dem så gott det går. Sen äter de helt okej och somnar som stockar efter lunchen. Dino sover i nästan 2½-3h medan Polly är lite mer orolig.
MEN - det bästa av allt. Och nu vet jag ju att det kommer skita sig bara för att jag skriver det men gissa vilka som sov non-stop till kl 7 idag? Nu håller vi tummarna för att det fortsätter så kanske de två stora påsarna under mina ögon hinner dra ihop sig lagom till att jag börjar jobba.
MEN - det bästa av allt. Och nu vet jag ju att det kommer skita sig bara för att jag skriver det men gissa vilka som sov non-stop till kl 7 idag? Nu håller vi tummarna för att det fortsätter så kanske de två stora påsarna under mina ögon hinner dra ihop sig lagom till att jag börjar jobba.
lördag 8 januari 2011
Om någon skulle få för sig..
...att ta emot våra barn över en natt (och en dag) så skulle jag och Björn åka hit. Någon som varit där?
fredag 7 januari 2011
Sova middag
Barnen har börjat sova rätt dåligt (läs alldeles för kort) på förmiddagen. Ibland blir det bara 20-25 min och sedan kör de ett 1½-2h pass på eftermiddagen. Är det kanske dags att försöka få till endast ett sovtillfälle per dag? När börjar man med sånt?
Eftersom de vaknar runt 6-7 tiden på morgonen så tänker jag att de kanske inte orkar vara vakna till efter lunch, eller att de är jättetrötta under maten och bara vägrar äta. Och sen tänker jag att om de sover typ 2h mellan 12-14, hur skall de då orka vara uppe till kl 19-19.30? Om jag lägger dem tidigare så kommer de ju vakna supertidigt på morgonen istället.
Förslag?
Eftersom de vaknar runt 6-7 tiden på morgonen så tänker jag att de kanske inte orkar vara vakna till efter lunch, eller att de är jättetrötta under maten och bara vägrar äta. Och sen tänker jag att om de sover typ 2h mellan 12-14, hur skall de då orka vara uppe till kl 19-19.30? Om jag lägger dem tidigare så kommer de ju vakna supertidigt på morgonen istället.
Förslag?
Nu är det slut på det roliga!
Vi har inte brytt oss om att sätta fast såna där barnsäkringsgrejer på alla skåp och luckor hemma. Vi har det bara vid diskbänken och inne i badrummet där det finns giftiga rengöringsmedel och sånt. De andra har vi ansett att barnen inte kan ta skada av då det inte finns något tungt, värdefullt eller annat i.
Jag ångrar mig nu och kommer så fort som möjligt gå och köpa 16st lådstopp. Jag är så förbannat trött på att de är och river i varenda låda. VARENDA LÅDA! Är det inte kartonger för vinglas så är det lådan med vällingen. Är det inte stekpannor så är det plastburkar. Jag blir vansinnig. Det senaste är nämligen också att hoppa i lådan och sen sitta där och hoppa. Vårt stackars kök kommer inte hålla länge till. Tyvärr orkar jag inte vara särskilt konsekvent heller så ibland får de ju vara där och röja - inte lätt för dem att veta vad som gäller och inte.
Mitt andra projekt är också att skaffa något slags elektriskt stängsel med svag ström som vi kan ha runt TV-bänken. Någon som har förslag på det?
Invägning nr 2
2kg på 1 vecka? Ja om man skall tro vågen så är det ju så. Och vågen ljuger aldrig. Förutom förra gången för då spelade eventuellt följande faktorer in;
- jag höll själv i kameran som väger ca 0.4 kg
- jag hade inte gjort mina "morgonbehov" som är av okänd vikt
Med andra ord kanske det inte är exakt 2 kg men det är i alla fall nere på 63 och det har jag inte varit på ett tag. Kul!
Det har inte varit så jobbigt som jag trodde heller. Jag äter numera 2 lagade mål mat om dagen vilket jag inte gjort sen jag var väldigt liten. Jag äter tills jag blir mätt, inget hålla på och räkna kalorier och sånt. Jag äter mycket fräscha sallader och mer grönsaker än vad jag har gjort på väldigt länge.
