Från vänster:Randing nerspydd tröja - Dino
Brun tröja med vita figurer - nerspydd av Dino
Rosa body och vita byxor - nerpinkade av Polly
Brun och turkos body - nerspydd av Dino
Som ni förstår går tvättmaskinen varm här hemma.
tisdag 16 februari 2010
Dagens skörd
Från vänster:Randing nerspydd tröja - Dino
Brun tröja med vita figurer - nerspydd av Dino
Rosa body och vita byxor - nerpinkade av Polly
Brun och turkos body - nerspydd av Dino
Som ni förstår går tvättmaskinen varm här hemma.
Hårdkörning
Ja barnen måste faktiskt träna lite.
Polly är den starka. Hon fixar att hålla sig uppe själv..
...åtminstone ett tag...
...tills hon trillar på sidan på ungefär samma sätt somdet ser ut när man välter en ko.
Dino å andra sidan är inte så intresserad av att se något.
Ursäkta Dino men vi hör inte vad du säger?
Skulle du kunna lyfta upp huvudet lite mer är du snäll? Du talar så otydligt.
Skulle du kunna lyfta upp huvudet lite mer är du snäll? Du talar så otydligt.
(Om dem inte slutar tjata så kommer jag spy ner alla tröjor de sätter på mig i en veckas tid.)söndag 14 februari 2010
Alla hjärtans dag
Världens bästa Björn tog med sig en skrikande Dino ut på liten promenad i dag på morgonen och när han kom tillbaka hade han inhandlat rosor och gjort en härlig fruktsallad. Jag å andra sidan hade i vanlig ordning inte gjort ett skit utan tackade för detta med en kram och morgonandedräkt. Än är dagen å andra sidan inte slut och han har faktiskt fått titta på fotboll ikväll.
Middagen igår var väldigt trevlig och avkopplande. Vi gjorde klart redan från början att allt barnsnack var förbjudet och istället ägnade vi kvällen åt att diskutera lite allt möjligt. En av våra favoriter är att titta oss omkring i restaurangen och försöka lista ut vilka par som är gifta, ihop sedan länge eller på första dejten. Så kul har vi. Maten var helt OK, Björn passade på att ta sig en drink och lite annat medan jag drack min första cider på typ 10 månader. Hade väl kunnat dricka något mer men då man lider av lite akut sömnbrist så känns det som att det inte behövs särskilt mycket för att gå igång. Det hade ju liksom varit jobbigt om ingen av oss vaknade på natten när bebisarna skrek.
För övrigt så planerar vi att göra en rockad och försöka få dem att förstå att det nog räcker med att äta var 4e timma dygnet om. Med andra ord lär det inte bli jättemycket sömn i veckan som kommer heller. Har ni några tips på hur ni gör/gjorde för att få era barn att sova längre på natten? I de flesta böcker så står det att från 3 månaders ålder så börjar barnen sova hela natten men de flesta jag har pratat med som har barn verkar vara redo att mörda författaren som säger så. Vi klamrar oss dock fast vid att runt omkring 3 månader så kommer de börja sova i längre perioder. Man måste ha små mål - annars blir man nog galen.
Stor puss och kram till alla läsare, hoppas er dag har varit kanon!
Middagen igår var väldigt trevlig och avkopplande. Vi gjorde klart redan från början att allt barnsnack var förbjudet och istället ägnade vi kvällen åt att diskutera lite allt möjligt. En av våra favoriter är att titta oss omkring i restaurangen och försöka lista ut vilka par som är gifta, ihop sedan länge eller på första dejten. Så kul har vi. Maten var helt OK, Björn passade på att ta sig en drink och lite annat medan jag drack min första cider på typ 10 månader. Hade väl kunnat dricka något mer men då man lider av lite akut sömnbrist så känns det som att det inte behövs särskilt mycket för att gå igång. Det hade ju liksom varit jobbigt om ingen av oss vaknade på natten när bebisarna skrek.
