BNI

Jag och min chef Ulrika vart inbjudna till ett sånt där BNI möte. Inte BMI utan BNI. Står för Business Network .. någonting. Det handlar om att man sitter i en grupp med andra företagare, kan vara anställda eller egenföretagare och tillsammans hjälps man åt att göra affärer. Allt handlar alltså om att bli rekommenderad. Om jag till exempel är ute på kundmöte och hör att någon behöver göra något med deras hemsida så skall jag då tipsa om Olle i gruppen som är fantastiskt duktig på detta. Likadant får man sedan då hoppas på att någon tipsar om en själv ifall de hör något. Låter ju vettigt och kan säkert vara bra för till exempel mig som är helt ny i en stad och inte har några som helst kontakter.

MEN...

Det är lite väl amerikanskt det här. Jag köper som sagt var själva nätverkandet men det är mer än så. VARJE fredag kl 06.45 är det frukostmöte. VARJE fredag i ett helt år, förutom uppehåll några veckor under sommaren och lite under julen men i snitt 40-43 ggr per år. Sen skall man också ha one-to-one lunchmöten med de andra medlemmarna, helst 1 gång i veckan. Detta hade jag väl också kunnat tänka mig, förutsatt att det funkade hemma naturligtvis. Det kräver ju att Björn till exempel alltid kan ta barnen till dagis för jag har ingen lust att stå och stampa utanför vid halv sju och vänta på att de skall öppna. ( Det var det nämligen en tjej/kvinna i gruppen som gjorde och hon sa det som om hon var stolt över det. Typ "jag var först på dagis". Själv har jag ju dåligt samvete redan nu för att de skall vara borta typ 6h per dag).

Det roligaste av allt och det mest amerikanska var dock att alla skulle ställa sig upp och presentera sig. Då räcker det tydligen inte med "Hej jag heter Julia och jag kommer från Teleproffs" utan du skall ha en snärtig slogan också. Tex satt jag jämte en tjej som var från Mix Megapol, då lät det så här "Hej, Sofia här från Mix Megapol - bättre musik, bättre blandning". Sen körde hon sitt race där i mellan om vad hon gjorde och avslutade sedan igen med sloganen. Och så gjorde alla - oavsett om du var från ett större bolag eller om du hade Hasses Fotostudio. ALLA hade en slogan. Majoriteten var för övrigt också fantastiskt dåliga. Jag och Ulrika bara tittade på varandra och garvade för mig veterligt har vi ingen slogan på Teleproffs men i det här sällskapet hade jag iofs kunnat säga vad som helst utan vara sämst.

Priset för att gå med är 10 000:- för ett år vilket man säkert tjänar in på en affär eller två - förutsatt att du blir rekommenderad. Min fundering är dock vart de där 10 000:- tar vägen för frukosten får du nämligen betala för själv.

Jag anar lite pyramidverksamhet.

Någon som varit med i något liknande och har någon erfarenhet ifrån det? Bra eller dålig? Bättre för ensamföretagare än för oss som kanske vänder oss till lite större företag?