Det jag saknar är inte kolhydrater i form av pasta, bröd eller potatis. Jag saknar frukt. Inte för att jag åt särskilt mycket frukt innan men jag saknar att smaka på något syrligt liksom. Men frukt är helst big no-no då det innehåller en massa fruktsocker som triggar igång sockersuget igen. Tanken är ju att man skall äta sig mätt varje måltid och därmed slippa att få de här sockerdalarna när allt man kan tänka på är att äta något. Helst sött då.
Så det där med småätande har blivit mycket bättre. Sötsuget går att diskutera. Någonstans får jag uppenbarligen i mig socker för igår trodde jag att jag skulle bli galen av tanken på att få äta bara en liten liten godisbit. Men jag höll ut. Hejja mig.
Den här veckan skall jag sikta på att försöka ställa in fettintaget lite. Det kanske inte är så att jag måste äta en halv bearnaiseburk för att bli mätt heller. Utöver detta får det nog bli lite skärpning på gymbesöken. Ett enda hann jag med förra veckan, samt två lite längre promenader. För jävla tråkigt väder ute nu liksom.
onsdag 5 januari 2011
Skämspallen
Jag sitter och försöker äta frukost. En vanlig frukost kan man väl få njuta av? Nej. Inom loppet av 3 min har jag hunnit hämta Dino 8 ggr från den vita TV-bänken. Där klättrar han så glatt upp efter att först ha kollat av så att jag verkligen ser att han är på väg upp. När jag säger "Nej Dino" flinar han bara och sätter sedan igång sina små korvben.
Och är det inte TV-bänken som skall klättras på så är det åtminstone så att den borde få lite stryk i form av att han drar upp den hårdaste leksaken för att sedan stå och leka "Bam Bam" på den. Bam-bam är att slå något så hårt som möjligt mot en hård yta. Gärna så det till och med gör ont i mina öron.
Inom loppet av 8 min har jag alltså haft en brottning med honom om TV bänken och som om det inte vore nog så är det roligaste just nu att klättra upp i soffan, klättra vidare på pallarna som står bakom soffan och på så sätt nå till golvlampan och sedan utföra en avancerad pole-dance på denna. Gärna samtidigt som lampan skakas så att lampskärmen är farligt nära att trilla av.
Till slut blev jag så trött på honom. Jag ville ju bara få äta lite frukost i fred. Då blev det skämspallen. Dino är nämligen lite feg av sig och vågar inte ställa sig upp än. Då är skämspallen det bästa som finns. En plastbytta som man vänder upp och ner. Nu har han suttit där i 4 min och gnällt och inte vågat gå ner. Jag har fått äta min frukost. Nu kan vi leka igen.
Och är det inte TV-bänken som skall klättras på så är det åtminstone så att den borde få lite stryk i form av att han drar upp den hårdaste leksaken för att sedan stå och leka "Bam Bam" på den. Bam-bam är att slå något så hårt som möjligt mot en hård yta. Gärna så det till och med gör ont i mina öron.
Inom loppet av 8 min har jag alltså haft en brottning med honom om TV bänken och som om det inte vore nog så är det roligaste just nu att klättra upp i soffan, klättra vidare på pallarna som står bakom soffan och på så sätt nå till golvlampan och sedan utföra en avancerad pole-dance på denna. Gärna samtidigt som lampan skakas så att lampskärmen är farligt nära att trilla av.
Till slut blev jag så trött på honom. Jag ville ju bara få äta lite frukost i fred. Då blev det skämspallen. Dino är nämligen lite feg av sig och vågar inte ställa sig upp än. Då är skämspallen det bästa som finns. En plastbytta som man vänder upp och ner. Nu har han suttit där i 4 min och gnällt och inte vågat gå ner. Jag har fått äta min frukost. Nu kan vi leka igen.
tisdag 4 januari 2011
Boktips!
Fick denna boken av Björn i julklapp och har nu ägnat varenda ledig minut i 2 dagars tid åt att läsa. Jag är förvisso inte klar än men vill redan nu rekommendera den. Mycket spännande och man sitter lite som på nålar hela tiden.Från bokens baksida:
"Siri är psykolog och psykoterapeut. På hennes praktik hänger man av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina mörkaste hemligheter. Men även Siri bär på en smärta, och i skärgårdsstugan som skulle blivit hennes och hennes mans drömhem känner hon sig allt mer ensam och rädd.