För övrigt så planerar vi att göra en rockad och försöka få dem att förstå att det nog räcker med att äta var 4e timma dygnet om. Med andra ord lär det inte bli jättemycket sömn i veckan som kommer heller. Har ni några tips på hur ni gör/gjorde för att få era barn att sova längre på natten? I de flesta böcker så står det att från 3 månaders ålder så börjar barnen sova hela natten men de flesta jag har pratat med som har barn verkar vara redo att mörda författaren som säger så. Vi klamrar oss dock fast vid att runt omkring 3 månader så kommer de börja sova i längre perioder. Man måste ha små mål - annars blir man nog galen.
Stor puss och kram till alla läsare, hoppas er dag har varit kanon!
Bäst just nu
Att komma in och säga godnatt till två bebisar som borde sova men som istället spricker upp i varsitt stort leende.
Och ja, jag vet att de mest ler när de har gaser i magen men jag vägrar tro på att båda har det EXAKT samtidigt och att det råkar infalla precis när jag dyker upp.
Och ja, jag vet att de mest ler när de har gaser i magen men jag vägrar tro på att båda har det EXAKT samtidigt och att det råkar infalla precis när jag dyker upp.
torsdag 11 februari 2010
Maj-Björn
Ja det kanske är på plats med en förklaring för de som inte är från Jönköping gällande originalet Maj-Björn. Han ligger klart på topp tio över de mest ..eh..intressanta människorna i Jönköping. Maj-Björn hette Thomas från början och gick om jag inte minns fel i min mosters klass eller parallellklass i mellanstadiet ute i Gräshagen. Sedan gick något fel och han bestämde sig för att lägga till namnet Maj. Någonstans efter det gick det nog ännu mera fel för helt plötsligt skulle håret färgas rött och ett par röda mjukisbyxor satt ständigt på tillsammans med en blå HellyHansen kofta. Kombinera gärna detta med lite svart mascara hängande under ögonen och ett par rejäla chipstuttar så har du en härlig bild framför dig.
Jag minns när vi bodde ute på Kettilstorp och jag åkte bussen upp till stallet dagligen. Det gällde att borra ner blicken i golvet vid Skogskyrkogården för i 8 fall av 10 skulle Maj-Björn på samma buss. En sak kan man säga om honom och det är att han inte är blyg på att prata. Det skall pratas med allt och alla vilket kanske inte var någon drömsituation när man var i 12 års åldern. Dock skall det noteras att Maj-Björn är av väldigt fredlig karaktär och har nog aldrig gjort någon illa. Mitt bästa minne av honom är när han högt och tydligt frågade sin omgivning ifall någon hade en tampong att låna ut då han helt plötsligt fått sin mens.
Vill du läsa om flera sköningar och original så hittade jag en länk till Ankdamm, något slags forum över saker som händer i Jönköping. Intressant läsning - jag saknar dock ett antal kända personer såsom Skrik-Åsa och han muppen som har en radio fasttejpad runt huvudet.
Jag minns när vi bodde ute på Kettilstorp och jag åkte bussen upp till stallet dagligen. Det gällde att borra ner blicken i golvet vid Skogskyrkogården för i 8 fall av 10 skulle Maj-Björn på samma buss. En sak kan man säga om honom och det är att han inte är blyg på att prata. Det skall pratas med allt och alla vilket kanske inte var någon drömsituation när man var i 12 års åldern. Dock skall det noteras att Maj-Björn är av väldigt fredlig karaktär och har nog aldrig gjort någon illa. Mitt bästa minne av honom är när han högt och tydligt frågade sin omgivning ifall någon hade en tampong att låna ut då han helt plötsligt fått sin mens.
Vill du läsa om flera sköningar och original så hittade jag en länk till Ankdamm, något slags forum över saker som händer i Jönköping. Intressant läsning - jag saknar dock ett antal kända personer såsom Skrik-Åsa och han muppen som har en radio fasttejpad runt huvudet.