Så hittas en av hennes patienter dörd i vattnet utanför hennes hus. polisen finner ett självmordsbrev och Siris värld rasar samman. År hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring?
Hon börjar få en otäck smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa."
Köp och läs.
Snacks
Ja det här med att rulla in en ostskiva i munnen för att stilla sitt sockerbehov är inte riktigt min grej. Det går bra att äta lite nötter också, men med måtta. Det hjälper inte heller. Jag vill ju åt chokladen - så är det bara. Lika bra att acceptera det helt enkelt.
MEN - jag lyckades stilla mig i affären och valde därför 86% choklad. Någon som smakat? Det är så bittert. Så äckligt. En ruta och man ångrar genast att man stoppat det i munnen överhuvudtaget. Men på något sätt dödar det effektivt lusten till att äta alls efteråt. Det är bra.
MEN - jag lyckades stilla mig i affären och valde därför 86% choklad. Någon som smakat? Det är så bittert. Så äckligt. En ruta och man ångrar genast att man stoppat det i munnen överhuvudtaget. Men på något sätt dödar det effektivt lusten till att äta alls efteråt. Det är bra.
Mitt nya jobb
Nu är det officiellt så nu kan jag äntligen berätta om mitt nya jobb. Jag skall bli PR-konsult för den svenska regeringen - kul va? Fredde ringde och frågade och då tänkte jag att det är bäst man ställer upp.
Eller inte.
Men nytt jobb har jag i alla fall. När jag och Björn först flyttade ner till Linköping så tänkte vi att vi gör det på test och funkar det inte så flyttar vi tillbaka till Stockholm - inom perioden då jag fortfarande var mammaledig. Men nu trivs vi ju och jag blev dessutom kontaktad av ett företag som heter Teleproffs som undrade om jag ville komma på en intervju för dem. Man tackar ju inte nej när folk ringer upp så jag gick dit och fick jobbet som säljare för dem. Teleproffs sysslar med kommunikationslösningar för företag såsom telefoni, växlar, mobiltelefoner, installationer och allt annat som hör till. Mitt jobb är alltså att sälja och hjälpa kunderna.
Jag skall vara helt ärlig (och det har jag varit med arbetsgivaren också) och säga att jag är lite osäker på den där säljarbiten. Jag upplever inte mig själv så pushig som man kanske behöver vara som säljare. Dessutom var ju de samtalen kanske det värsta jag visste att ta emot när jag jobbade på Fi. Ulrika, min nya chef fick mig dock att förstå att de jobbar inte riktigt på det där sättet. De sätter inte in en fot i dörrspringan så kunden inte kan stänga utan de ser hellre till att ha en bra relation så kunden kanske ringer upp själv istället.
Så ja, det här blir en utmaning för mig men jag tror jag skall lösa det. Jag har ju inga problem när jag väl kommit ut till kunden utan det är bara grejen att jag skall komma dit. Jag får bli lika tjatig som jag är hemma på Björn helt enkelt.
I övrigt så känns det rätt skönt att ha sagt upp sig från Fi. Det är inte ett ställe för någon med barn, den förståelsen finns inte. Dessutom har majoriteten av de jag jobbade med slutat så det kändes inte så kul att gå tillbaka dit då heller. Jag fick dessutom "OK då skall jag meddela vår HR Coordinator detta. Lycka till i Linköping" av chefen i svaret på mitt uppsägningsmail. Inte ett ord om "Tack för din tid hos oss" "Vi har verkligen uppskattat ditt jobb" eller något sånt. Så som sagt, kanske lika bra att jag lämnade där....
Eller inte.
Men nytt jobb har jag i alla fall. När jag och Björn först flyttade ner till Linköping så tänkte vi att vi gör det på test och funkar det inte så flyttar vi tillbaka till Stockholm - inom perioden då jag fortfarande var mammaledig. Men nu trivs vi ju och jag blev dessutom kontaktad av ett företag som heter Teleproffs som undrade om jag ville komma på en intervju för dem. Man tackar ju inte nej när folk ringer upp så jag gick dit och fick jobbet som säljare för dem. Teleproffs sysslar med kommunikationslösningar för företag såsom telefoni, växlar, mobiltelefoner, installationer och allt annat som hör till. Mitt jobb är alltså att sälja och hjälpa kunderna.
Jag skall vara helt ärlig (och det har jag varit med arbetsgivaren också) och säga att jag är lite osäker på den där säljarbiten. Jag upplever inte mig själv så pushig som man kanske behöver vara som säljare. Dessutom var ju de samtalen kanske det värsta jag visste att ta emot när jag jobbade på Fi. Ulrika, min nya chef fick mig dock att förstå att de jobbar inte riktigt på det där sättet. De sätter inte in en fot i dörrspringan så kunden inte kan stänga utan de ser hellre till att ha en bra relation så kunden kanske ringer upp själv istället.
Så ja, det här blir en utmaning för mig men jag tror jag skall lösa det. Jag har ju inga problem när jag väl kommit ut till kunden utan det är bara grejen att jag skall komma dit. Jag får bli lika tjatig som jag är hemma på Björn helt enkelt.
I övrigt så känns det rätt skönt att ha sagt upp sig från Fi. Det är inte ett ställe för någon med barn, den förståelsen finns inte. Dessutom har majoriteten av de jag jobbade med slutat så det kändes inte så kul att gå tillbaka dit då heller. Jag fick dessutom "OK då skall jag meddela vår HR Coordinator detta. Lycka till i Linköping" av chefen i svaret på mitt uppsägningsmail. Inte ett ord om "Tack för din tid hos oss" "Vi har verkligen uppskattat ditt jobb" eller något sånt. Så som sagt, kanske lika bra att jag lämnade där....
måndag 3 januari 2011
Jag ser för jävlig ut
I håret. Och säkert lite överallt annars också men mest i håret. Jag har bestämt mig för att spara ut så det enda jag kan gå runt i just nu är ett diadem vilket har gjort att jag har ett permanent veck i håret. Utöver det är färgen så urtvättad så den liknar någon slags urtvättad röd färg. Det ser för jävligt ut. Så illa att jag inte ens kan vara med på en bild. Och då är det illa.
Jag vill ha långt hår nuuuuuuuuuuuuuu.
Jag vill ha långt hår nuuuuuuuuuuuuuu.
Som ett kolli
I natt fick Dino ett nysanfall vid 3 tiden. Jag vaknade, låg och höll tummarna på att han skulle somna om men insåg snart att så inte var fallet. Tvärtom - nu var det tydligen morgon och dags för uppstigning. I samma veva vaknar Polly och är helt hysterisk. Hon måste drömt något alldeles extraordinärt så som hon skrek ett tag..
Detta resulterade i att Björn fick gå upp och så satt vi ett tag och försökte trösta. Sen sket jag i mina egna regler och tryckte i dem välling redan vid halv fyra för att förhoppningsvis få dem att sova igen. Njet. Runt 5 snåret gav de upp och somnade i varsin hög i spjälsängarna. Klockan 06.45 var det dags igen.
Jag är med andra ord knappt kontaktbar idag. Och stackars Björn hade svårt att somna som det var så han har inte sovit mycket mer han heller. Skillnaden är ju att han måste upp och jobba. Jag funderar på att borsta tänderna nu vid tolv snåret.
The follower
Detta resulterade i att Björn fick gå upp och så satt vi ett tag och försökte trösta. Sen sket jag i mina egna regler och tryckte i dem välling redan vid halv fyra för att förhoppningsvis få dem att sova igen. Njet. Runt 5 snåret gav de upp och somnade i varsin hög i spjälsängarna. Klockan 06.45 var det dags igen.
Jag är med andra ord knappt kontaktbar idag. Och stackars Björn hade svårt att somna som det var så han har inte sovit mycket mer han heller. Skillnaden är ju att han måste upp och jobba. Jag funderar på att borsta tänderna nu vid tolv snåret.