Barnsligt exalterad
På lördag skall jag och Björn ha egen vuxenkväll alldeles för oss själva. Bord är bokat på restaurang Göteborg, barnvakter är inhyrda i form av mormor och morfar och jag funderar på att ta på mig lite parfym dagen till ära. Kanske skall man slå till på något klädesplagg som inte är indränkt i spy också? Vi är båda skitpeppade inför kvällen och jag känner inte den minsta ångest för att lämna barnen. Inte än i alla fall. Till saken hör att restaurangen ligger på ungefär 3 min promenad avstånd från vår lägenhet så om något skulle köra ihop sig helt så är det inte särskilt långt hem.
Nu är bara frågan vad jag skall inmundiga. Hjälp mig välja från deras meny här!
Nu är bara frågan vad jag skall inmundiga. Hjälp mig välja från deras meny här!
onsdag 10 februari 2010
Märkt för livet
Alla hjärtans dag på söndag. Jag föreslog att vi skulle gå och tatuera in varandras namn. Björn höll på att garva ihjäl sig och sa sedan att han ville tatuera in Maggan i så fall. Margareta råkar nämligen vara mitt andranamn.
(Paus för skratt)
I vilket fall som helst så ska vi naturligtvis inte göra det men OM så är ju Julia ett jävligt bra namn. Skulle det ta slut så är det ju stört omöjligt att göra om Julia till ett annat namn. Då sitter jag där som ett minne för alltid. Mohahaha.
Jag å andra sidan kan ju alltid lägga till Maj- framför och på såsätt hedra namnet av Jönnets mest kända transa - Maj-Björn.
(Paus för skratt)
I vilket fall som helst så ska vi naturligtvis inte göra det men OM så är ju Julia ett jävligt bra namn. Skulle det ta slut så är det ju stört omöjligt att göra om Julia till ett annat namn. Då sitter jag där som ett minne för alltid. Mohahaha.
Jag å andra sidan kan ju alltid lägga till Maj- framför och på såsätt hedra namnet av Jönnets mest kända transa - Maj-Björn.
tisdag 9 februari 2010
Misslyckade muffins
Ja vad tror ni att ni ser här ovanför? Precis. Muffins. Pollymuffins för att vara mer exakt.
De som känner mig vet att det där med att hänga i köket är inte riktigt my cup of tea så att säga. Att baka har jag nog inte gjort sen jag gick på dagis, har liksom varken tid eller lust för att hålla på med sånt. Bakverk är till för att ätas är min enkla tes.
I vilket fall som helst så har jag en längre tid planerat att göra muffins eftersom jag köpte ett par jättefina muffinsformar som jag länge velat använda. Sagt och gjort, jag kollade upp vad som ingick i en muffinssmet och konstaterade krasst att det var åtminstone 9 av de 10 ingredienserna som inte fanns hemma hos oss. Med andra ord så tog jag till fusk och köpte en Shake n' Bake smet istället . Till detta var jag lite finurlig och tillsatte kakao och hade då tänkt att toppa detta med Polly choklad. Tyvärr la jag inte Pollysarna i botten utan tryckte i dem efter jag hällt upp smeten. Sen glömde jag också bort tiden i ugnen då jag höll på att bli totalt lomhörd av två barn som skrek värre än krigslarmet som går på måndagarna. I vårt fall var det en himla tur att vi inte installerat brandvarnare i lägenheten än för den hade bränt av sitt larm direkt. Det osade och rökte nämligen rätt bra när jag väl stängde av ugnen och skulle ta ut muffinsen. Man skulle kunna skicka ner de 12 muffinsen till västbanken och ha någon att använda dem till stenkastning för de var verkligen stenhårda. Pollychokladen hade exploderat på något sätt så det vita hade smält ut och blivit kolsvart bränt socker. De såg dock lite goda ut i mitten men det var omöjligt att komma dit eftersom resten av smeten var så hård.
Så härmed har jag bestämt mig för att fortsätta följa min tes att bakverk gör sig bäst i att ätas och att det är bättre att stödja dem som faktiskt får betalt för att baka.
New York New York
Har arbetat upp ett behov av att få åka iväg till Newan med Björn. Med eller utan barn är ju dock frågan. Rent spontant verkar utan smidigare men då kan vi inte åka en på ett tag + att det bara blir typ 3-4 dagar. Med barn skulle vi ju i praktiken kunna åka nu och stanna längre. Var ju bara det där lilla problemet med pengar - man bir inte rik på att gå hemma direkt...
måndag 8 februari 2010
söndag 7 februari 2010
På bättringsvägen
Ja äntligen börjar de små bebbarna bli lite bättre. Det spys fortfarande en del men aptiten är tillbaka och de får i sig nästan normalstora portioner igen. Usch det här har inte varit några roliga dagar. Jag inser att min risk att bli en hönsmamma precis steg med ungefär 1000% från att ha varit rätt hög från början. Att se sina små barn ligga helt utslagna och veta att det inte finns särskilt mycket man kan göra själv för att hjälpa dem är nog det värsta jag varit med om.
Det hela började på torsdagkvällen runt 23 tiden då vi skulle ge sista kvällsmatningen. De hade varit supergnälliga hela kvällen och jag var lagom munter då jag varit ensam med dem medan Björn varit och tränat. I alla fall så började de spy, och då menar jag kaskadspy som man ser i skräckfilmer. Det var spy överallt och det kom ur näsan och munnen på dem så de kippade efter andan varje gång. Detta fortsatte sedan hela natten så vid 6 på morgonen ringde jag till SÖS där de bad oss komma in till barnakuten. Sagt och gjort, vi hetsade in bara för att få sitta och vänta i typ 1h på att en läkare skulle komma. Han gjorde vanlig undersökning och konstaterade att det "nog rörde sig om influensa" och att det var bättre att vi fick komma till en annan avdelning istället för att sitta på akuten. Vi kom till den andra avdelningen vid 9 tiden. Vid 11 hade fortfarande ingen kollat till oss eller knappt sagt hej så då lackade jag faktiskt ur och förklarade för dem att våra barn inte fått i sig någon mat på 12h nu och att vi är jävligt oroliga. Då blev det helt plötsligt fart och det kom en sköterska som i princip frågade om vi ville att de skulle bli sondmatade eller via dropp. Hur skall vi veta det? Gör vad som är bäst för barnen naturligtvis!?! Sagt och gjort, det blev sondmatning. Björn var med inne när de stoppade in slangen genom näsan på dem vilket tydligen inte var något att rekommendera oroliga föräldrar att titta på. Ut kommer sedan två medtagna barn med tårar i ögonen och då trodde jag på riktigt att mitt hjärta skulle brista helt och hållet. Man känner sig så fruktansvärt hjälplös.. Nedan ser ni bilder på de små stackarna direkt efteråt.
Polly sover hos pappa
Dino inlindad i filt med lipande mamma jämte sig
Efter det fick de vätskeersättning i fyra timmar via sonden och när det var slut så fick de lite bröstmjölk istället. Första två timmarna orkade de inte med så mycket mer än att ligga där men sedan vart det ju mindre kul och det var ett himla sjå att försöka hålla dem ifrån att riva bort slangarna. Under hela tiden satt jag och Björn som två miffon eftersom Södersjukhuset, förmodligen precis som andra sjukhus inte direkt satsat på komforten. En obäddad tältsäng, två pinnstolar och något som skulle föreställa fåtölj var vad som fanns. Vi hade åtminstone en TV vilket var lite utav räddningen.