Till något roligare. Polly går lite själv nu och det är vi alla tacksamma för eftersom våra ryggar har blivit rätt krumma efter att ha traskat runt med henne hur länge som helst. Hon kan ställa sig upp själv, om än rätt bredbent men sen tar hon 5-6 steg själv. Eller det är inte vanliga steg. Hon springer framåtlutad i 180 grader ungefär. Än så länge går det bra men vi får nog prata med henne lite om stilen för annars kommer hon se ut som den där tanten som går runt i Jönnet med halvt bruten rygg.
söndag 2 januari 2011
Nyårslöfte 2
Utöver mitt projekt med LCHF så har jag ett annat lite löfte också. Det kom fram lite av sig själv för någon vecka sedan när jag insåg att jag pratar alldeles för sällan med mina vänner. Och inte bara närmaste vänner utan också vänner som man tycker om och bryr sig om. Och andra med för den delen. Jag ringer ytterst sällan min bror - han ringer mig. Jag ringer ännu mer sällan min mormor. De personerna jag ringer är Björn, mamma och pappa. Det är INTE okej.
Till mitt dåliga försvar vill jag skylla allt på barnen. Det finns aldrig tid för ett samtal där jag kan känna mig riktigt engagerad och verkligen lyssna och stötta/komma med råd/skratta/berätta för det är alltid någon unge som skriker, pillar, äter eller sover. När de väl har somnat och man får lite tid för sig själv så är jag ju helt slut och orkar knappt göra annat än att sitta framför TVn. Allt är alltså barnens fel.
Nu blir det dock ändring. Jag kanske börjar lite stillsamt med att skicka lite fler SMS för att sedan öva upp mig på att prata i telefon samtidigt som jag rattar vagnen med en hand. (Detta kommer dock inte hända förrän all snö är borta.) Snart kommer jag inte göra annat än att prata i telefon hela dagarna och till slut kommer jag få sparken från jobbet för att jag inte gör några affärer. Men då har jag åtminstone mina vänner!
Till mitt dåliga försvar vill jag skylla allt på barnen. Det finns aldrig tid för ett samtal där jag kan känna mig riktigt engagerad och verkligen lyssna och stötta/komma med råd/skratta/berätta för det är alltid någon unge som skriker, pillar, äter eller sover. När de väl har somnat och man får lite tid för sig själv så är jag ju helt slut och orkar knappt göra annat än att sitta framför TVn. Allt är alltså barnens fel.
Nu blir det dock ändring. Jag kanske börjar lite stillsamt med att skicka lite fler SMS för att sedan öva upp mig på att prata i telefon samtidigt som jag rattar vagnen med en hand. (Detta kommer dock inte hända förrän all snö är borta.) Snart kommer jag inte göra annat än att prata i telefon hela dagarna och till slut kommer jag få sparken från jobbet för att jag inte gör några affärer. Men då har jag åtminstone mina vänner!
lördag 1 januari 2011
Invägning
Sådär ja. Idag är det 1 januari. Nu kör vi!!
(Ignorera gärna tårna.)
Vi har tjuvstarat LCHF här hemma lite sen 3-4 dagar tillbaka. Igår hade vi nyårsmiddag här hemma. Till efterrätt var det paj med grädde (grädde är bra) och dessutom stod det rätt mycket godis framdukat men vet ni - jag åt nästan ingenting. Och det var inte för att jag satt på mina händer utan mer för att faktiskt inte var så sugen.
Dagens recept om ni har lite dålig fantasi;
Flygande Jakob
Kycklingfilé alt grillad kyckling (skinnet kvar)
Broccoli eller Zucchini
Vispgrädde
Chilisås
Örtkrydda
Bacon
Jordnötter/Cashew
Stek kyckling och dela i bitar
Smörj form och lägg broccoli eller zucchini underst
Vispa grädde rätt hårt och blanda i chilisås (låter fantastiskt äckligt)
Lägg kycklingen över broccolin/zucchinin
Häll över grädden
Krydda med örtkrydda
In i ugnen i typ 20 min på 175 eller något. Kanske högre, kommer inte ihåg.
Lägg på bacon och nötter efteråt
Till detta - stor sallad med mycket olja
PS: 60% av rätten skall helst bestå av fett. Grädden kommer man långt med men det kan vara bra att ringla lite olja på salladen också.
Låter kanske lite fettigt och så. Det är det också men var faktiskt gott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)