Björn och Polly i "bekväm" fåtölj
Det hela började på torsdagkvällen runt 23 tiden då vi skulle ge sista kvällsmatningen. De hade varit supergnälliga hela kvällen och jag var lagom munter då jag varit ensam med dem medan Björn varit och tränat. I alla fall så började de spy, och då menar jag kaskadspy som man ser i skräckfilmer. Det var spy överallt och det kom ur näsan och munnen på dem så de kippade efter andan varje gång. Detta fortsatte sedan hela natten så vid 6 på morgonen ringde jag till SÖS där de bad oss komma in till barnakuten. Sagt och gjort, vi hetsade in bara för att få sitta och vänta i typ 1h på att en läkare skulle komma. Han gjorde vanlig undersökning och konstaterade att det "nog rörde sig om influensa" och att det var bättre att vi fick komma till en annan avdelning istället för att sitta på akuten. Vi kom till den andra avdelningen vid 9 tiden. Vid 11 hade fortfarande ingen kollat till oss eller knappt sagt hej så då lackade jag faktiskt ur och förklarade för dem att våra barn inte fått i sig någon mat på 12h nu och att vi är jävligt oroliga. Då blev det helt plötsligt fart och det kom en sköterska som i princip frågade om vi ville att de skulle bli sondmatade eller via dropp. Hur skall vi veta det? Gör vad som är bäst för barnen naturligtvis!?! Sagt och gjort, det blev sondmatning. Björn var med inne när de stoppade in slangen genom näsan på dem vilket tydligen inte var något att rekommendera oroliga föräldrar att titta på. Ut kommer sedan två medtagna barn med tårar i ögonen och då trodde jag på riktigt att mitt hjärta skulle brista helt och hållet. Man känner sig så fruktansvärt hjälplös.. Nedan ser ni bilder på de små stackarna direkt efteråt.
Polly sover hos pappa
Dino inlindad i filt med lipande mamma jämte sig
Efter det fick de vätskeersättning i fyra timmar via sonden och när det var slut så fick de lite bröstmjölk istället. Första två timmarna orkade de inte med så mycket mer än att ligga där men sedan vart det ju mindre kul och det var ett himla sjå att försöka hålla dem ifrån att riva bort slangarna. Under hela tiden satt jag och Björn som två miffon eftersom Södersjukhuset, förmodligen precis som andra sjukhus inte direkt satsat på komforten. En obäddad tältsäng, två pinnstolar och något som skulle föreställa fåtölj var vad som fanns. Vi hade åtminstone en TV vilket var lite utav räddningen.
Björn och Polly i "bekväm" fåtöljSom ni förstått fick vi i alla fall komma hem till kvällen men det kändes som att de mest ville bli av med oss. Hur kul känns det när de som skall veta och kunna något säger "Vad tycker ni, tror ni att ni kan åka hem?" Hur fan skall vi veta det? Det är ni som är utbildade. I övrigt så påpekade de ett antal gånger att det var väldigt fullt på avdelningen just nu vilket också gjorde att det kändes som att de ville att vi skulle ge upp rummet för någon annan. Både jag och Björn reagerade på att det verkade som att de ville att vi skulle ta beslutet om att åka hem eller inte, ungefär så att de skulle ha ryggen fri ifall det skulle hända något. Det är ju inte så jävla kul för oss att ha det ansvaret heller med tanke på att vi inte har någon som helst utbildning i medicin. Vi bestämde oss i alla fall för att åka hem till slut. Väl hemma så började båda barnen med att spy en massa igen och då trodde jag på allvar att både jag och Björn skulle bryta ihop. Man hinner föreställa sig diverse olika scenarion där mestadels ordet död ingår. Vi bestämde oss för att försöka vara kvar en liten stund hemma och på morgonen så tyckte vi att barnen faktiskt fick behålla lite mat och verkade lite piggare.
Som tur var har jag världens bästa föräldrar som kastade sig upp i bilen på lördagmorgon för att hjälpa till. Vid det laget hade varken jag eller Björn sovit mer än kanske 2-3h sen onsdagkvällen vilket kändes. Man går på någon slags sparlåga och är uppe i varv fast än att man är dödstrött men hur lätt är det att somna när man har två småttingar jämte sig som det känns att man måste ha koll på så de inte kvävs ifall de spyr? Vi fick en chans att vila lite och plocka i ordning lite i lägenheten eftersom det såg ut som ett bombnedslag sen vi kom hem i torsdags.
Nu verkar de i alla fall ha tagit sig ganska bra och de både ammar och flaskmatas. Dino hade en riktig exorcistenspyning idag på morgonen där spyan riktigt flög rakt fram i säkert 50 cm men det var nog mest för att han satt i halsen. De orkar åtminstone vara vakna nu och framför allt skriker dem vilket jag aldrig trodde jag skulle uppskatta. Vi har hetsstädat hela lägenheten och tvättat alla kläder samt kokat alla nappar och flaskor flera gånger så att alla eventuella baciller skall vara borta. I skrivande stund är stolt mormor och morfar ute och går med barnen medan jag och Björn ligger utslagna i soffan.
Spysjukan = inget kul alls
Som tur var har jag världens bästa föräldrar som kastade sig upp i bilen på lördagmorgon för att hjälpa till. Vid det laget hade varken jag eller Björn sovit mer än kanske 2-3h sen onsdagkvällen vilket kändes. Man går på någon slags sparlåga och är uppe i varv fast än att man är dödstrött men hur lätt är det att somna när man har två småttingar jämte sig som det känns att man måste ha koll på så de inte kvävs ifall de spyr? Vi fick en chans att vila lite och plocka i ordning lite i lägenheten eftersom det såg ut som ett bombnedslag sen vi kom hem i torsdags.
Nu verkar de i alla fall ha tagit sig ganska bra och de både ammar och flaskmatas. Dino hade en riktig exorcistenspyning idag på morgonen där spyan riktigt flög rakt fram i säkert 50 cm men det var nog mest för att han satt i halsen. De orkar åtminstone vara vakna nu och framför allt skriker dem vilket jag aldrig trodde jag skulle uppskatta. Vi har hetsstädat hela lägenheten och tvättat alla kläder samt kokat alla nappar och flaskor flera gånger så att alla eventuella baciller skall vara borta. I skrivande stund är stolt mormor och morfar ute och går med barnen medan jag och Björn ligger utslagna i soffan.
Spysjukan = inget kul alls
lördag 6 februari 2010
Med hjärtat i halsgropen
Det är nu man inser vilket ansvar man plötsligt har dragit på sig i samband med att ha blivi förälder. Naturligtvis så lyckades vi att smitta ner bebbarna med vår maginfluensa vi hade så i torsdags kväll började det stora spykalaset. De spydde och spydde och fick inte behålla någon mat alls så vid halv sex tiden på morgonen ringde vi Södersjukhuset för att få hjälp. Det hela slutade med att vi fick åka in akut, hamnade på avdelning där barnen blev sondmatade och stannade till kl 21 på kvällen. Nu är vi hemma, barnen börjar piggna till men man har ju hjärtat i halsgropen konstant.
Ibland är det inte kul att ha det yttersta ansvaret.
Ibland är det inte kul att ha det yttersta ansvaret.
torsdag 4 februari 2010
V.I.P
Efter att ha kollat igenom 1 vckas post så hittar jag en inbjudan till en ny nattklubb i Stockholm. Kollar så att det verkligen är adresserat till mig och jajemän -det är just MIG de vill ha! Honey Honey heter klubben och ligger på Regeringsgatan "bara ett stenkast från Stureplan". Verkar bra tycker jag ända tills jag läser att de vänder sig till en mer mogen publik dvs +27.
Va fan.. Jag ser ju mig själv som 25 fortfarande men det är väl bara att inse att man numera är en snart 28 årig 2 barnsmorsa med hängig röv.
Ridå.
Va fan.. Jag ser ju mig själv som 25 fortfarande men det är väl bara att inse att man numera är en snart 28 årig 2 barnsmorsa med hängig röv.
Ridå.
onsdag 3 februari 2010
Just idag är jag stark..
...Igår - not so stark.
Hela mitt liv har gått ut på att säga "Jag är immun mot influensa, det är bara mamma och Jonas som får det - jag och pappa som tillhör de lite starkare i familjen blir aaaaldrig smittade". Yeah right. Vem låg som som ett C över toalettstolen igår? Moi. Vem lyckades smitta ner Björn som just nu har sovit i 12h i streck utan att ge ifrån sig ett ljud? Förmodligen jag också. Bebbarna verkar må rätt OK dock. De äter, kissar och bajsar samt har normal kroppstemperatur så förhoppningsvis klarar de sig undan det hela. Jag mår bra idag igen, det var en supersnabb influensa som höll i sig kraftigt i typ 7h och sen försvann igen. Jag har hunnit äta 2 thekakor samt druckit ett stort glas blåbärssoppa för typ 2h sen som fortfarande verkar trivas i magen så jag hoppas att det fortsätter så.
Vi hade annars grandiosa planer för dagen. Mamma och pappa kommer hem från Kanarieöarna idag och vi hade tänkt att fira på pappa som fyllde 60 i lördags. Nu är vi dock ej välkomna till Jonas (eftersom han tillhör det vekare släktet och kommer bli smittad) så vi får se hur det blir med partaj. Är väl inte jätteupplagd för festmat heller iofs.
I övrigt har veckan hemma i Jönnet varit mycket trevlig. Vi har hunnit med att hälsa på en massa personer och som vanligt har det inte varit mycket vilande. Skulle nog kunna vara hemma här i två veckor utan att hinna med allt jag vill göra. En annan sak vi kommit på är att bara för att jag och B orkar så kanske inte bebbarna tycker det är superkul att fara runt så vi har en ny regel vilket begränsar besök och annat till 1 per dag. Vi har märkt av att barnen blir rätt gnälliga på kvällen när vi varit iväg på dagen så för att rädda våra trumhinnor måste vi nog bli lite striktare. Så ni vet allihopa.
Nu skall jag leka duktig hemmafru och ta hand om min man. Ni vet ju hur det är när en man är sjuk...
Hela mitt liv har gått ut på att säga "Jag är immun mot influensa, det är bara mamma och Jonas som får det - jag och pappa som tillhör de lite starkare i familjen blir aaaaldrig smittade". Yeah right. Vem låg som som ett C över toalettstolen igår? Moi. Vem lyckades smitta ner Björn som just nu har sovit i 12h i streck utan att ge ifrån sig ett ljud? Förmodligen jag också. Bebbarna verkar må rätt OK dock. De äter, kissar och bajsar samt har normal kroppstemperatur så förhoppningsvis klarar de sig undan det hela. Jag mår bra idag igen, det var en supersnabb influensa som höll i sig kraftigt i typ 7h och sen försvann igen. Jag har hunnit äta 2 thekakor samt druckit ett stort glas blåbärssoppa för typ 2h sen som fortfarande verkar trivas i magen så jag hoppas att det fortsätter så.
Vi hade annars grandiosa planer för dagen. Mamma och pappa kommer hem från Kanarieöarna idag och vi hade tänkt att fira på pappa som fyllde 60 i lördags. Nu är vi dock ej välkomna till Jonas (eftersom han tillhör det vekare släktet och kommer bli smittad) så vi får se hur det blir med partaj. Är väl inte jätteupplagd för festmat heller iofs.
I övrigt har veckan hemma i Jönnet varit mycket trevlig. Vi har hunnit med att hälsa på en massa personer och som vanligt har det inte varit mycket vilande. Skulle nog kunna vara hemma här i två veckor utan att hinna med allt jag vill göra. En annan sak vi kommit på är att bara för att jag och B orkar så kanske inte bebbarna tycker det är superkul att fara runt så vi har en ny regel vilket begränsar besök och annat till 1 per dag. Vi har märkt av att barnen blir rätt gnälliga på kvällen när vi varit iväg på dagen så för att rädda våra trumhinnor måste vi nog bli lite striktare. Så ni vet allihopa.
Nu skall jag leka duktig hemmafru och ta hand om min man. Ni vet ju hur det är när en man är sjuk...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)